Egentligen hade jag tänkt att skriva ett inlägg om mina äventyr i Dubai, komplett med bilder på öken och världens högsta byggnad: Burj Khalifa. Men så blev det inte. Mest för att bilderna fortfarande ligger i kameran och jag inte ids fixa till det just nu. Alltså blir det en helt annan blogg först, lite anakronistiskt sådär…

Idag (läs igår) är det fettisdagen. Det innebär att man skall äta semla, men några semlor har vi inte fått på jobbet under dagen. Urban hade en idé om att vi skulle beställa 120 semlor till kontoret, men så kom vi på att det förmodligen inte säljs några semlor här i Hyderabad. Det hade vi ju helt rätt i. Det säljs inte ens några släta vetebullar vad vi kunde hitta. Så vad gör man? Kan man baka semlor i Indien?

Ingredienserna i en semla är ganska enkla:

1. En slät vetebulle
2. Mandelmassa
3. Grädde
4. Florsocker

Inte så komplicerat, kan man tycka, men en närmare granskning visar att inget av ovanstående finns att få tag på i de affärer vi känner till. ”Finns det ingen grädde?” kanske ni undrar nu. Jo, det finns det faktiskt, men den har bara 25% fett och blir helt enkelt inte särskilt bra när man försöker vispa den. Så vi får bryta ner problemet lite:

Vetebullar:

1. Mjöl
2. Mjölk
3. Smör
4. Kardemumma (malda torkade kärnor)
5. Jäst
6. Kärlek

Av ovanstående är det svårast att få tag på jäst. Det finns pulverjäst, men jag hittade ingen. Efter lite googlande hittade jag recept på semlor som använde bakpulver istället. Däremot hittade jag ingen kardemumma som såg ut som den gör hemma, utan köpte istället hela torkade kardemummafrukter. Mjöl har de inte heller något som är särskilt bra för bak, men där har jag fortfarande lite svenskt kvalitetsmjöl kvar sedan Joakim var här i höstas. Tips till er som skall hit: Ta med vetemjöl! (och müsli och tandkräm med fluor i)! Alltså fick jag börja med att kärna ur kardemummafrukterna (de gick inte att mala hela, upptäckte jag) och sedan mala kärnorna så fint jag kunde. Det gick förvånansvärt bra.

Florsocker:

1. Finmalt socker

Aha! Socker har jag! Och en kvarn! Det är ju bara att mala sockret i kvarnen så det blir mer som mjöl så kan man kalla det florsocker sedan. Bra plan! Och briljant idé att köpa en sån där kvarn…

Mandelmassa:

1. Mandel
2. Florsocker
3. Ägg
4. Lite vatten

Florsocker har jag alltså tillverkat själv. Mandel fanns att köpa i affären och ägg och vatten hade jag hemma. Jag minns att jag som liten palt hjälpte mamma att skålla, skala och mala mandel. Eftersom jag varit allergisk mot mandel sedan jag var 6 år, så måste det alltså vara riktigt länge sedan. Ett snabbt telefonsamtal till mamman för att kolla upp det där med att skålla saker och sedan var jag igång. Det är rätt coolt hur händerna liksom kommer ihåg hur man skalar mandel, trots att det säkert var 35 år sedan sist! Nu skulle man ju ha två bittermandlar också, men det blev mandelmassa utan bittermandel den här gången. Mandlarna körde jag i kvarnen tills de såg riktigt malda ut och sedan blandade jag i resten av ingredienserna för hand.  Jag kan ju inte provsmaka den, men den ser i alla fall ut som ”vanlig” mandelmassa.

Grädde:

Man kan ju fråga sig varför de har så tunn grädde här i Indien, men min teori är att korna i Indien helt enkelt inte producerar lika fet mjölk som korna gör hemma. Det där med mejeriprodukter är inget som varit poppis särskilt länge i Indien, utan det är först de senaste 20-30 åren som man faktiskt tagit vara på mjölken och börjat göra produkter av den på allvar. MEN man kan lita på amerikaner och engelsmän. Givetvis finns det vispgrädde i pulverform att köpa, så det fick det bli! Jag hade en liten teori om att man kunde blanda mjölk med någon form av olja, men det kändes säkrare med pulvergrädde…

Sådär! En hel del malande, pysslande och diskproducerande senare står nu semlorna (utan grädde) i kylen och väntar på att åka till jobbet i morgon.

Dag 2… Servering!

Morgonen började med att producera grädden. Det stod att man skulle lösa upp pulvret i vatten och sedan vispa hårt i 3 minuter. Pulvret ville inte riktigt lösa upp sig i den minimala mängden vätska (90ml), så efter att ha försökt röra ut dem med en sked en stund tog jag helt enkelt min elvisp och körde. Det såg inte lovande ut. Rätt länge såg det faktiskt rätt otrevligt ut. Men så plötsligt så började det se ut som grädde och strax därefter började det faktiskt se ut som vispad grädde! Fantastiskt!! Grädde och bullar med mandelmassa fick sedan åka var för sig till jobbet för att göras i ordning precis innan servering. Spänningen är olidlig… Kommer det att vara semlor? Eller kanske ”Svenlor”?

En liten semla

Provsmakarna

Som synes på bilderna så blev det semlor! Och provsmakarna såg ganska nöjda ut. Anders till och med berömde mandelmassan som han ansåg hade en utmärkt konsistens. Seger!