På onsdagen var det dags att säga adjö till Kambodja och resa mot nya äventyr i Bangkok. Eftersom planet lyfte tidigt var det också frukost tidigt och kvart i sju satt vi och väntade på vår frukost. Frangipani Villas är ett så kallat boutiquehotell, vilket jag kommit fram till betyder att man får en massa service man inte bett om istället för saker som kunde varit bra att ha. Frukosten är ett utmärkt exempel. Man fyller i en lista med vad man vill ha, sedan sitter man och väntar i tio minuter och så kommer det en snubbe och serverar vid bordet. Bordsservering är en fins service, men vad jag egentligen vill ha är givetvis en buffé, så jag kan välja själv hur många rostade brödskivor jag vill ha. Idag fick jag två. Igår fick jag tre. Ja, ja.

Vi hade beställt taxi till flyget, men det var istället en helt vanlig bil som körde fram för att hämta oss. De kallade det för limousine, även om det mest såg ut som en gammal Toyota. Det gick i alla fall väldigt smidigt att ta sig ut till flygplatsen och vi var lite tacksamma att gamle kungen inte skulle landa förrän på eftermiddagen. Då får man förmoda att det var fullpackat med folk längs vägen som skulle säga adjö. Eller kanske inte. Tydligen skall han ligga på lit de parad i 3 månader innan de kremerar honom och stoppar in honom i en cementskulptur i trädgården runt silverpagoden.

Phnom Penhs flygplats är ungefär hälften så stor som Landvetter och som vanligt på den här resan gick incheckningen väldigt snabbt och smidigt. Väl igenom säkerhetskontrollen blev det en kopp kaffe på FCC innan vi bordade planet från Bangkok Airlines – the boutique airline. Lite oklart vad det innebär att vara en boutiqe airline, men det var lite samma som för hotellet; avsaknad av bra service till förmån för service jag inte vill ha…

Bangkoks nya flygplats är betydligt större än något vi sett sedan Hong Kong. Den är bara några år gammal och kändes väldigt fräsch. Vi fick vänta ett tag på våra väskor, men sedan flöt det på bra. Som vanligt skulle vi fixa lite kontanter innan vi tog en taxi in till stan och som vanligt stod man där och funderade på vad valutan är värd i svenska kronor och vad saker och ting kostar egentligen. Svaret var att en krona är värd ungefär 4,5 bath och att saker och ting är dyrare än i Kambodja, men billigare än i Sverige. Fast det visste vi inte då.

Precis som i Laos och Kambodja hade man någon form av officiellt system för att fördela taxi till turister. Man fick ett papper som var ifyllt med chaufförens namn och som man kunde använda för att klaga om något gick fel. Det enda felet med vår taxiresa var, förutom att det var lite stopp vid en vägolycka, att chauffören körde 120 km/h och det fanns inga säkerhetsbälten. Både David och jag anammade lokalfilosofin om att det förmodligen inte var vår tur att dö idag och tittade ut genom sidorutorna för att slippa se framåt. Det gick i alla fall ganska fort att ta sig till hotellet och det var inga omvägar eller krusiduller alls.

Hotellet är väldigt fint. Tyvärr var våra rum inte klara, så vi lämnade vårt bagage och tog en liten promenad i Bangkok. Vi bor i området som heter Sikumvit (eller något sådant) och enligt guideboken skall området längre nerför gatan vara centrum för Bangkoks sexturism. Något sådant såg vi inte när vi gick omkring, men vi såg massor av ställen där man kunde köpa piratkopierade filmer. Kanske något att fundera på nu när min Internetkoppling hemma är så lusig att det inte går att ladda hem något längre. Efter en stunds promenad i värmen kom vi tillbaka till hotellet och åt lunch på hotellets restaurang. Restaurangen heter Champions och har det något udda temat Manchester United. Rätt ok mat, men inget särskilt, så där lär vi inte äta igen om vi kan undvika det.

När vi så äntligen fick våra rum så visade det sig att jag blivit uppgraderad till ett större rum, eftersom det rummet jag skulle haft inte var tillgängligt. Inte mig emot! Mitt rum är jättestort och fint med en sovdel och en sittdel. Två TV-apparater finns det också. Väldigt lyxigt. Och både badkar och separat dusch! Trevligt! Det blev en liten ”lutare” innan vi gav oss ut igen, eftersom David kände sig lite sliten.

Vi funderade lite över vad vi skulle göra med vår eftermiddag. Bangkok är en enormt stor stad och det är inte som i Hanoi där man kan promenera till de stora sevärdheterna. Ärligt talat vet vi inte riktigt vad vi skall titta på, men jag ville i alla fall åka till shoppinggallerian MBK, som jag läst hade en hel del teknikprylar till bra priser. Eftersom David inte hade något bättre att komma med så äntrade vi Skytrain (som tunnelbana fast den går uppe i luften, ovanför vägar och trottoarer). Det var förvånansvärt lätt att köpa biljetter och navigera på skytrain, så utan större bekymmer kom vi till MBK.

MBK är som paradiset på jorden. Massor av butiker som säljer allt mellan himmel och jord och på våning fyra hittade vi bästa stället. Här fanns alla teknikprylar du kan vilja ha i varierande kvalitet och prisklass. Jag hittade t.ex. en 7-tums läsplatta för 2500 bath (typ 550 kr) som jag inte kunde låta bli att köpa. Den fungerade faktiskt, mot alla odds! Det blev lite annat också och det är kanske bäst att vi inte åker tillbaks till MBK för många gånger de närmaste dagarna 🙂

Vi tog oss tillbaka till hotellet där jag satte igång och testa mina nya prylar och David tog sig till hotellets pool för att kurera sig lite. Klockan 19.30 möttes vi igen och tydligen var ett par längor i poolen precis vad doktorn ordinerade för nu var det fart på David igen. Det var fart på mig också, för mina prylar verkar fungera utmärkt. Till middag hade vi blivit rekommenderade en restaurang som heter Cabbages and Condoms och som ligger inte långt från hotellet, så dit styrde vi kosan.

Cabbages and Condoms är ett lite udda ställe. Det drivs av en ideell organisation som jobbar med att upplysa främst ungdomar om faran med sexuellt överförad sjukdomar i allmänhet och HIV/Aids i synnerhet. Man serverar traditionell thaimat till överkomliga priser och överskottet går till organisationens verksamhet. När man kommer in i lokalen möts man av en liten souvenirshop samt en utställning om säker sex. Innanför det finns en otroligt charmig och mysig innergård där man sitter och äter den alldeles utmärkta maten. Kyparen var lite förvirrad innan maten hittade till vårt bord, men smaken var det inget fel på alls. David gick så långt som att kalla det för Bangkoks Green Tangerine. Efter maten fick vi också var sin kondom att ta med oss ut i Bangkoknatten.

Jag hade ingen större lust att hitta på något mer idag, utan vände mot hotellet. David hade däremot fått i sig för mycket socker igen (hans efterrätt var kokta bananer i kokosmjölk), så han gick på promenad. På vägen hem till hotellet passerade jag ett stånd med DVD:er för 80 bath per skiva. Det fick bli en näve filmer och TV-serier (bland annat Game of Thrones) som jag hoppas fungerar när jag kommer hem. På vägen fick jag också en hel del skamliga förslag från diverse flickor. Jag kan tycka att det är ok att de står och tjatar om att ge mig massage när de står utanför ett massageställe och håller i en prislista, men när det står en ensam donna på ett gathörn och erbjuder massage känns det inte lika trevligt. Ett par utav dem var till och med framme och klämde lite på mina biceps (eller de klämde på armen där bicepsen borde vara), men jag lyckades ta mig hela vägen till hotellet utan att få med mig någon. David skickade ett sms när han kom hem och berättade att han blivit påhoppad av lättklädda flickor av diverse kön på vägen och att han dessutom hade träffat en grabb som vi var på Angkor Wat med. Världen är bra liten.

I morgon är det dags att besöka den enda sevärdhet som vi bestämt oss för att besöka, nämligen kungliga palatset med tillhörande tempel och jadebuddha. Det skall blir trevligt. Det är lite oklart vad vi skall göra mer, men vi kommer säker på något bra…