Bilder från Falaknuma Palace hittar du här!

Idag var det något av en vilodag för våra Indienresenärer. Gårdagen bjöd ju på rätt mycket sightseeing, så idag hade vi bara planerat lunch. Men det var inte vilken lunch som helst, utan en lunch i extrem lyx på Hyderabads enda sjustjärniga hotell. Sju stjärnor? Hur kan man ha det på ett hotell? Tja, det är något som hotellen själva hittat på och det innebär att man vräker på med lyx. Om man beställer ett av de finare rummen på Taj Falaknuma Palace (och hostar upp sådär 15000 kr per natt) så får man en egen butler som ständigt står till din tjänst. Om man nu vill ha det.

Men dagen började inget vidare för mig. Redan klockan 2 inatt vaknade jag av att luftkonditioneringen gått sönder. Igen. Trogna läsare av bloggen vet att jag installerade ny luftkonditionering i mitt sovrum i våras för att få det lite tystare. Ni vet också att det systemet gick sönder i somras och att det tog en vecka att fixa det i augusti. Nu är det november och det har gått sönder igen. Lite sur är jag allt, men framför allt är jag lite trött eftersom jag var uppe i natt och försökte se om jag kunde få igång den. Men icke. Så det blev till att sova bara med takfläkten igång, vilket i och för sig inte är ett jätteproblem eftersom det är rätt svalt på nätterna numera, men det är ju retfullt. Alltså tog jag lite sovmorgon i morse och när jag kom ner till köket vid 8.30 så var frukosten redan klar. Mammorna har börjat lära sig att hitta i lägenheten nu, även om de båda två fortfarande vandrar in i mammas rum när de skall från köket till matsalen. Mamma håller på att försöka lära Ann-Charlotte att äta ordentlig frukost, med fibrer och vitaminer. De pratar också om att dricka ordentligt. Lite gulligt är det allt.

Klockan 11.45 bar det så iväg mot Falaknuma Palace och en riktigt fin lunch. Bordet var bokat till 13.00, men med trafik kan det ta upp emot en timme att ta sig dit. Egentligen är det inte så långt, men trafiken i Indien är ju lite speciell. Nu var det inte så farligt så här Diwali-söndagen, så vi kom fram till palatset strax före 12.30. Att komma till Falaknuma Palace är en lite speciell upplevelse. Det finns nästan inga skyltar som visar var man skall svänga av vägen, utan chauffören måste i princip redan veta det. Sedan kommer man till grinden där man inte får köra in om man inte antingen är gäst eller har bokat bord på någon av restaurangerna. Innan bilen släpps in kollar de underredet med en spegel, öppnar bagageluckan och inspekterar motorn. Sedan kör man upp för en krokig backe tills man kommer till porten. Vid porten måste man kliva ur bilen, gå igenom en personlig säkerhetskontroll som bland annat innebär att alla väskor röntgas. Sedan blir man upplockad av en förlängd golfbil som kör en upp till själva palatset. Man kan också åka häst och vagn, men då får man antingen betala extra eller bo på hotellet (förmodligen i ett av de dyrare rummen). Väl uppe vid palatset möts man av en snubbe i uniform som hälsar välkommen och visar dig till trappan som leder upp till receptionen och lobbyn på hotellet. Och i förlängningen också till restaurangerna. Vi hängde dock kvar på framsidan en liten stund och tog lite bilder på palatset och utsikten. Sedan gick vi in.

Det är inte första gången jag är på Falaknuma Palace. Under en period i vintras/våras så gick vi hit och hade torsdagslunch minst en gång per månad. Väldigt trevligt, men de luncherna blev också väldigt långa. Alltså kan jag inte bara vägen genom palatset utan har också varit med på en guidad tur, så jag bjöd damerna på en liten introduktion till palatset. Palatset byggdes i slutet av 1800-talet (det var klart 1893) av borgmästaren av Hyderabad. Han ville bygga sig ett palats som skulle bräcka Buckingham Palace i London, men lyckades mest med att skuldsätta sig själv så att han nästan gick i personlig konkurs. Som tur var hade han gift sig med en klok kvinna som dessutom råkade vara syster till Nizamen av Hyderabad. Hon kom på en briljant plan och bjöd in Nizam att bo några dagar på Falaknuma. Väl där visade de honom runt i palatset och han blev så förtjust att han stannade i ett par veckor. Borgmästaren sa då att Nizam kunde få palatset i gåva eftersom han uppenbarligen tyckte så mycket om det. Nizam blev alldeles till sig och gav igenom genom att betala helat byggnadskostnaden för palatset. Alltså slapp borgmästaren konkurs och Nizam av Hyderabad fick ett palats till. Eftersom han redan hade ett bra palats (Chowmahalla nere i stan), så fick Falaknuma bli ett sorts gästhus för prominenta gäster. Bland annat har drottning Victoria (något nummer) av England bott här och även någon av Charlesarna (tror det var nummer 5). Den siste gästen som bodde på palatset var Indiens förste folkvalde premiärminister som bodde här 1951 när han hälsade på för att införliva Hyderabad i den nya republiken Indien. Därefter stod palatset i princip tomt i nästan 50 år innan hotellkedjan Taj tecknade ett avtal att hyra hela palatset i 30 år mot att man renoverade det. Renoveringen tog 10 år och man har gjort sitt allra bästa för att återställa palatset till sin forna glans. Det är verkligen fantastiskt fint och lyxigt inuti. Som vanligt är det inget man annonserar om särskilt mycket, utan ända sättet att få komma in och se palatset är att antingen bo på hotellet eller boka bord på någon av restaurangerna. Fånigt.

Restaurangerna är väldigt lyxiga. Det finns en italiensk restaurang som heter Celeste och en indisk restaurang som heter något annat. Jag har bara varit på Celeste, men de har riktigt bra italiensk mat. En liten kul grej är att man måste äta för minst 2000 rupier per person på lunchen (2500 på middagen). Anledningen till det är förmodligen att man vill undvika för mycket folk som bara kommer för att titta på palatset och sedan tar en kopp kaffe. Rummet som man äter i är stort, ljust och ruskigt lyxigt. Kyparna är artiga och diskreta på ett väldigt oindiskt sätt och maten är fantastiskt god. När vi satte oss vid bordet var vi ensamma i restaurangen och det var alldeles tyst och svalt där inne. Skönt efter värmen ute i trädgården. Dock varade inte lugnet särskilt länge, för strax efter kom en indisk familj med två barn, varav det ena lät i princip hela tiden. Ja, ja.

Menyerna för dagen löd Grekisk sallad följt av Pizza Marinara, Laxtallrik följt av Lasagne samt Sichuankryddat lamm följt av ärt- och musselrisotto. Kan ni gissa vem av oss som åt vad? Efter maten, som var väldigt god, åt damerna en chokladfondant med vaniljglass och en liten chokladnågonting till och jag åt lite panna cotta. Inte smalmat direkt, men det var ju ändå söndagslunch på lyxrestaurangernas lyxrestaurang, så då är det väl ok. Efter mat och kaffe gav vi oss så av hemåt igen. Av någon anledning var det ingen som var väldigt sugen på någon sightseeing idag, så vi lät Azmath åka hem till familjen och fira Diwali (trots att han är muslim så firar det ändå lite grand). Vi Indienäventyrare tog oss en liten lutare och det var först flera timmar senare som vi plockade fram en liten smörgås och kaffe innan vi bänkade oss framför Apple-TV och tittade på ett avsnitt Lewis på Netflix. Teknikens under…

I morgon skall vi försöka klara av Golconda Fort på förmiddagen innan jag åker till jobbet. På kvällen skall vi till night market och se om Ann-Charlotte kan köpa fler saker hon inte behöver. Just nu är det Diwali-fyrverkerier utanför. Tänk er nyårsafton runt 12-slaget fast ta det gånger 1000. Det verkar inte finnas någon begränsning på hur mycket saker får smälla här i Indien och det verkar inte heller finnas någon begränsning på hur mycket pengar folk lägger på fyrverkerier till Diwali. Det har varit ett ihållande smattrande och pangande utanför fönstret ända sedan det blev mörkt och det hållet fortfarande på såhär 4,5 timmar senare. Får se om det lägger sig när jag väl lyckats krypa ner i min sköna säng i mitt varma sovrum.