Det är december. Här i Hyderabad är vädret riktigt trevligt med nattemperatur runt 16 grader och 25-26 på dagarna. För det mesta skiner solen genom smoggen och även om det ibland blir lite molnigt, så har det inte regnat på flera veckor. Trevligt, helt enkelt.

Det kan ju tyckas lite dumt att packa ihop sin resväska och bege sig till snökaos, mörker och minusgrader i Sverige när det äntligen är lagom varmt här i Indien. Jag har i veckan funderat lite över vad jag mest ser fram emot när jag sätter min fot i fosterlandet för första gången sedan 1/9.

Tystnad
Det kan tyckas fånigt att längta efter tystnad, men det är faktiskt aldrig tyst i Hyderabad. Inte så konstigt eftersom det är en myllrande stad med 7,5 miljoner invånare. Sist jag upplevde tystnad var när David och jag kom till hotellet i Laos där det plötsligt kändes som om det slog lock för öronen. Riktigt så tyst kanske det inte är i Göteborg, men bra mycket tystare än Hyderabad i alla fall.

Kyla
Men vänta lite nu. Är verkligen Göteborgskt vinterväder med 1 grad plus, snålblåst och snöslask något att längta efter? Jo faktiskt. Kanske är det variationen som jag saknar. Eller möjligheten att ha kläder på mig. Om inte annat så innebär den låga temperaturen att jag äntligen, för första gången på 4½ månad slipper de förbannade myggorna.

Mat
Indisk mat är fantastiskt god och det finns mängder med rätter att prova. Till syvende och sist är dock ungefär 90 % av all mat jag ätit här vrålstark och baserad på curry. Kanske är det variationen som saknas även denna gång, men just nu längtar jag efter lite svensk husmanskost, lite svensk julmat, lite sköna thailändska smaker, lite sushi, lite pizza, kanske en big mac… Inte minst längtar jag efter något som inte innehåller kyckling. En rejäl och blodig biff på Hereford kan mycket väl stå på programmet i mellandagarna.

Vinterstudion
Vinterstudion är bland det bästa som finns i Sverige på vintern. Nu kommer jag kanske inte ha så mycket tid att följa Pops, Jonas m.fl. men överhuvudtaget skall det bli skönt med gamla hederliga SVT. Indisk TV är, liksom landet i övrigt, lätt hysteriskt och påträngande. Lite som Ove i Solsidan. Egentligen inget fel, men efter ett tag får man lust att strypa någon.

Fast mest vill jag se vinterstudion. Jag vill se Marit och Therese spöa skiten ur Kalla och kompani och jag vill se Hellner spöa Petter och jag vill se Södergren förklara att han är rätt nöjd med sin 32:a plats. Jag vill höra Ferry säga hur djävla jobbigt det var idag och se Bergman spöa en fransman i en spurt om sjätteplatsen. Längdskidor och skidskytte är helt enkelt mycket roligare att titta på än cricket och landhockey, som är de enda sporterna som finns på TV här i Indien. Bara engelsmän kan hitta på en sport där ”for dummies”-förklaringen av reglerna kräver ett par veckors studier. Å andra sidan har man god tid på sig att studera eftersom en ”test match” tar fyra dagar att genomföra. Galenskap!

Promenader
Jag är väl egentligen inte känd för att ge mig ut i skogen i onödan, även om det händer, men det skall bli otroligt skönt att ta en promenad upp i bergen kring Bergsjön när jag landat hos mamma efter min turné runt i Sverige. Hyderabad är inte byggt för att promenera. Det finns inga trottoarer någonstans och de gågator som finns nere i Old Town är så fulla med folk att det knappast kan kallas promenad att brotta sig fram där. Så helgen innan jul tänker jag ladda en termos med varm choklad, göra mig ett par svampmackor med ost och ge mig ut på tur. Oavsett väder. En stund på randen med Utby för mina fötter kommer göra underverk för själen.

Vänner
Här måste jag erkänna att jag överraskar mig själv lite. Normalt sett har jag inga som helst problem med att inte umgås med någon och när jag bodde i min lilla lägenhet i Mölndal var det nästan lite jobbigt att behöva åka och umgås ibland. Efter 3½ månad i exil är läget lite annorlunda. Nu känner jag att jag skulle vilja hälsa på och prata med alla jag känner i hela Sverige. Det kan ju bli lite svårt att få till naturligtvis, men förhoppningsvis skall jag hinna med att träffa en hel del folk när jag nu är i landet igen. Nästa hemresa blir förmodligen inte förrän till sommaren, så det gäller att passa på. Om du/ni är hemma under mellandagarna och vill ha ett litet besök så hör av er. Dagarna fram till jul samt nyår är uppbokade, men resten är fritt om någon känner sig hugad 🙂

Nästa helg landar jag alltså på Landvetter. 18.50 enligt tidtabellen, flygandes från London Heathrow med British Airways. Sedan har jag nästan exakt 3 veckor av Sverige framför mig. Det är en något barock känsla att vara ”utomlands” när jag nu åker till Sverige. För i Sverige har jag ingen bostad utan kommer driva omkring lite mellan släkt, vänner och hotell. Förhoppningsvis kommer jag ha en hyrbil under hela tiden, så jag kan ta mig till olika platser, men det blir ändå att leva i en kappsäck. Knepigt.

Är det då inget jag kommer sakna med Indien när jag är hemma? Jodå. Jag tror att jag ganska snart kommer sakna vädret (trots myggor). När jag kommer tillbaks i januari kommer jag säkert vilja ha mig en rejäl curry till middag och skölja ned den med en sweet fresh lime soda. Jag kommer definitivt att sakna prisläget på att äta ute och även att handla. Jag kommer sakna Flipkart, där jag kan köpa en bok ena dagen och få den hemlevererad till min dörr för i stort sett inga pengar alls.

Å andra sidan är jag ganska säker på att allt det där finns kvar när jag landar i Hyderabad igen, söndagen den sjätte januari.