Bilder från dagen hittar du här!

Någon gång i morse var det precis en vecka sedan två trötta tanter landade i Indien för första gången i sina liv. Åtminstone en av dem var vaken idag precis vid den tiden och kanske var vi vakna allihop, eftersom det var ungefär samtidigt som morgonbönen gick igång i den lokala moskén. Vi hade bestämt sovmorgon, så strax efter 8 tassade jag ner och möttes givetvis av mina båda gäster som höll på att fixa frukost. Eftersom min ömma moder varit lite extra öm i magen de senaste dagarna inledde hon dagen med te och rostat bröd. Ann-Charlotte åt yoghurt och grovt bröd (för att få igång magen) och jag åt svensk müsli. För att jag kan.

På programmet idag stod alltså sightseeing i min ”hemstad”, Hyderabad. Det är nog inte så många hemma i Sverige som har hört talas om Hyderabad om man nu inte pratar med mig, men det är faktiskt en rätt fascinerande stad. På Lonely Planets lista över de 10 intressantaste städerna att besöka 2013 kom Hyderabad på tredje plats. När listan kom ut förra hösten undrade jag om de som skrivit listan överhuvudtaget varit i Indien, men efter ett år av sightseeing kan jag faktiskt hålla med. Grejen med Hyderabad är att staden har en ganska lång historia och om man bara vet var man skall titta finns det en del att se.

Vår sightseeingtur började på Chowmahalla Palace. Det är ett kungligt palats där härskaren över staden och staten Hyderabad satt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Härskaren i Hyderabad kallades för Nizzam och i början av 1900-talet var Nizzam av Hyderabad världens rikaste man. Rikedomarna kom från diamantgruvor i trakten och diamanterna tillsammans med handel gjorde att Hyderabad var en mycket rik stad ända från 1400-talet. Den dynasti som kallades Nizzam börjar någon gång på 1600-talet och löpte ända fram till 1951 då Hyderabad officiellt införlivades i den nybildade republiken Indien. Den siste Nizzamen satt kvar i Hyderabad till någon gång på 1960-talet då han flyttade till Australien istället, men 1951 försvann hans officiella makt. Historien som man ser på Chowmahalla är lite äldre än så, men det är ändå så nära att man inte kan låta bli att förbluffas över vilken rikedom man besatt. Särskilt om man tänker på hur fattigt folket i allmänhet var. Jag tycker det är fascinerande att inse att man nu är en demokrati (världens folkrikaste demokrati, faktiskt), men klasskillnaderna och det otroliga gapet mellan fattig och rik är fortfarande kvar… Ett intressant faktum är också att alla monument i Delhi och Agra har blivit plundrade av engelsmännen när de var i Indien. Men Hyderabad var aldrig under engelsk kontroll, så här finns mycket av rikedomarna kvar.

För att få lite perspektiv på hur rik Nizzam av Hyderabad var, så kommer här en liten skröna, som kanske är sann: 1911 åkte dåvarande Nizzam till England på officiellt besök. Han var god vän med kungafamiljen, så det var riktigt fint. När han var i England ville han köpa sig en Rolls Royce. Hemma i sitt palats (Chowmahalla) hade han redan flera olika bilar och han var mycket intresserad av den nya tekniken. När han kom till Rolls Royce-fabriken i sina nizzamkläder blev han inte insläppt. De såg honom som en utlänning och därmed hade han självklart inte råd att köpa en äkta Rolls Royce. När han så kom tillbaks till Hyderabad, så ringde han upp fabriken i England och beställde ett dussin bilar av senaste modellen, Rolls Royce Silver Phantom 1912. När bilarna levererades sa han att de inte var värdiga en riktig kung och använde dem istället för att köra sopor i staden. Jag har ingen aning om detta är sant eller ej, men på Chowmahalla Palace står en Rolls Royce Silver Phantom modell 1912 som blivit renoverad för att kunna ställas ut, så kanske.

Efter får tur runt palatset var det dags för Ann-Charlotte att äntligen få se en riktig indisk marknad. Eller ja, riktig och riktig. Charminahr är ännu ett intressant turistmål som byggdes år 1521 av Qutb Shah den förste för att fira segern över maharadjorna som härskade i området innan dess. Monumentet består av fyra (char) torn (minareter) med en byggnad byggd en bit upp och det är själva symbolen för Hyderabad idag. Det går att ta sig upp till första våningen på plattformen (som idag också fungerar som moské), men trappan är väldigt brant, väldigt trång och har höga trappsteg, så vi valde bort det. Istället tittade vi på härligheten från utsidan samtidigt som vi vadade genom den turistinriktade marknaden som omger Charminahr. Nu upptäckte framförallt Ann-Charlotte att man kan köpa armband, örhängen, skor, kläder och annat krafs för i stort sett inga pengar alls. Ett litet aber är ju att det är precis fullpackat med folk och dessutom vimlar det av tiggare som kommer och rycker en i armen hela tiden. Men det är ju smälla man får ta när man kan köpa örhängen för 2kr paret.

Efter Charminahr och marknaden åkte vi tillbaks till lägenheten för att äta lite lunch. Idag bjöds det på pannkakor och det är första gången på en vecka som vi faktiskt lyckas äta lunch i närheten av lunchtid. Mammas mage hade börjat hämta sig, så hon vågade äta ett par pannkakor, men jag och Ann-Charlotte åt mååånga. Väldigt gott, även om både stekpannan och stekspaden var helt oduglig i kockens ögon.

Efter lunch tog vi oss en liten lutare innan vi gav oss ut på nästa äventyr. Den här gången skulle vi titta på Qutb Shah-klanens gravar. Den förste härskaren i klanen Qutb Shah byggde alltså Charminahr och han byggde dessutom en rätt rejäl grav till sig själv. Hans efterföljare ville inte vara sämre utan byggde större och pampigare gravar till sig själva, sina fruar och lite annat löst folk som de tyckte om. Resultatet är ett område med gravmonument som nästan slår Taj Mahal i storlek, även om de inte är gjorda i marmor utan vanlig jädra gul sandsten. Det tråkiga är att man inte tar hand om detta kulturarv. Alla åker till Agra och tittar på Taj Mahal, men Qutb Shahs gravar skulle kunna vara en nästan lika stor turistattraktion. Istället ligger den bortglömd i en lite avsides del av Hyderabad. De magnifika byggnaderna får förfalla och på många ställen växer det träd i de pampiga kupolerna. Det är tråkigt, men samtidigt så gör de området nästan ännu mer spännande att vandra runt i och låta sig hänföras av den ofantliga rikedom som Qutb Shah-släkten måste haft för att kunna uppföra såna gravar.

Men även om gravarna är stora och pampiga, så är det inte fler än sju, så efter en dryg timme var vi redo att dra vidare. Det var fortfarande lite tidigt på dagen, så istället för att åka hem till lägenheten åkte vi på lite sightseeing i den finare delen av Hyderabad: Jubilee Hills. Egentligen var målet för turen butiken Natures Basket, som är en inverterad turkbutik. Alltså en butik här i Indien där man kan köpa matvaror från Europa och USA. Tanken var att köpa lite gott att ha till kaffet och så kanske lite potatis, så det gjorde vi. Sedan åkte vi hem och efter en snabb dusch så lagades det fläskkotletter, sås och potatis. Det blir mycket potatis nu när mamma är på besök. Gott. Den här gången hade vi vitpeppar, men däremot inget ströbröd, så det gick inte att göra någon panering. Jag tyckte det var väldigt gott trots detta och nu hade mammas mage lugnat sig såpass att hon kunde äta ordentligt. Skönt.

Efter maten blev det en snabb kopp kaffe med lite gott till innan vi bänkade oss för kvällens film. Igår såg vi alltså på den ganska lättsamma komedin Best Exotic Marigold Hotel, men idag var det dags för den lite smutsigare filmen Slumdog Millionair. Det är en fantastisk film som handlar om en kille från slummen i Mumbai som är med i Vem vill bli millionär och på något konstigt sätt har hela hans liv och allt han har upplevt gjort att han kan svaren på alla frågor. Filmen klipper mellan scener där han sitter i TV-studion och svarar på frågor och tillbakablickar på hans liv som förklarar varför han kan svaren. Riktigt bra film och miljöerna och handlingen känns också betydligt närmre det riktiga Indien än gårdagens polerade misär. Jag tror också att skådespelaren som spelar huvudroll i Slumdog också spelar huvudrollen i Marigold Hotel. När filmen tog slut var det dags för den ena mamman att gå och lägga sig att sova. Den andra mamman gick och lade sig för att läsa och den enda sonen in sällskapet satte sig alltså vid datorn för att skriva blogg till alla barn och barnbarn som inte är med här i Indien.

I morgon blir det åter sovmorgon och en stilla förmiddag innan det är dags att ta på sig finkostymen och åka till lunch på en av Hyderabads mest hemliga sevärdheter: Fallaffelpalatset. Missa inte det!