Vänta lite nu. Varför har jag Miljöpartiets förra språkrör som rubrik på min blogg? Har det här blivit en politisk blogg??

Egentligen har väl min blogg hela tiden speglat mina politiska åsikter även om den varit (och är) fri från kopplingar till något existerande politiskt parti, men titeln har faktiskt inget med partipolitik att göra. Maria Wetterstrand råkar vara en av de väldigt få svenska politiker genom tiderna som jag hyst någon form av respekt för. Inte så att jag tycker de flesta svenska politiker, oavsett partitillhörighet, är inkompetenta pratkvarnar vars politiska gärningar verkar mer grundade i eget ekonomiskt intresse snarare än ideologi och samhällets bästa… Eller jo, förresten, så är det ju faktiskt. Men det finns några som jag tyckt varit bra genom åren. Ingvar Carlsson, Carl Bildt (fast det gick över), Anna Lindh, Anders Borg (det gick också över) och så då Maria Wetterstrand. Inte för att jag delar Marias politiska åsikter alla gånger, men jag hade gärna suttit ner med en kopp kaffe och diskuterat med henne.

Men varför är Maria Wetterstrand rubrik på dagens blogg? Jo, för att hon har konfirmerat min existens. Det var en liten handling, men det kändes nästan som om Jesus gått förbi på gatan och sagt ”Tjena, Sven! Läget?”. Nästan. Maria är coolare. Så hur gick det då till när en prominent svensk politiker rörde vid mitt liv? Det hela är givetvis väldigt långsökt…

Häromdagen lade min vän miljöpartisten i Örebro (inga namn) upp en länk till en blogg som handlade om att samhället var anpassat till en minoritet av morgonpigga människor. Eftersom jag personligen tillhör den där minoriteten på 15% av människor som gillar komma upp och igång på morgonen (det gör för övrigt hela klanen Nilsson utom möjligen min stora syster som inte nog med att hon gärna sover länge dessutom alltid har föredragit ett varmare inomhusklimat), så kunde jag inte låta bli att lämna en liten kommentar. Min kommentar gick ut på att det var helt ok för alla sjusovare att ta sovmorgon, förutsatt att vi också kom överens om att alla sociala aktiviteter tar slut senast 22.00. För då vill vi morgonpigga sova. Den kommentaren gillade Maria Wetterstrand. På Facebook. Så alla kan se. Bekräftelsen är i det närmaste oändlig.

När vi ändå är inne på det där med att samhället är ordnat för morgonpigga, så håller jag inte med. Blogginlägget går att läsa här och det är ju några år gammalt, men i alla fall. Jag håller inte med om att samhället är ordnat för morgonpigga. Jag håller inte med om det alls, faktiskt. Visst, skolan drar igång vid 8 och folk förväntas drälla in på kontoret före 9, men absolut inga som helst viktiga beslut fattas före lunch i Sverige. Faktum är att man gärna väntar med viktiga beslut till sen eftermiddag eller ännu hellre kväll. Vid den tiden har de morgonpigga för länge sedan bränt sitt bästa krut och besluten styrs helt av de som kommer igång först efter 15-fikat. Som morgonpigg är man dömd att förbereda möten, skriva papper och delta i beslutsprocesser när man är helt slut i huvudet. Och tro mig, även om arbetsdagen börjar vid 10, så kommer jag ändå vakna vid 6-tiden. Pigg, utvilad och redo att köra.

Det där med att de viktiga besluten fattas sent upptäckte jag när jag satt i styrelsen för Nykterhetsrörelsens Scoutförbund. Det tog ett par möten innan jag insåg att besluten som skulle fattas på söndag förmiddag redan var klara. Och att jag då inte varit med i den processen eftersom jag som notoriskt kvällstrött hade gått och lagt mig lagom tills de riktiga diskussionerna tog vid. Om jag ville vara med i den beslutsprocessen fick jag anpassa mig och sitta upp till småtimmarna och diskutera de riktigt viktiga sakerna. Vilket i sin tur ledde till att jag allt som oftast blev sjuk efter styrelsehelgerna eftersom jag trots de sena kvällarna fortfarande vaknade lika tidigt och alltså inte fick tillräckligt mycket sömn. Senare hade vi i styrelsen en uttalad ambition att inte fatta beslut eller föra viktiga diskussioner utanför den uppsatta mötestiden, men det är ett väldigt svårt beteende att bryta. Min slutsats är att världen styrs av de som orkar prata längst och ger sig sist. Och i den världen är vi morgonpigga för alltid dömda att vara tjänstemän som verkställer de beslut som nattugglorna fattade utan att vi fick vara med.

Men det är inte så viktigt. Maria Wetterstrand gillade min kommentar på Facebook.

DET är stort.