Eller vi kanske borde säga ”Äventyr i Taipei, dag 1” för det kommer säkert bli fler äventyr…

Japp, jag är på resa igen. Den här gången är det land nr 43, eller Taiwan som vi också säger. Taiwan är ett litet lustigt land, eftersom det egentligen är samma land som Kina, fast inte riktigt. När revolutionen svepte över Kina, packade den nuvarande regeringen och deras anhängare sina väskor och drog österut. Till Taiwan. Här utropade de Republic of China och svor dyrt och heligt att ta tillbaks Kina från de onda kommunisterna. Samtidigt utropades Peoples Republic of China i resten av Kina och sedan dess finns det alltså två Kina. 1971 tog kommunistkina över Kinas plats i FN och sedan 1991 är inte längre återerövring av Kina med på den politiska agendan för Taiwan. Enligt Wikipedia är det idag bara 22 länder som har officiella diplomatiska kontakter med Taiwan. Sverige har t.ex. inte erkänt Taiwan som suverän stat, så egentligen är jag i ett land som inte finns… Ok, 42,5 kanske?

På kö till passkontrollen i Taipei.

Det första som möter mig i Taiwan är ordning. Här syns inget av Indiens kaotiska myller utan alla ställer snällt upp sig på räta rader och är noggranna med att inte smita före i kön. Passkontrollanten behöver inte heller slå upp i en bok och ringa några samtal för att lista ut att jag som svensk inte behöver visum för att komma in i Taiwan. Den här resan började med att personalen i incheckningen i Hyderabad spenderade 10 minuter med att lista ut vilken landskod Sverige har för att slå upp visumbehovet. Efter 10 minuter frågade de om jag visste. ”SE” svarade jag och då hittade de minsann informationen…

Hotellet som jag bor på heter Hsuanmei Hotel och ligger i stadsdelen Zhongshan i Nya Taipei. Hotellet verkar rikta in sig på taiwaneser som flyttat utomlands och som vill besöka sina rötter med barnen. Det är många barnfamiljer och alla barnen pratar engelska. Således är hotellet inte dyrt och det ligger lite off, men å andra sidan hade jag råd med ett fint rum.

Rummet på hotellet är mysigt

Bubbelbad!

Dusch med både massage och ånga…

Som synes är det inte heller något större fel på badrummet J Toaletten är dessutom en sådan där variant med inbyggd bidé, men eftersom precis all information bara finns på kinesiska, så vet jag inte riktigt hur den fungerar. I Sydkorea så kunde man, förutom att blöta ner sin stjärt, också torka den, men den funktionen verkar inte finnas på den här toaletten. Däremot är toalettringen uppvärmd, vilket jag måste säga är en klart underskattad funktion. Duschen har, förutom ”massagemunstycken” också en funktion för ångdusch. Spännande. Tyvärr är instruktionerna alltså bara på kinesiska, så vi får se om jag lyckas få igång ångfunktionen under veckan.

Jag kom till hotellet vid 15-tiden och började med att ta mig en liten lutare på rummet. Folk som följer bloggen vet att begreppet lutare introducerades av min gode reskamrat David under våra äventyr i Vietnam och innebär att man vilar lite i valfri ställning. Vilket kan behövas efter 10 timmars resa, även om jag blev uppgraderad till Business class. Det var lite roligt, faktiskt. När jag kom till Hyderabads flygplats hade jag en ekonomibiljett. Eftersom kön till incheckning var så lång, så checkade jag in vid maskinen. Tyvärr förstod inte killen som hjälpte mig att min väska inte gick som handbagage, så jag fick ändå stå i kö för att checka in väskan. Väl framme vid disken tog det alltså ytterligare tid när de försökte hitta Sverige i visumlistan och kanske var det därför som jag uppgraderades till Ekonomi Plus. Vid gaten kollade jag sedan upp om jag kunde komma in i loungen, eftersom Cathay Pacific och British Airways kör med samma medlemskort. Det fick jag inte, eftersom resan inte var registrerad på bonuskortet. Så, då registrerade jag resan via Internet, men orkade inte gå tillbaks och bråka i loungen utan satte mig snällt bland övriga resenärer. Då hände det som normalt bara händer andra: Man ropade upp mitt namn i gaten. Lite förvirrad gick jag och frågade vad det handlade om och då sa de att jag blivit uppgraderad till Business! Fantastiskt! Det var lätt den bästa flygresa jag haft hittills!

Business class är inte dumt. Stolen går att fälla så man ligger ner. Och så får man en blomma också 🙂

Efter min lilla lutare drog jag ut på stan med två uppdrag: 1. Hitta lite mat. 2. Fixa ett simkort till telefonen. Det där med att fixa simkort till telefonen började jag med när jag var i Odessa i våras. Där kostade det 149 kr/dygn att surfa med roaming och jag kunde köpa ett simkort som gav mig fri surf i en vecka för ungefär 80 kr. Funkade hur bra som helst. Även i Taiwan vill Telenor ha 149 kr/dygn, så efter lite letande och pratande med folk lyckades jag hitta en butik som sålde telefoner (jag kunde köpa simkort på 7-11, men de visste inte vad det var för kort eller vilka villkor det var och texten var givetvis på kinesiska). Tjejen i telefonbutiken hade några olika varianter av simkort att välja på och jag valde ett som gav mig ”fri” surf i 7 dagar för ungefär 140 kr. Väl värt besväret, alltså. Funderar på att samla på simkort från olika länder J

Efter telefonkort var det hög tid för mat. Problem: All text är på kinesiska. Jag kan inte läsa kinesiska och har därmed ingen aning om vad de olika restaurangerna kan tänkas erbjuda. På ett ställe stod det ”Obs Gyn” med stora bokstäver och det trodde jag var något helt annat, men där inne satt i alla fall folk och åt. Jag vågade inte gå på det stället, utan valde istället en slumpvis dörr och gick in. En yngling förklarade på knackig engelska att de inte öppnade förrän om 20 minuter, men chefen (hans mor?) sa att det var ok, eftersom jag var ensam. Det visade sig att denna restaurang körde med att laga maten direkt på bordet, precis som man gjorde när vi var i Sydkorea. Således fick jag in en stekpanna (eller traktörpanna, kanske), en kanna med soja, en kanna fond och stora högar med tunt skuret kött och diverse grönsaker och tillbehör. Det roliga var att menyn bara bestod av en massa saker som man kunde beställa in, men inga priser. Det visade sig att man betalade en fast summa pengar (ungefär 100kr) och sedan fick man äta så mycket man orkade i 2 timmar. Dryck ingick också, men när jag bad om vatten fick jag in ett glas ljummet kranvatten som jag inte vågade dricka… Hela stället kändes som en ganska sunkig pizzeria (ni vet med lite slitna möbler och en kyl full med läsk), men maten var sjukt god. Det fanns inga kryddor i själva fonden (förutom saltet i sojan), men man fick som sagt var in en hel rad med tillbehör, däribland chili.

Sonen (tror jag) visar mig hur jag skall laga min mat på bordet.

Mycket kött fick jag. Sedan kom grönsakerna också.

Jag tror det är någon form av svamp. Eller alg. Eller djur?

Tunn risgrynsgröt med purjo och wasabi. Godare än man kan tro.

Lite grönsaker och tofu. Nästan som när Anna och Amanda var på besök.

Tillbaka på hotellet fick jag dagens första negativa överraskning… TV4 har mage att bara visa friidrotts-VM på TV4 Play Premium!! Som om jag skulle betala extra för att få höra de totalt hjärndöda kommentatorerna slakta mina favoritgrenar!! Tyvärr fick jag ingen kontakt med Slingboxen hemma hos mamman, så det blev ingen friidrott igår kväll. Istället blev det prov av bubbelbadet. Det tog en evig tid att fylla det, men det var ganska skönt med ett bad, även om jag aldrig riktigt lyckats lista ut vad vitsen är med bubbelbad. Visst, det är lite kul när det bubblar, men det låter ju så man blir alldeles lomhörd! När jag blir stor och bygger mitt eget hus, så skall jag bygga ett badkar som jag får plats i och där pumpen för bubblorna sitter i ett annat rum så man slipper höra den. Så det så.

Det var ett tag sedan jag var ute på sådana här äventyrliga resor utan min gode reskamrat David och jag saknade honom verkligen när jag skulle försöka lista ut vad det var för mat. Tror nog jag kommer sakna hans goda humör fler gånger under veckan, men jag får väl överleva på något sätt… Taiwan – here I come!