Att flytta till Indien är minst sagt en omtumlande upplevelse. Jag har i tidigare bloggar gnällt en hel del på saker som inte fungerar (eller fungerar dåligt) och jag har funderat lite över kulturella skillnader mellan Indien och Sverige. Det tar helt enkelt tid att ställa om sin verklighetsuppfattning till indiska mått och frågan har hela tiden varit om man verkligen vill det. Kort sagt är det en berg-och-dalbana utan dess like med både toppar och dalar.

Den här bloggen tänkte jag dock gnälla lite mindre och berätta om saker som faktiskt börjat fungera. Den gångna veckan har det nämligen hänt saker hemma i lägenheten som gör att den senaste dalen känns som den är bakom mig och det är på väg uppför till en härlig topp…

Till att börja med är elen MYCKET stabilare nu än när jag flyttade in. Faktum är att jag bara märkt en handfull strömavbrott i veckan och de har varit kortvariga, vilket förmodligen innebär att reservströmmen äntligen är inkopplad. Visst, det blir ett glapp på 10-15 sekunder när vi går från vanlig ström till backup och likadant när vi går tillbaks, men det är ändå så att jag börjar våga lita på att backupen faktiskt finns och att jag därmed slipper stänga av min dator så fort strömmen går. Skönt!

Vijyia, min maid, har börjat fatta galoppen med städning, strykning mm. Ibland får jag fortfarande visa henne hur jag vill ha det (som t.ex. att skjortor mår bättre av att hänga på galgar än att ligga vikta i en låda), men på det hela taget går det framåt. Faktum är att Vijyia och jag har kommit så långt i vår gemensamma utveckling att jag drar mig för att byta ut henne även om jag fått erbjudanden från maids med betydligt bättre engelskakunskaper.

I veckan har det kommit ytterligare ett lass möbler. Det innebär att jag nu i princip bara saknar utemöbler till mina balkonger. På morgonen, runt 8, är temperaturen numera i storleksordningen 20-23 grader i skuggan vilket gör att det börjar bli riktigt behagligt att sitta ute på förmiddagen på lördag och söndag. Så lite utemöbler skulle sitta finemang… Jag har dessutom äntligen fått mina bokhyllor, vilket gör att jag kan börja plocka upp böcker, filmer och souvenirer på sina rätta platser. Skönt. Letar just nu efter spik för att sätta upp tavlor.

I onsdags slank jag in till cafét på Westin hotell. Trogna läsare kanske kommer ihåg att en kaffe latte kostade mer där än på Espresso House på Göteborgs Central, men jag kom inte dit för kaffe. Nej, jag kom dit för att köpa kött! Det kan ju verka lite underligt att man går till ett café för att köpa kött, men egentligen är det rätt logiskt. I normala butiker i Hyderabad kan man inte köpa vare sig fläsk eller nötkött, eftersom muslimer respektive hinduer inte äter detta. Kvar blir get (inte lamm) och kyckling. Get är rätt tråkigt, faktiskt, och kyckling blir rätt enahanda (det är inte heller bra för min blodgrupp, som ju alla vet). Men på stadens lyxhotell bor det västerlänningar som vill ha både bacon och biff och därmed köper de restaurangerna in sådant kött och lägger i frysen. Vips finns det en tillgång att förse hungriga expats med kött och vägen ut går via cafét. Således har de flesta stora hotell i staden som vänder sig till västerlänningar köttförsäljning någonstans i lobbyn. Coolt.

I mitt fall blev det ½ kg skinka, ½ kg bacon och 5 nötfärsbiffar. I torsdags kunde jag hämta ut varorna och njuta av de godaste hamburgare jag någonsin ätit tror jag. 100% nötkött, lätt saltat och pepprat, stekt med omsorg och lagd tillsammans med lite ketchup och en ostskiva mellan två bröd med sesamfrön. Gudomligt gott. På fredagen följde jag upp med en skinkmacka från himlen med det grövsta fiberbröd jag hittills kunnat hitta.

Redan förra måndagen fick jag också, på något magiskt sätt, igång mitt indiska bankkonto, som varit vilande sedan det skapades. Därmed kom jag åt min indiska lön (som är 20% av totallönen) och kunde också börja betala räkningar och annat. På tisdagen lyckades jag betala min TV-räkning och på onsdagen kunde jag äta frukost framför CNN och se Barak Obamas väg mot seger i presidentvalet i USA.

Med ett indiskt bankkonto i ryggen vågade jag också beställa lite böcker på nätet och i fredags kom äntligen bok 3 (del 1 och 2) i Game of Thrones-serien. Igår (söndag) blev det således en heldag i soffan med bok 3.1. lite drygt 400 sidor hann jag ta mig igenom innan mörkret föll och jag upptäckte att jag kanske borde investera i lite lampor till lägenheten också. Det finns lampor, men de är gjorda mer för belysning än för mysighet, så stämningen försvann lite.

I lördags var jag så iväg och köpte något som jag saknat sedan jag flyttade in i lägenheten: mörkläggningsgardiner till sovrummet. Gud vad skönt! Eftersom hela Indien har samma tidszon, så går solen upp rätt tidigt om man bor i öster och rätt sent när man bor i väster. Jag bor nästan i mitten och här går solen upp runt 6 varje morgon. Inget jätteproblem under veckan, men irriterande på helgen. Nu har jag fina beigea gardiner med någon form av plast på baksidan som mörklägger jättebra. Ok, jag kommer aldrig kunna tvätta dem, ok de kostade en hel del och ok, jag lyckades köpa fel så en av fyra är ett dörrdraperi istället för en gardin, men det är ändå väldigt, väldigt bra.

I helgen var det DESSUTOM (ingen hejd på nyheter) dags att ta tag i det här med att se svensk TV via Internet. Det börjar dra ihop sig till vinterstudio och världscup i både skidskytte och längdskidor och det vill man ju inte missa. Jag prenumererar på något som heter Overplay och som låter mig låtsas att jag sitter i Sverige och tittar på SVT-play. Jag testade lite på hotellet i September, men nu var det dags hemma också. Uppkopplingen funkar fint och SVT-play tycker inte jag är utländsk. Däremot visar det sig att uppkopplingen mellan Indien och Sverige är sådär. Denna eftermiddag skulle jag se damernas första åk i slalom, men det gick inte särskilt bra. Det klippte och buffrade och hade sig hela tiden och jag fick titta på små klipp från sammandrag istället för live. När jag senare tittade på andra åket gick det betydligt bättre och jag kunde se de bästa svenskorna live utan problem. Det verkar alltså som om det inte får vara för många om bandbredden för att det skall gå bra… Riktigt kritiskt blir det ju först i februari. Kommer jag kunna se melodifestivalen på söndag morgon???

Så, på det personliga planet var förra veckan en rad av segrar, men på jobbet är det fortfarande segt. Det känns lite som när man har förstoppning… Jag vet att det finns en massa saker som är på väg, men det vill liksom inte riktigt komma igång. Istället blir det lite vakuum där vi pysslar lite här och lite där i väntan på den stora stormen som vi är helt övertygade kommer alldeles snart. Skönt då att livet där hemma börjar landa så att det finns kraft och energi kvar till jobbet när det väl börjar röra på sig 🙂

I morse såg jag förresten en annons i tidningen om att man kunde beställa eskortflickor. Det är första gången jag sett något tecken på osedligheter sedan jag flyttade till Hyderabad, men jag tror det får bli en egen blogg… I tidningen fanns det också en hel sida om kampen för att legalisera cannabis. Kan ni tänka er, i Indien har cannabis inga negativa effekter alls! Det är dessutom en viktig del av den indiska kulturtraditionen och det är egentligen ett stort brott mot mänskligheten att förbjuda bruket av denna fantastiska ört. Och allt är USA’s fel. Finns kanske anledning att studera de artiklarna lite mer ingående och se om mina IOGT-NTO-vänner i Sverige har något att invända mot faktainnehållet 🙂