Idag är det elfte dagen på tantresan. Det börjar nog kännas lite i mina kära medresenärers kroppar och knoppar att de varit på resande fot i snart två veckor. Visst är det kanske lite mer vilsamt att bo hemma hos mig i Hyderabad, men det är ändå så otroligt många nya intryck och upplevelser att det lätt blir överväldigande. Jag har ju rest rätt mycket, så jag är lite mer van vid att sålla intrycken, men för den mindre bereste globetrottern blir det rätt mycket.
Trots detta var det alltså dags att bryta upp i morse och bege sig till nästa anhalt på vår resa: Kerala i södra Indien. Faktiskt väldigt nära Indiens sydspets. Resan dit började, som vanligt, med frukost. Vijya kom vid 8 och då satt vi redan och mumsade på müsli, rostat bröd, yoghurt, kaffe och nypressad apelsinjuice. Över frukostbordet lade vi upp planen för dagen, som mest gick ut på att vi skulle försöka lastbalansera packningen så att ingen skulle behöva betala någon övervikt. Innan vi gav oss av så lyckades vi dessutom hinna med att äta pannkakor och dricka kaffe (igen) och därmed göra tabberas på både ägg, mjölk och jordgubbssylt. Diskussionen över frukostbordet handlade mestadels om myggor, utöver resan då. Båda damerna hade haft besök på rummet under natten och Ann-Charlotte hade fått myggbett så hon såg ut lite som en knölval av alla bulor. Mamma hade inte lika många bett, men å andra sidan hade hon bett under foten, vilket ju blir lite jobbigt när man skall ut och gå. Dagens uttryck blev därför ”klia inte”, som vi (eller mest jag faktiskt) ropade på framförallt Ann-Charlotte som var mycket välbiten.
Klockan 12.45 kom Azmath med bilen och vi for mot flygplatsen. På vägen förklarade Azmath att han var lite sorgsen eftersom damerna skulle lämna oss redan. Han trodde de skulle kommit tillbaka till Hyderabad efter Kerala, men mammorna förklarade (på svenska) att de behövde ta hand om husen där hemma också. Ja, ja. Både Vijya och Azmath fick lite dricks och så bar det iväg mot Chennai.
Mot Chennai? Japp, för vi åkte till Trivandrum med IndiGo. Då flyger man från Hyderabad till Chennai till Trivandrum till Kochi (och kanske vidare). Det är lite som en buss med vingar, kan man säga. Man behöver inte kliva av flygplanet när det mellanlandar (om man skall resa vidare alltså), men man får ju mellanlanda och sitta på marken ett tag istället för att flyga. Det finns inget direktflyg mellan Hyderabad och Trivandrum, så det här var det bästa jag kunde åstadkomma. På flyget mellan Hyderabad och Chennai vilade mamma lite. Mellan Chennai och Trivandrum vilade hon lite till. Jag frågade om hon alltid snarkar när hon blundar, men då slog min moder mig på armen. Stackars barn!
Vi landade i alla fall i Trivandrum utan några större problem och möttes av en ganska liten flygplats med en ganska äcklig toalett. Vi möttes också av en hövlig herre i ful uniform som kom från hotellet. Jag vet inte om jag nämnt det innan, men jag lyckades ju blanda ihop hotellen lite. I Kerala finns två hotell som heter Vivanta by Taj: Ett ligger precis vid stranden i Kovalem och ett ligger inne i staden Trivandrum. Det är inte särskilt långt emellan. Så jag TRODDE att jag hade bokat tre rum på Vivanta by Taj Kovalem, men jag HADE bokat tre rum på Vivanta by Taj Trivandrum. Det är kanske inte hela världen, men Vivanta by Taj Kovalem blev lite förbryllade när jag skickade mail och ville beställa hämtning på flygplatsen. Vivanta by Taj Trivandrum hade däremot inga betänkligheter utan hämtade så gärna upp oss på flyget. Chauffören som körde oss till hotellet (i en indientillverkad Tata Auriz) pratade relativt bra engelska och vi frågade lite om sevärdheter i trakten. Utöver det så tittade vi förvånat ut genom bilrutorna och såg att folk faktiskt verkade följa trafikregler. Det fanns dessutom nästan inget skräp på gatorna! Kan detta vara en del av Indien där saker funkar? Indien är ju så jämrans stort, så det borde ju finnas någon plats som är mer civiliserad.
Hotellet är fint på gränsen till flådigt och eftersom man inte riktigt fattat galoppen med att jag beställt tre rum för vi var tre personer (de trodde nog att Karin Nilsson och Sven Nilsson eventuellt var samma person), så blev samtliga uppgraderade till lite finare rum på femte våningen. Väldigt trevligt. Klockan var mycket, så vi gick i stort sett direkt ner och åt middag. Ann-Charlotte hade fått smak på Biryani och beställde in en Chicken Biryani. Mamma är lite orolig för sin mage och beställde in ångkokt fisk med ångkokta grönsaker. Lättsmält. Själv tog jag en gammel hederlig hamburgare med ägg. Kanske inte nyttigt, men det var jädrigt gott. Mamma satt nästan och slumrade vid bordet så när vi ätit färdigt pallrade hon sig i säng. Jag bänkade mig i receptionen och försökte utröna vilka sightseeingturer som finns att tillgå. Jag har lite idéer som jag skall dra med damerna i morgon. För säkerhetsskull planerade vi morgondagen till beachen. Med lite tur kommer alltså morgondagens blogg handla om hur vi badade i Arabiska sjön. Vi får se vad som händer…
-
Senaste inläggen
Arkiv
- februari 2020
- februari 2019
- januari 2019
- juli 2018
- mars 2018
- april 2016
- augusti 2015
- februari 2015
- december 2014
- november 2014
- augusti 2014
- juli 2014
- juni 2014
- maj 2014
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- augusti 2013
- juli 2013
- mars 2013
- februari 2013
- januari 2013
- december 2012
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- juni 2012
Kategorier
Meta
Jag börjar undra om mamma kommer vara trött fram till jul efter den här resan.
Jag har undrat samma sak…