Det är nu, om bara några dagar, precis ett år sedan jag flyttade in i min lägenhet här i Indien. Det är också väldigt snart precis ett år sedan jag Anders Ericsson blev mitt första besök från Sverige. Det innebär, bland annat, att jag har mindre än ett år kvar i Indien och att vi nu börjar göra saker ”en gång till”. Bland det första som drabbade mig när jag flyttade hit var Ganesh-festivalen. Den inleder ”festival season” som är en lång rad med festivaler för att hedra några av de största gudarna inom hinduismen (som ju har rätt många gudar att fira). Min lätt cyniskt logiska hjärna noterar att festivalerna verkar sammanfalla med skiftet från regnmonsun till ”torrmonsun”. Torrmonsun är perioden då det slutat regna hela tiden, men fortfarande kan regna då och då, Efter detta kommer vintern då det inte regnar alls och är förhållandevis kallt och sedan kommer sommaren då det inte regnar alls, men är tokvarmt. I Sverige har vi en liknande period av högtider som ligger på ett pärlband mellan påsk och midsommar och råkar sammanfalla med en period då vi går från vinter till sommar.

Ganeshfestivalen är 11 dagar lång och den inleddes i måndags med en nationell helgdag. Som vanligt kom det där med att det var obligatorisk helgdag som en stor överraskning för de flesta och både Urban och jag var kallade på möte i måndags av den indiske lokalchefen, bara för att i fredags få reda på att det visst var helgdag och att vi kanske kunde skjuta mötet. Man tycker ju att han borde ha lite koll på det där…

Under festivalen är det mycket trummande (trogna läsare av bloggen vet hur mycket jag älskar dessa etnotrummor som ljuder om kvällarna), mycket dansande, mycket festande och en hel del donerande av pengar till olika tempel. Man bygger/tillverkar/målar också en idol av Ganesh som man dekorerar fint och sedan dumpar i närmaste vattendrag på dag 3, 5, 7, 9 och/eller 11 av festivalen. Jag har fått intrycket att man gärna dumpar statyer flera gånger, men sparar den riktigt stora till sist.

Vem är då Ganesh och varför bygger man statyer av honom som man sedan dumpar i vatten? Bra fråga. I veckan har jag försökt luska ut hur det ligger till. Ganesh är en ganska fet kille med fyra armar och elefanthuvud. Han har något med framgång att göra och tydligen börjar man gärna nya projekt med att be till Ganesh. Passande då att han inleder festivalsäsongen. Legenden om Ganesh går något så här: Ganesh var hemma hos sin mamma när Shiva kom förbi (Shiva är en av övergudarna i hinduismen och är också far till Shiva). Shiva bad att få träffa Ganesh’s mamma, men Ganesh sa att det inte gick för mamma var i badet. Då blev Shiva vred och högg huvudet av Ganesh. När mamman kom upp ur badet blev hon förtvivlad över vad Shiva gjort och bad honom att ställa saker till rätta genom att ge lille Ganesh ett nytt huvud. Shiva älskade sin fru högt och började se sig om efter ett huvud att sätta på Ganeshas kropp. På grund av det astrologiska läget, så var han dock tvungen att hitta någon som låg och sov med fötterna mot norr och huvudet mot söder och som alla vet, så är söder dödens väderstreck och han kunde inte hitta någon som sov på det sättet. Till sist hittade han i alla fall en elefant och alltså tog han elefantens huvud och satte på Ganeshas kropp. Varför killen har fyra armar har jag inte lyckats lista ut ännu. Eftersom man sticker ut lite med fyra armar och elefanthuvud, så blev Ganesh mobbad av de andra barnen. Som plåster på såren så gjorde då Shiva Ganesh till guden för framgång, vilket gör att man alltid ber till Ganesh innan man börjar med något, inklusive att be till andra gudar. På så sätt gick Ganesh från att vara mobbad till att vara en av de viktigaste gudarna inom hinduismen.

Torrmonsunen är inte bara festivalsäsong, det är också myggsäsong – en period när fukten och temperaturen är perfekt för myggor. De som brukar läsa min blogg har hört mig prata myggor förut (det är trots allt världens farligaste djur) och kanske kommer ihåg att jag installerat ett myggnät/sänghimmel för att slippa bli sönderbiten på natten. Denna vecka har jag dock inte kunnat njuta av mitt fina myggnät för den snordyra luftkonditioneringen som jag installerade i sovrummet i somras (alltså i maj) har slutat fungera. Istället har jag sovit i Anders Ericsson-rummet, där det finns en fungerande, om än väldigt ljudlig, luftkonditionering, men inga myggnät. Alltså har jag återgått till förra höstens nattliga jakt på de små, snabba och otroligt bitska myggorna som verkar existera enbart för att störa min nattsömn.

Igår var a/c-killen på plats för att fixa felet och givetvis gick luftkonditioneringen igång utan problem (även om den var lite långsam). Att prata med a/c-killen är lite som att leka viskleken. Jag pratar engelska med Azmad, som pratar urdu (eller hindi) med en kille som jobbar för bostadsrättsföreningen och som i sin tur pratar telugu med a/c-killen, så det är lite oklart om min beskrivning av felbilden gick fram ordentligt. Tillsammans kom de dock fram till att det förmodligen var den billiga elstabilisatorn som jag fick med den dyra luftkonditioneringen som var problemet. Alltså bytte vi stabilisatorn och startade om. Allting startade fint och genast gick rummet från att vara kvalmigt på 28 grader till att vara skönt 26.

Men säg den lycka som varar för evigt. Efter att ha spenderat resten av kvällen med att inte få igång Internet ordentligt, så kröp jag i säng vid 22-tiden. Då var temperaturen i sovrummet uppe på 27 grader igen. Runt 23 vaknade jag av att luftkonditioneringen stängde av sig. Då var det 28 grader. Jag startade om luftkonditioneringen och den spred härlig svalka i ungefär 10 minuter, sedan producerade den mest ljud innan den stängde av sig igen efter omkring 45 minuter. Alltså var det bara att plocka ihop sängkläderna och marschera tillbaks till Anders Ericsson-rummet, jaga runt efter myggor en stund och sedan krypa ner i den hårda sängen. Och givetvis vakna vid tre av att jag blev biten av myggor. Upp och jaga mygg igen, men den här gången fick jag inte tag i henne. Myggor kan omöjligen vara intelligenta, men de här myggorna har en otäck förmåga att sätta sig på ett mörkt underlag så fort det blir ljust, så att det är i princip omöjligt att se dem om de inte rör sig. Idag är Azmad krasslig, så det ser ut som om jag får kampera i Anders Ericsson-rummet i åtminstone ett par dagar till.

Det finns dagar då allt flyter; Mjölkbudet kommer på morgonen, det är inga katastrofer på jobbet, Vijiya och Azmad försöker inte få varandra avskedade, Internet går igång utan problem, strömmen funkar hela kvällen, luftkonditioneringen är stabil och myggnätet håller myggorna på säkert avstånd. Tyvärr är de dagarna ganska få och tyvärr är det långt mellan dem och tyvärr har jag inte riktigt vett att njuta när det händer. Nästa gång skall jag notera i min kalender när allt gått bra en dag, så får vi se när det blir…