Egentligen borde jag väl ha lärt mig vid det här laget att Indien alltid har en räv bakom örat, ett ess i rockärmen och en glad överraskning bakom hörnet. Men nej, jag blir lika förvånad varje gång det dyker upp något nytt…

För två veckor sedan var jag inne i en affär och köpte bokhyllor. Det tog nästan en månad och många besök i många möbelaffärer innan jag slutligen hittade en affär som hade vanliga bokhyllor. Problemet här är att vanliga bokhyllor är alldeles för simpelt för de exklusiva möbelbutikerna som expats frekventerar. Där finns bara bokhyllor i form av konstnärligt utformade underligheter eller möjligen  lyxiga saker med hyllplan och dörrar i glas. Den typen av lite enklare butik som har Billy-kopior finns givetvis också, men de finns inte i Google. Enkla butiker har inte råd med dyra hemsidor och därmed är det hopplöst för en googleholic som jag att hitta dem.

Men nu har jag alltså hittat en sådan butik, inte långt hemifrån heller. Och igår ringde de och sa att det var klart för leverans mellan 17 och 17.30. Givetvis gick det inte så fort att få fram den informationen… När det ringer en indier till min telefon går samtalet vanligtvis till ungefär såhär:

Jag: Sven speaking
Indier: Habla habla gupta habla mufti kofta – yes sir?
Jag: Sorry, could you say that again, more slowly, please?
Indier: Habl habla habla habla mufti habla habla mufti mufti habla habla habla habla mufti mufti habla gupta habla habla habla.
Jag: You are calling from <namnet på företaget>?
Indier: Yes sir
Jag: And you want to <vad det nu är>?
Indier: Yes sir
Jag: That is ok
Indier: Habla habla habla mufti gupta mufti habla habla mufti kofta kofta habla habla mufti kofta kofta habla kofta habla
Jag: You can come between 5 and 5.30?
Indier: Yes sir
Jag: That is ok
Indier: Mufti habla habla mufti kofta mufti habl habla landmark?
Jag: There is a HP petrol station where you turn and I live in G-501 Aditya Hilltop
Indier: Habla habla HP?
Jag: Yes
Indier: Thank you sir

Notera dock att detta är den förenklade varianten som ofta innehåller ”Can you please speak more slowly” ett par gånger till och inte helt sällan ”I can’t hear you for the traffic” eller ”I can’t hear you because other peopl are talking in the background”. Ibland ger den som ringer upp och ger telefonen till någon annan, alternativt lägger på. I just fallet med möbelleveransen verkade det dock var klart och tydligt.

Ända till 1 timme senare när de ringde igen. Efter en hel del ”could you say that again” osv framkom det att man bara kunde leverera 4 av de 7 saker jag köpt. Det var ok, tyckte jag. Två timmar senare, ungefär 14.30 ringde det igen. Den här gången lyckades jag lista ut att de ville ha en vägbeskrivning. Som tur var satt jag i Bruzéns bil på väg hem från söndagsbrunch på Novotel och Mustafa (Bruzénarnas driver) kunde ge klara besked på någon lokal dialekt. Knappt 30 minuter senare dök de upp i lägenheten. Två timmar för tidigt!

Man skulle kunna tro att det var dagens stora överraskning, men nej då. Det visade sig att leveransen bestod av fyra stycken platta paket med möbeldelar. Snickaren kommer i morgon förmiddag, sade grabbarna som burit in paketen glatt och sedan for de igen. Att vara 40 år och inte ha en fru som är hemma hela dagarna verkar vara ett helt okänt koncept i Indien. Nåja, idag är det därmed eldprov för min maid, som måste ta emot möbelbyggaren och ge honom lite dricks. Få se hur det går…

Annars är vi som rubriken antyder inne i värsta festivalperioden. För två veckor sedan satt jag här på kontoret helt ensam för det far någon form av festival. Förra veckan tvingade vi några indier att jobba på torsdagens festival eftersom det var svenskar på besök och nästa vecka verkar det vara storfestival. Barnen Bruzén har ledigt måndag och tisdag, Dehlikontoret har ledigt tisdag till torsdag och själv undrar jag vad som egentligen gäller. Om vårt kontor tänker som Dehli, så är chansen stor att hela veckan försvinner för att folk passar på att ta extra ledigt för att få en hel vecka. Å andra sidan verkar det vara måndag och tisdag som gäller här, så då blir det bara en långhelg. Fast egentligen är det bara tisdag som är helgdag. Det blir till att försöka få ett rakt svar ur någon på kontoret huruvida folk tänker jobba nästa vecka, men hur det nu blir så kommer frågan: Skall man åka någonstans i helgen? Egentligen har jag ingen lust, men å andra sidan har jag ingen lust att sitta i min lägenhet och uggla heller. Man kanske skulle åka till någon resort och slappa lite?

Hur det nu blir, så är jag säker på en sak: Indien kommer att överraska mig på något sätt nästa vecka. Hur jag än tror det blir, så blir det något annat…