Dag 5 grydde över Toledo och jag vaknade i arla morgonstund. Som vanligt, alltså. Frukosten inmundigades på hotellet och bestod i en rostad brödskiva (tjock), ett glas juice och en kopp kaffe. Inte så mycket, men det var å andra sidan inte så dyrt heller.

Därefter baxade jag Luigi upp för backen i garaget, som låg i källaren i hotellet. Jag kan förresten rekommendera även Hostal Toledo. Det ligger en bit från centrum (typ 20 minuter att gå), men det är rent, prisvärt och personalen är trevlig. När vi väl kommit ur garaget började jag med att tanka. Det gick i 30 liter den här gången, så det var hög tid! Därefter gav vi oss av mot Madrid.

Vägen till Madrid började bra, men snart blev det fler och fler bilar och när jag gled in på ringvägen runt Madrid var det full morgonrusning. Som vanligt hade spanjorerna byggt vägar i princip utan av och påfarter, som vanligt var det dubbla eller trippla avfarter på en gång och som vanligt var det skyltat lite slumpmässigt. Det blev några snabba manövrar med hjärtat i halsgropen innan jag lyckades ta mig in på betalvägen mot Zaragosa, som var nästa etappmål.

Betalväg är ju alltid betalväg, så det var lugnt och fint och jag lyckades hitta ett ställe att köpa en smörgås på eftersom jag var hungrig efter min klena frukost. Vägen gick över ett berg, så det var ganska friskt uppe på toppen. På andra sidan berget blev det vanlig väg igen, men inte alls så mycket trafik, så det var rätt ok. Däremot var det tämligen ointressant en stund innan det återigen blev berg och dalar om vart annat.

På vägen slog det mig att det mesta jag associerar med Spanien och spanjorer kommer från amerikanska tv-serier och handlar inte alls om Spanien, utan om Mellan- och Sydamerika. Bergen som jag körde genom påminde definitivt om gamla Zorro-filmer…

Efter Zaragosa (som luktade som Grums) bar det av upp i bergen mot Andorra. Här fanns det ingen motorväg, utan det var vanlig landsväg. Som slingrade sig mellan bergen. Med 100 km/t i hastighetsbegränsning. Och en massa galna Andorianer som körde fortare än så. Lite spännande var det allt. Men väldigt vackert. Maffiga berg var det och mycket fina vyer att beundra mellan kurvorna.

Väl framme i Andorra blev det ännu lite hårigare. Det var riktigt, riktigt trångt, massor av bilar och hus och folk som gick över gatorna. Svettigt, var ordet, och det verkar som om Andorras fredagsrusning är i full sving kl 17 när jag kom dit. Fröken Google lyckades få mig i närheten av hotellet, men sedan följde 20 minuters fri navigering innan jag lyckades komma in på parkeringen tvärs över gatan. Rummet är det största och finaste hittills, men så är det också fyra stjärnor och resans näst dyraste hotell.

Det finns en film för dagen (den blev just klar), men Internet är väldigt långsamt här i Andorra, så den kommer laddas upp i morgon när jag är tillbaks i Barcelona. Håll utkik efter tittarfrågor och en spännande tittartävling!