Äventyr på en så många kontinenter som möjligt…

Efter dagens spring på marmorgolv (jo, alla lägenheter och alla hus har marmorgolv i alla rum) så kändes det som läge att utnyttja hotellets spa. Efter lite blandade erfarenheter av massage från tidigare resor tog jag ett säkert kort och bokade 60 minuters svensk massage kl 20.30. På äkta svenskt manér var jag givetvis på plats 20.25 och lika självklart fick jag därmed vänta 20 minuter på min massage. Jag var lite orolig att det skulle bli en timmes misshandel av en stor hårig indier i turban, men det visade sig vara en liten medelålders thailändska. Men en timmes seriös misshandel blev det i alla fall. Som sig bör.
Misshandeln, förlåt, massagen fortlöpte som man kan tänka sig med en genomkörare av rygg, lår ovh vader. Sedan var det att flippa över på rygg för en omgång av lår och fötter. När hon började massera magen blev det lite spännande. I efterhand kan man säga att ett besök på toaletten innan hade varit bra. Det hade också varit bra att lägga massagen FÖRE middagen…
Nåja, det gick ju bra. Klockan 22 var jag ute igen – mörbultad, nyduschad, nöjd, glad och trött. Dags för sängen alltså, trots att en svensk klocka bara visar 19.02. God natt!

Gårdagens långa blogg med massor av fina bilder verkar fortfarande inte ha laddats upp ordentligt, så idag får det bli färre bilder helt enkelt.

Morgonen började inte förrän 10.30, så då hann jag surfa lite på google maps för att se var allting vi tittat på ligger. Utrustad med dessa kartor gav vi oss iväg på husvisning. Vår konsult hade kanske lite dåligt samvete för gårdagen och var betydligtvtrevligare idag.
Första turen var så kort så vi nästan trodde att vi glömt något på hotellet. Precis på andra sidan Novotel Complex Lake (den lilla gytjepölen bakom hotellt) ligger Aparna Orchids. En gated community om 60 st villor som är ca 6 år gamla. Här tittade vi på ett jättefint hus till Bruzéns som låg vid slutet av gatan mitt emot en lekplats. Perfekt läge alltså och nära till jobbet. Urban och Erika störde sig dock på badrummen, som var slitna och hade fult kakel. På väg ut frågade Srinivas om jag ville se en trerumsvilla i samma område och det ville jag ju. Den villan var väldigt lik Bruzéns, men hade fräschare badrum. Min tanke var inte att bo i hus, men om Bruzéns tar det andra huset kan jag tänka mig att ta det lilla. Det vore ju väldigt skönt och praktiskt att kunna promenera bort…
Nästa område hette Aparna Shangri-La och låg inte långt från Orange County som vi såg första dagen. Ärligt talat så började jag bli rätt trött på att titta på hus – de se nästan likadana ut allihop. Istället pratade jag bilar med chauffören. Han tyckte at BMW 520 var en fattigmansbil och föredrog den Mercedes c180 med AMG-bromsar som stod parkerad bredvid. För oss rekomkenderade han ändå Toyota Innova som är det han skjutsat runt oss med i tre dagar nu. Jag frågade om han gillade cricket, men då bara skrattade han och berättde att han jobbade från 7 på morgonen till 10 på kvällen mest hela tiden, så det blev ingen cricket för hans del.
Nu var det dags för ett fristående hus. Och vilket hus, sen. Det var gigantiskt och mycket fräscht med bra kök och badrum. Ett riktigt skrythus. Urban var synbart nöjd, men läget kunde varit bättre. Problemet med fristående hus är att man inte kan gå ut. Utanför de höga murarna väntar en värld av smuts, fattiga människor och halvvilda hundar. Inget man direkt vill promenera i. Men huset var väldigt fint.
Klockan var nu 14 och vi krävde lunch. Det blev vegetsriskt från norra Indien. Jättegott och inte så starkt, men serveringen var något förvirrande. Man fick ett fat med en massa tomma skålar och sedan kom det folk och till synes slumpvis langade upp saker. Dvs ordningen var slumpvis, men allt hade sin bestämda plats på tallriken. När man ätit upp så det fanns lite plats kom det en kille och serverade ris också. Lite knepigt, men förvånande gott. Man kunde inte ens tro det var vegetariskt…
Efter lunch åkte vi till den första mallen som vi besökte dag ett. Jag nämnde då att jag eventuellt ville köpa en skjorta och eftersom vi var nära så var det dags. Vi hittade snabbt butiken och skjortan med rätt färg och mönster, men det visade sig att mina armar är för långa för Indien. Samtliga skjortor var antingen för stora, eller så var ärmarna 3 cm för korta. Hårt liv. Erika hittade dock ett par Hush Puppies-sandaler med lite klack för bara 120 kr, så turen var inte helt bortkastad.
Dags för ännu ett hus. Sa jag att jag börjar bli trött på hus? Det här huset hade tillhört en legendarisk badmintonspelare och var ännu ett skrythus. Det var dock under renovering, men till allas stora förvåning tänkte man inte renovera kök och badrum. Som svensk är det de rummen man kollar på mest, men i Indien är det viktigare att entren och vardagsrummet är stort och välpolerat. Inget bra hus med andra ord.
Sista stoppet för dagen var en lägenhet högst upp i ett nybyggt (dvs inte färdigt) område. Lägenheten var i två plan och jättestor, typ 400kvm, men den var inte färdig, så det var jättesvårt att se om den var bra eller inte. Tills jag gick ut på terassen och såg utsikten. Den var magnifik. Plötsligt så spelade det ingen roll att området ligger lite illa till och att det inte är färdigt. Detta är mitt förstahandsval. Det visade sig också att båda topplägenheterna var tillgängliga, så om vi tar båda kan vi få en spärr så att hela våningsplanet blir vårt. Coolt, men knappast skäl nog för Bruzéns att välja detta.

Mitt val ser just nu ut att bli antingen det lilla huset i Aparna Orchids eller lägenheten med utsikt. Det beror lite på Bruzéns. Väljer de Orchids, så väljer jag det också. Väljer de något annat blir det antingen penthouse eller möjligen Silicon County. Vad tycker ni, kära läsare? Vad skall jag välja? Ett rum med utsikt eller ett eget hus?

På vägen hem från vår dagstur körde vi förbi ett av de områden där vi kan tänkas bo. Det heter Orange County och ligger lite utanför Hitech City. Området var rätt ok, med pool och gym, men det vr fortfarande under uppbyggnad, så det lät ju en del… Hyrorna var dock rätt låga, så egentligen kan vi nog få mer, vilket är tur för det vi såg kändes inte klockrent.

poolen

gymet

köket i lilla lägenheten

köket i stora lägenheten

typiskt badrum med dusch och toalett

Det var två fina lägenheter, men de kändes inte rätt. Inte alls, egentligen. Vi får se vad som bjuds i morgon, då vi först skall besöka en skola som ”bara” ligger en timme och en kvart från hotellet. Spännande!

Det är alltid spännande att se vad folk tycker är normalt när man är i andra länder. Idag har vi därför åkt runt och tittat på snabbköp och ”shoppingmalls” i och omkring området som kallas Hitech City. Kort sagt finns här det mesta man kan vilja ha och till rätt låga priser. Av någon anledning tappade jag dock bort mig i huvudräkningen och har således trott att allt varit billigare än det är. Nåja, även solen har sina fläckar… I en butik hittade jag mjöl, men det verkar inte innehålla någonting.

Efter detta for vi till ett ställe för att äta lunch. Jag passade på att filma trafiken för att ge alla en känsla för varför man inte skall köra själv. Den videon får dock vänta tills jag kommer hem till datorn…
Lunchen blev ”indian chinese”. Kinamat på Indiska alltså. Det var jättegott, men vi förstod inte riktigt hur man beställde, för alla fick av allas mat. Man fick givetvis inte ta själv heller, utan det kom fram en liten snubbe och langade upp nytt så fort det började se tomt ut på tallriken. Till slut lyckades jag ändå slå ett slag för de förtryckta massornas frigörelse genom att hälla upp vatten själv.
Efter lunch var det dags för ytterligare en mall, där jag lite omotiverat köpte mig en datorväska från Samsonite, som alltså inte var så billig som jag trodde. Upptäckte då att man i Indien måste signera sina köp även om man slår pinkod. Personligen tycker jag att man lite missat poängen med pinkod då, men vad vet jag…

Tillbaka på hotellet ser jag att städaren, mycket pliktskyldigt satt tillbaka batteriet och ställt om den satans klockan så den går rätt…

Igår var det pizza och öl på menyn i hotellrestaurangen. Vi åt buffe (hur katten får man till fjongen över e med androids tangentbord?) men Urban och Erika tog en öl till (importerad från Mexico). Till min stora glädje kostade ölen hela 550 pengar, vilket nästan är lika mycket som hemma. Då mös nykteristen lite så där i smyg…
På rummet funderade jag sedan på det här med priser. Medelingenjören tjänar enligt uppgift ca 5000 svenska kr per månad. Det blir ju ungefär 40000 rupies. 40000 är en rätt ok lön för en ingenjör i Sverige, så om vi låtsas att rupies är kronor, så kan vi se vad priserna på hotellet är för en indisk version av mig:
– en espresso kostar 150 kr
– en pizza kostar 600 kr
– en stor flaska vatten kostar 150 kr
– en svensk massage på spa kostar 2500 kr
– en natt i mitt rum kostar 6000 kr (jag kostar givtvis extra)

En natt på det här hotellet kostar alltså mer än en månads hyra hemma i lägenheten! Så jädra fint är rummet inte…
På tal om lägenheter så är det dags att ge sig av och titta på boenden! Wish me luck…

Idag är vi på besök på vårt blivande kontor här i Hyderabad. Jag sitter just nu i ett av de rum så vi kan få som kontor, om vi nu inte vill sitta i kontorslandskapet med alla de andra.

Dagen började dock med ytterligare en lektion i Indien: Vår kontakt, platschefen på centret här i Hyderabad, skulle plocka upp oss från hotellet mellan 9.15 och 9.30. Svenska som vi är var vi på plats klockan 9 i lobbyn väntade tålmodigt. Klockan 10.00 ringde vi och kollade var han höll hus. ”Oj, det har blivit någon miss i kommunikationen” sa han då och kom och hämtade oss 10.50. Därefter har dock att flutit på bra 🙂

Jag har pratat lite med det team som just nu jobbar med mjukvara. De kommer från lite olika håll och har lite olika bakgrund, men de verkar väldigt trevliga. Projektet som gäller just nu är inget som jag känner till, så jag kan inte riktigt säga om de jobbar bra eller inte. Däremot så inser jag att om vi vill lägga ut arbete här nere på de bitar jag normalt jobbar med, så får vi nog börja jobba på att rekrytera in folk ganska snart.

Lunchen inmundigade vi i byggnades kafeteria. Det blev indisk mat. Fråga mig inte vad det var, för det har jag ingen aning om. Det var lite ris, lite grönsaker och lite kyckling. Och lagom stark sås. Enligt Dinesh var maten medelstark, så jag tror inte jag kommer ha några större problem med det. Däremot var det nötter till efterrätt, vilket fick alla att be tusen gånger om ursäkt och prata om att försöka hitta lite apelsiner som jag kunde äta. Generellt sätt är man väldigt serviceminded här. Klockan 07.00 i morse (03.30 svensk tid) ringde en snubbe på dörren till hotellrummet och ville ge mig en tidning. Något bryskt och yrvaket sade jag till honom att jag inte ville ha någon tidning. Får hoppas att han inte hämnas vid städningen av rummet…

I morgon skall vi åter bli upplockade på hotellet kl 09.30, denna gång av relokeringskonsulten som skall visa oss lämpliga bostäder och annat. Vi har generellt sett ingen aning om vilket program det blir resten av veckan, men det blir säkert bra. Vi är alla ganska måna om att hitta bra boende nu, så vi slipper bo på hotell i flera veckor när vi väl flyttat ner. Ikväll är det pizza- och ölbuffé på hotellet. Pizzan vi fick igår var sådär och jag dricker ju inte öl, så vi får väl se vad det blir.

Hare hare!

Jaa… Vad gör man egentligen i Indien en söndag eftermiddag? Efter ytterligare en kopp kaffe gav vi oss ut på lite äventyr. Enligt google skall det finnas en liten golfbana inte långt från hotellet, så vi gav oss av till fots. Det visade sig att det är en mur runt hotellet, men det måste ju finnas ett hål någonstans. Så det blev en lite längre promenad och till sist hittade vi ett hål… På andra sidan hotellet. Där gick vi ut, men istället för att gå tillbaks längst muren fortsatte vi runt hotellet. Som ligger vid en liten ”sjö”. Så vi fick gå runt sjön också. På vägen såg vi hundar, bilar, folk som åkte motorcykel utan hjälm och en öppen lastbil full med folk som glatt vinkade till oss. Efter en rejäl promenad i söndagsvärmen kom vi så till säkerhetskontrollen där vakter kollar bilar som skall in till hotellet. Den ene vakten tittade lite misstänksamt på oss, men den andre hade sett oss ta kort på hotellet när vi gick iväg så vi fick komma in. Vi hittade inte golfbanan, men en trevlig promenad blev det.

Så var vi då här. Resan hit var sådär, med taskig morgon, oändliga köer på Landvetter och bara en liten påse chips till lunch, men i London blev det bättre.
Att komma in i landet var relativt smärtfritt och en kille väntade på att gå köra mig till hotellet. På vägen bekräftades ett antal fördomar: folk tutar gärna och till synes omotiverat, vi mötte en bil som körde åt fel håll på motorvägen och det vimlar av bruna hundar.
Efter 2 timmars sömn, en välbehövlig dusch och frukost med Urban och Erika sitter jag nu vid min tv och bekräftar ännu en fördom: tre kanaler med bara cricket!
Två frågor nu… Hur håller jag mig vaken hela dagen och vad är en bra dricks till killen som städar mitt rum?