Äventyr på en så många kontinenter som möjligt…

Efter drygt 20 timmars resa (varav fyra på Heathrow) sitter jag nu hemma i min egen soffa och irriterar mig på reklamavbrott i TV4. Skönt att vissa saker inte förändrats, även om det nästan känns som om vi varit i Indien i två år redan… Några saker slog mig på vägen från flyget:
– Jag behövde inte fylla i en lapp för att komma in i landet
– Det var inte 10 personer som skulle titta på passet och stämpla saker
– Absolut ingen körde mot trafiken på motorvägen
– Det var inte heller någon som tutade så fort de skulle köra om eller svänga, eller för att de tyckte det passade
– Det fanns i stort sett inga människor ute på gatan

Jag lämnade monsunens Indien med 30 grader och sol för att komma hem till högsommargöteborg med 12 grader och regn. Som sagt, skönt vissa saker inte förändras.
En sak slog mig på vägen hem. Livet i Indien kommer verkligen vara helt annorlunda jämfört med hemma. Det är lätt att säga, men svårare att faktiskt förstå vad det innebär. Det är inte utan att man undrar lite vem det är som kommer hem när det här äventyret är slut…

Dag två med vår Indienkonsult började med en resa norrut för besök på International School of Hyderabad. Skolan ligger inne på ett område där man forskar kring utsäde och skördning, så säkerheten var hög: höga murar, elstängsel och vakter som faktiskt kollade upp oss innan vi fick åka in. Skolan var helt ok, men den kändes väldigt engelsk och jag personligen är inte helt förtjust i den pedagogiken. Men, när jag får egna barn får jag tycka saker om skolan 🙂
Efter skolan trodde vi det skulle bli lunch, men istället blev det ett par lägenheter i Silicon County – i teorin på gångavstånd till kontoret!

Tv-hörna?

Rätt bra kök, om man köper lite saker...

Ett av rummen hade badkar, de andra dusch

utsikt mot den inre trädgården

Poolen verkar rätt ok.

Gymet är litet, men ok.

Men två squashbanor. Nice.

Trevligt ställe, helt enkelt. Det fanns också en resturang som serverade olika sorters mat. Med lite mer möbler, städning och kanske ett lager färg (fast kanske inte i den ordningen), så skulle nog detta funka.
Efter detta blev det lunch på en sydindisk restaurang. Bra mat, men många nya smaker och magen blev lite upprörd efteråt. Vår konsult har tyvärr blivit lite väl mycket kompis och var rätt spydig resten av dagen. Något att skriva i utvärderingen…
När lunchen var avslutad åkte vi till en fristående villa för familjen Bruzén. Den låg uppe på Jubilee Hills och var ENORM. 6 sovrum och lite andra rum i tre våningar plus en källare och en takterass värd namnet. Cool, men hur fyller man ett sånt hus???
Nu var vi igång på allvar och tittade på två villor till. Båda låg i gated communities och hade vakter, pool mm. Den sista låg dessutom på rätt sida jobbet relativt skolan.
Efter sista villan var vi rätt möra och redo för hotellet, men en liten miss i kommunikationen mellan framsätet (där jag satt) och längst bak (där konsulten satt) gjorde att vi istället åkte till tre nya lägenheter. Dock i samma område. Det här området var jättefint, men låg i ett halvslummigt område. Man kan misstänka att det kommer byggas där rätt snart…

Köket är ljust och fräscht

Toaletterna var också bra

Även sovrummen var snäppet bättre än förut.

Riktigt nice poolområde.

Välutrustat gym.

Visdomsorden vi fått är ju att hålla ut för de fina objekten kommer på slutet. Frågan är vad vi får se i morgon… Just nu har jag två lägenheter som är bra på olika sätt. Kanske kan jag få en som har alla rätt så jag slipper välja.

På väg hem till hotellet (äntligen!) stoppades vi av ett par kor på vägen. Äntligen. Det var lite mörkt så bildn blev lite suddig, but this is India…

Kor på väg i mörker

Lördag är sista dagen på vår pre-visit. Jag flyger hem kl 06.40 i morgon bitti och åker således från hotellet vid 04.00. Övriga svenskar flyger vid 03.55 och åker alltså från hotellet redan kl 01.00. Jobbigt sånt. Dagen präglades därför av rast och vila i mesta möjliga mån.

Klockan 10.30 åkte jag tillsammans med Mattias och Jonas till köpcentrat GVK-One. Jag hade inga särskilda planer på att köpa något, men ville titta lite på prisläget på saker. Vi hyrde en driver och bil i fyra timmar för 2000 rupies (260 kr) och så bar det iväg.

GVK-One skall enligt uppgift från våra kanadensiska vänner vara lite finare än inOrbit som vi besökte i tisdags. Jag tyckte de såg ungefär likadana ut, fast den här var mindre och hade tråkigare butiker (dvs bara kläder och annat krafs). Efter en timmes planlöst strosande (nåja, jag köpte en indisk DVD i alla fall) så käkade vi en snabb lunch på KFC (det var inte godare denna gången än sist jag åt där, typ 1992) och for sedan till inOrbit.

På inOrbit fanns det en butik med hemelektronik. Lite som Siba kan man säg. Där stövlade jag in och sa att jag ville titta på en LG LM8600-TV. Den fanns inte i butiken, så en liten kille sprang iväg med mig ut ur butiken och upp för en rulltrappa till deras temporära demoutställning av LG-prylar. Där fanns sagda TV med tillhörande ljudanläggning. Jag tyckte det verkade vara ett rätt bra kit, så jag bad killen skriva ihop en lista med prylar som jag kan skicka till Richa för att se om jag kan få med det i möbleringen av mitt boende (var det nu blir). Varför just denna TV? Dels så är det passiv 3D, vilket jag gillar, dels så har den inbyggd WiFi och en massa coola funktioner till det och dels så är den riktigt snygg… Skall det va så skall det va. Om de andra kan renovera fyra badrum, så kan jag få en fin TV 🙂

Efter besöker i köpcentrat träffade vi Srinivas igen. På morgonen ringde han mig och bad mig tala om för Urban och Erika att han skulle komma mellan 13 och 14. Till Erika hade han ringt och sagt att han skulle komma vid 15. Efter att ha väntat i 45 minuter gick vi upp till rummen. Då kom han (typ 15.50). På vägen ut ur rummet fick Urban också ett papper som sa att Srinivas hade ringt och sagt att han skulle dyka upp 15.30. Meddelandet kom alltså runt 20 minuter efter det att vi borde ha varit nere i receptionen och väntat på Srinivas. This is India.

Jag följde inte med på besöket till det mörklagda huset i Fortune Fields, men rapporten efteråt var att det var sådär. Enligt uppgift hade det stått tomt i två år, men någon hade glömt fönster öppna och en badrumsdörr hade lossnat. Inte nummer ett på listan, alltså.

Vi har försökt samla tankarna lite och kommit fram till att vi alla har husen i Aparna Orchids som favorit och sedan har vi några alternativ som vi inte är jättenöjda med. Det jobbiga i situationen är ju att vi dessutom har listor på saker som vi vill skall göras på varje ställe och vi har idag ingen aning om vilket boende det kommer bli. Inte en väldigt trevlig situation, men det får vi väl leva med.

Nu väntar en sista buffé i hotellets restaurang, som för övrigt varit väldigt bra hela veckan, innan det blir tidigt i säng för resa hemåt. Klockan 06.40 i morgon slutar mitt äventyr i Indien för den här gången.

Hoppas jag…

Fredagen var tänkt att bli vår sista dag för inspektion av boende. Tanken var att vi skulle ta ytterligare en titt på våra favoritobjekt och sedan ha vår prioriteringslista klar för oss. Jag hade aviserat att jag gärna ville titta en gång till på lägenheten i Silicon County. Det var ”helt ok, men inte jättebra” enligt mina anteckningar och ett besök till bekräftade den bilden. Det mesta var ok, bara lite smådetaljer som behövde fixas, men själva området gav inga bra känslor. Lägenheten ligger på första våningen bland en massa höga hus och den kändes mörk och ganska instängd. Inga bra vibbar alltså.

Efter besök på Silicon County så började vi, lite omotiverat, åka runt i Hyderabad. Vi tror att planen var att vi skulle titta på fristående hus, men Erika och Urban hade gjort klart att de inte tänkte välja ett fristående hus. De ville, precis som jag, bo i en gated community, så att man fick lite mer ombonad känsla. Vi skulle också träffa ägaren till deras hus i Aparna Orchids för att diskutera renoveringsbehov och det mötet verkade glida i tid allt eftersom. Så vi åkte omkring i Jubilee Hills och letade efter klubbhuset för Twin City Expat Community (vilket vi tydligen besökte men ingen av oss märkte det) innan vi bestämde oss för att titta på en badrumsbutik så vi kunde tala om för husägaren vad vi ville ha gjort. När jag säger vi så menar jag givetvis Urban och Erika. Eller kanske Erika. Lite oklart. Sent om sider hittade vi en butik och det tittades på handfat, duschmunstycken och kakel så det stod härliga till. Därefter var det lunch. Typ kl 15.00!

Lunchen blev ett besök till McDonalds. Dels för att min mage inte var helt glad efter torsdagens nordindiska vegetariska lunch och dels för att Bruzéns ville visa barnen att McDonalds även fanns i Indien. Fast det fanns inga hamburgare i Indien. Bara kyckling och fisk. Och vegetariskt. Billigt var det i alla fall. Vår vän Srinivas lyckades med konststycket att sno min burgare, trots att jag frågade om han verkligen tagit rätt, men hela kalaset för fyra vuxna gick på omkring 60 sek. Billigt med donken i Indien, alltså!

Sedan for vi till Orchids för att träffa ägaren. Han skulle vara där runt 14, så vi hade en viss förhoppning om att han skulle vara på plats vid 16.30. Det var han inte. Det blev att vänta en stund innan han slutligen dök upp. Eftersom jag för länge sedan tröttnat på att titta på hus tog jag lite bilder på en ödla under tiden som Urban och Erika förhandlade om att renovera fyra badrum. Slutsatsen blev en standard indisk – de skall fundera lite på saken så hörs vi senare. Börjar bli lite lätt jobbigt det där.

Nåväl, ett snabbt besök i mitt hus för att dubbelkolla de saker jag ville få fixat (väldigt få saker) innan vi landade på hotellet. På vägen dit ringde Richa från Dehlikontoret och sa åt oss att skriva en lista på tre favoritobjekt som hon sedan skulle förhandla med ägarna om. När vi satte oss ner hade jag mina tre favoriter klara: Orchids, Hilltop och Silicon County (i den ordningen). Bruzéns hade bara Orchids och Fortune Fields, men det kändes ändå ok. Då avslöjade Srinivas plötsligt att huset vi tittat på i Fortune Fields nu var sålt. Det innebar att Bruzéns bara hade ett enda potentiellt objekt och det var inte ens säkert att ägaren skulle gå med på de renoveringar som de ville ha! Efter en stunds huffande och puffande och desperata telefonsamtal dök det plötsligt upp två nya objekt att titta på. Ett hus i ett nytt område (Aparna County – halvvägs till skolan och ett annat hus i Fortune Fields). Det vara bara att packa in sig i bilen och åka iväg igen.

Huset i Aparna County var stort och hade en stor trädgård. Till skillnad från de andra husen vi sett hade det bott någon med egen vilja i huset och det fanns bubbelbad och ett helt fantastiskt barnrum. Och så var det en scen i vardagsrummet. Väldigt coolt. Vår driver tyckte detta område var bäst med hänsyn till skolan, men vi andra tyckte kanske att huset var sådär.

Sedan åkte vi, via en något underlig rutt, till Fortune Fields. När vi kom fram var det helt mörkt ute och det visade sig att det inte fanns någon ström i huset alls, trots power backup. Det blev till att springa runt i det mörka huset med mobiltelefoner och försöka se hur det såg ut. Ingen lätt uppgift! Till sist lyckades vi (dvs Urban) tjata till sig en visning av huset i dagsljus på lördagen.

Trötta och en smula uppgivna åkte vi till hotellet och anlände strax före 21. Ännu en lång dag till ända. Efter middagen kom Mattias förbi och berättade att det var öppen bar ute på terassen och att han och Jonas satt och snackade med ett par från Kanada. Vi kunde behöva lite uppmuntran, så vi strosade ut dit och spenderade resten av kvällen med att utbyta rövarhistorier om Indien och annat. Erika fick dessutom lite tips om kontakter i Hyderabads expatnätverk, så det blev på det hela taget en rätt lyckad kväll.

Ödla på träd