Då var jag tillbaks i Indien igen efter en härlig vecka i Taiwan och tänkte att det var dags för lite reflektion. När jag tackade ja till jobbet här i Indien hade jag varit i Kina, Singapore och Sydkorea med lite avstickare i Malaysia och Thailand. Jag hade också varit i Tanzania och Tunisien, så jag kände lite som att jag hade rätt bra koll på hur livet skulle se ut. Jag hade givetvis helt fel och efter en vecka i Taiwan har det där blivit aktuellt och påtagligt igen.

Indien är inte som något annat land jag varit i. Efter att ha rest runt i Thailand, Kambodja, Laos, Vietnam, Hong Kong, Kina, Burma, Singapore och Taiwan så kan jag hitta många likheter mellan dessa länder. Jag kan se att det finns en tydlig gräns i bergen mellan Vietnam och Laos/Kambodja där Vietnam är betydligt mer kinesiskt och resten är med Thailändskt, men det är ju ganska små skillnader egentligen. Visst finns det skillnader mellan Singapore, Hong Kong, Taipei och Peking, där framför allt Taipei har mycket större influenser från Japan, men likheterna är ändå väldigt mycket större. Indien är något helt annat.

Om jag jämför Tunisien, Zanzibar, Istanbul och Dubai tycker jag mig kunna se många likheter i kulturella influenser från arabvärlden. Det är kanske inte lika tydligt som i Sydostasien, men ändå tillräckligt för att det skall gå att känna igen sig. Indien är inte alls som de länderna heller.

Indien är stort. Väldigt stort. Kanske är det därför man klarar av att vara mest lika sig själva snarare än att ta influenser från andra håll. Samtidigt har Indien genom tiderna påverkat sina grannar, inte minst genom religion, men den påverkan verkar inte ligga så mycket i hur folk beter sig som på ett mer intellektuellt plan. Buddhismen kommer från Indien, men är försvinnande liten i Indien samtidigt som den är helt förhärskande i många andra länder i regionen. Samtidigt har hinduismen inte överlevt någon annanstans i någon större utsträckning. Så även om Indien har påverkat, så märks det liksom inte när man är ute och reser. Givetvis finns det variation inom Indien, det är som sagt var ett stort land, men det är variationer på Indien, inte på något annat. Lite som att Thailand och Taiwan är helt olika länder, men ändå samma på något sätt.

Just nu knakar det lite i fogarna som håller ihop Indien. Kriserna i USA och Europa gör att utländska investeringar inte strömmar in i den takt man är van vid, vilket i sin tur leder till att rupien är i fritt fall jämfört med de flesta andra valutor. Till exempel har den svenska kronan stärkts med 25% sedan jag flyttade hit. US dollar och UK pund har stärkts ungefär lika mycket. Det gör att den indiska medelklassen helt plötsligt har betydligt svårare att konsumera importerade varor samtidigt som det helt enkelt inte finns någon inhemsk produktion av t.ex. elektronik som kan ta över. Resultatet är ett växande missnöje i medelklassen. Efter en otrolig årlig tillväxt sedan början av 90-talet talar de senaste siffrorna om en tillväxt de senaste 12 månaderna på runt, eller strax under, 5%. Drömsiffror i Europa för tillfället, men långt under de mål som man satt som undre gräns för vad den indiska ekonomin klarar av. Nästa år är det val på nationell nivå och sittande regering är mycket väl medvetna om att folk är jädrigt sura på utvecklingen de senaste åren. Alltså blir det mer och mer desperata försök till valfläsk som publiceras i tidningen. Ibland får jag intrycket av att den federala politiken för tillfället bara har som syfte att vinna nästa val. När man pratar med folk på kontoret om alla fantastiska satsningar och löften, så rycker folk lite på axlarna och förklarar att det förmodligen inte blir något av. Antingen har vi en ny regering efter valet nästa år, eller också kommer satsningarna fördröjas tills de inte längre är relevanta. Man har sett allt det där förut. De som vet att sko sig på politikernas desperation blir rikare och de som redan är fattiga blir fattigare.

Ända sedan jag kom hit till Indien för väldigt snart precis ett år sedan, har jag undrat varför det inte blir revolution, varför Indien inte faller sönder i ett antal småstater. Varför bryter sig inte de rikare delstaterna fria för att slippa ankaret från fattigare delar av landet?

Jag tror eventuellt jag har listat ut varför. Det är helt enkelt mer som håller ihop Indien än som pressar isär det. Även om det finns stora motsättningar inom landet, så är alla delar av Indien ändå mer lika varandra än någon annan del av världen. Så även om säg Bangalore, skulle utropa egen republik, så skulle de ändå ty sig till Indien snarare än något annat land. Och då är det liksom ingen vits att bryta sig ut. I alla fall inom överskådlig tid.

Om man nu är revolutionär och hemskt gärna vill utropa en del av Indien till ett eget land, så tror jag att nyckeln till framgång ligger i religionen. Här i Hyderabad finns det som jag berättat förut, gott om muslimer. Det är en kvarleva från en svunnen tid och den muslimska folkgruppen håller på att marginaliseras (en process som pågått i 60 år om man får tro lokalbefolkningen). En anledning till att man vill dela upp Andhra Pradesh i två delstater är att muslimerna vill återupprätta Hyderabad som en huvudsakligen muslimsk delstat. Om man skulle lyckas med DET, så kanske det finns grund för Hyderabad att knyta kontakt med t.ex. UAE eller Saudi Arabien och där och då kanske ha anledning att bli en egen republik. Men det ligger väldigt långt fram i en väldigt eventuell framtid. Just nu verkar delningen av AP vara mer ifrågasatt igen efter det att man för bara några veckor sedan fattade beslut om att det skulle ske. Det visar sig att alla de som förespråkade en delning, inte hade riktigt samma vision om vad som skall hända EFTER en delning och nu kommer man helt enkelt inte överens. Så då kanske det inte blir någon delning.

Indien är inte som något annat land i världen jag varit i. Det knakar, det gungar, det stretar och det spretar. Men det funkar. Indisk trafik är som en spegel av Indien i stort: För en utomstående är det ett kokande kaos som bara väntar på en stor katastrof, men för den insatte är det en självklarhet som alltid hittar ett sätt att flyta vidare…