Ja må jag leva, ja må jag leva, ja må jag leva uti hundrade år…

Så började dagen, när jag lite otippat kom med kaffe och ”tårta” på sängen till mig själv. Vilken överraskning! Eller som man säger: Själv är bäste dräng…

Efter min lilla morgonfika fick jag dock en riktig frukost och när jag samlat mig lite bar det iväg mot Girona och Salvador Dalis födelsestad Figueres. Dali köpte för egna pengar en utbränd gammal teater i Figueres och bestämde hur den skulle inredas som ett museum. Det resulterade i att själva huset och utställningen är som ett konstverk i sig. Det var i alla fall inte särskilt praktiskt, eftersom det inte fanns någon bra väg genom utställningen, utan man gick fram och tillbaka och krockade med andra besökare hela tiden. Mycket folk var det också. Usch. Bra konst var det däremot. Väldigt trevligt. I Figueres åt jag också min första riktigt spanska måltid: en paella med fisk och skaldjur. Mums.

När museet var besökt fanns det inte så mycket mer att göra i Figueres, så jag åkte tillbaka till Mataró – staden vars namn jag alltid glömmer. Här tog jag mig en lång promenad genom byn, dels för att hitta vägen till järnvägsstationen inför morgondagen, och dels för att hitta lite födelsedagsmiddag. Nu äter inte spanjorerna middag mellan 17 och 18, som jag vill, så det enda som var öppet var ett ställe som sålde pizza-slice. Men det var happy hour, så middagen kostade bara 3 euro. Som hittat.

Nu har mörkret lagt sig över Mataró, filmen är uppladdad och SM-guldet är bärgat. Bara att vika in klövarna för dagen och säga godnatt med andra ord!