Som många säkert vet, så är det Ramadan just nu. Jag måste erkänna att jag har rätt dålig koll på vad Ramadan egentligen betyder och innebär, men vad jag än trodde så har det visat sig inte stämma med den lokala varianten. Här i Hyderabad heter det Ramzan. I min stadsdel har man kommit överens om att fastan sträcker sig från 4.17 på morgonen till 19.00 på kvällen. Det innebär att min stackars driver måste kliva upp runt 3.30 på morgonen för att få i sig lite frukost innan det är dags för morgonbönen vid ungefär 4.30. Därefter antar jag att han kan få sig en timmes sömn (om barnen tillåter det) innan han behöver kliva upp IGEN för att hämta upp mig vid lägenheten kl 7.45. Sedan får han ingen mat och ingen dryck på hela dagen förrän klockan 19.00, då det, om jag förstått saken rätt, ganska ofta blir lite party på kvällen. Med rätt mycket mat och dryck kan man gissa. Sedan börjar det om. Jodå, Azmad ser rätt trött ut på morgonen. Utöver detta så är det dessutom lite extra noga med bönestunderna under Ramzan, så när han kommer och hämtar mig mellan 17 och 17.30 på eftermiddagen, så har han bönemössan på. Antingen kommer han direkt från moskén, eller också skall han skynda dit så fort han har släppt av mig hemma. Jobbigt liv.
Jag har försökt att anpassa mig lite så att Azmad skall slippa stressa till eller från moskén, men det är ärligt talat inte helt lätt, eftersom han ogärna talar om när jag stör hans bönestunder. I övrigt så märker jag av Ramzan mest för att morgonbönen nu alltså är 4.30 på morgonen istället för 5.15. Det innebär böneutrop 45 minuter tidigare än ”normalt” vilket är lite irriterande. Å andra sidan är jag ju redan vaken, eftersom tidpunkterna 4.17 och 19.00 markeras genom att man tutar med något som bäst beskrivs som ”Hesa Fredrik”. Som barn av det kalla kriget fick jag en smärre chock när jag vaknade av tutan första morgonen efter semestern. ”BOMBLARM!” tänkte jag och tittade mig förvirrat omkring i sovrummet ett ögonblick innan jag kom ihåg att det här var Indien. Min nästa tanke var att det var någon form av tuta för att varna vid sprängning. Sedan slog det mig att man förmodligen inte tutar innan sprängning i Indien. Och att man förmodligen inte håller på med sprängningsarbete klockan tjugo över fyra på morgonen. I bilen kunde Azmad sedan bekräfta att tutan var för att markera fastans början och sedan kom det mycket riktigt en likadan tuta kl 19.00 då fastan var slut. Jag misstänker att de flesta ser det som en tuta för att börja respektive sluta äta…
Sådär har det hållit på sedan jag kom tillbaks från Sverige förra veckan, men inatt hände något nytt. Någon gång mellan midnatt och fyra på morgonen satte den närmaste moskén igång ett maratonböneutrop som varade i ungefär en halvtimme. Som vanligt handlade det om en sånginsats av hyfsat tveksam tonsäkerhet och eftersom den var så lång så sjönk intonationen stadigt med att rösten blev hesare och hesare. Till sist var det ändå slut och jag fick sova en stund till innan det var dags för tutan och morgonbön. Det var inte helt lätt att komma upp ur sängen när väckarklockan sedan ringde kl 6.40.

Nu är Indien inte ett samhälle där man ödslar särskilt mycket tid med att fundera över hur det man gör påverkar andra människor, men det här med halvtimmeslånga böneutrop mitt i natten känns inte helt ok. En gång i tiden var givetvis allmäna böneutrop enda sättet för folk att veta när det var dags, lite som den otroligt korkade akademiska kvarten kom till för att folk skulle hinna till föreläsningen när de hörde kyrkklockan slå hel timme, men i dagens samhälle med klockor, mobiler, radio, TV och Internet känns det mer som en sorts kulturell mobbing. Där jag bor är muslimerna i majoritet och det verkar ibland som om man tar alla chanser att påminna om det. Precis som hinduerna tar alla chanser att bygga sitt lilla tempel vid foten av Charminar och göra heldagars Hare-Krishna-sessions med jämna mellanrum. I Indien har man valt att låta alla köra vilka kulturella yttringar de vill, vilket faktiskt verkar funka hyfsat även om templet vid Charminar är lite att ta i. Jag hade hellre sett en variant där man får göra sina kulturyttringar inom ramen för de civila lagar som finns. Fast det är klart, det kanske är svårt att hävda att böneutrop mitt i natten bryter mot lagen om störande av den allmäna oordningen…

En bidragande orsak till min trötthet kan givetvis också vara att jag igår ÄNTLIGEN fick igång mitt bredband igen och därmed kunde bänka mig för att titta på matchen mellan Norge och Spanien. Jag såg bara första halvlek, eftersom det mest var ett test för att se hur bra det blev på min stora TV. Resultatet var högst tillfredsställande och klart mycket lättare att titta på än när jag såg matchen mellan Sverige och Island på telefonen i måndags. Nu laddar jag järnet inför Sverige-Tyskland och hoppas, hoppas, hoppas på en nordisk final på söndag. Som jag också kommer att se, om Allah och BeamTelecom vill.