Idag är det Vietnams nationaldag och det är också mitten på vår resa. Nu ikväll har vi varit iväg i 10 dagar och vi har 10 dagar kvar. Det börjar kännas lite överallt nu, faktiskt. Både jag och David börjar bli sega och av någon underlig anledning är vi alltid trötta. Det kan i och för sig bero på värmen här i Luang Prabang, för den är verkligen påfrestande.

Morgonen började med lite sovmorgon innan vi for till ”stan” för att titta på Luang Prabangs nationalmuseum. En sak som är bra att komma ihåg är att Luang Prabang var huvudstad i ett eget litet land ända till mitten av 50-talet och nationalmuséet inhyses idag i det gamla kungliga palatset. Tyvärr fick man inte ta bilder inne i muséet, men det var väldigt mycket guld och röda toner. Liksom många andra liknande utstälningar av kungligheter från mitten av 1900-talet, så liknade palatsets privata delar mer ett välbärgat svenskt hem från samma tid än ett kungligt palats, men tronsalen var det inget fel på. Mycket guld… Vi lyckades också få se Pha Bang, den lilla buddahstatyn som gett namn till staden.

Det kungliga palatset

Efter besöket i palatset var det dags för en halvdagstur till vattenfallen i Tat Kuang Si. Valet stod mellan detta och en tur till grottorna i Pak Ou, men vattenfallen lät trevligare i värmen. Precis när vi lämnat stan blev vår minibuss stoppade av polisen som krävde att få se papper. Givetvis fattades det någonting, så vi blev stående i den gassande solen (fast inne i bilen) i 30 minuter medan polisen och chauffören gjorde upp. Det blev väldigt varmt och påminde mest om en rejäl bastu.

Bilfärden (minus polisväntan) tog ungefär en timme. Det är bara 30 km, men man kör inte fort på Laos slingrande bergsstigar. Från början hade jag tänkt att vi skulle ta en nattbuss från Hanoi till Luang Prabang, men jag är väldigt glad att vi flög istället. Väl framme i Tat Kuang Si blev vi avsläppta på en stor parkering med lite hål-i-väggen-restauranger runt. Det var lite oklart när vi skulle åka tillbaka, men vänliga förbipasserande tolkade chaufförens försök att kommunicera och det visade sig att vi hade 2 timmar på oss.
Vi stegade iväg åt samma håll som alla andra och hittade ingången till reservatet där fallen låg. Förutom vattenfall finns det också ett slags räddningsprojekt för björnar som man kan titta på. David ville dock bada först, så vi promenerade genom djungeln till fallen.

Vattenfallet var väldigt fint och det var svalt och skönt i skuggan under träden omkring. Jag roade mig mest med att försöka ta bilder med sportprogrammet på kameran och David hoppade i och simmade lite. Nu var det inte så mycket man kunde simma, för bassängen under fallet var rätt litet, även om den var djup. Ganska snart var David uppe ur vattnet igen så att vi kunde gå och titta på björnarna. Det fanns rätt många björnar i ett inhägnat område, men de flesta verkade tycka det var lika varmt som vi, så de låg mest och sov.

Vattenfallet i Tat Kuang Si

David badar i fallet

Jag och ett vattenfall

När vi var tillbaka på parkeringen hade det bara gått en timme, så vi äntrade en av de lokala restaurangerna för lite lokal mat. Det blev enkelt, men gott och på maten fick vi faktiskt en riktigt god kopp kaffe. När klockan var slagen stod vi sedan och väntade på de båda brittiska töserna som givetvis kom försent. Essex girls if I ever saw one…

~~ Welcome to the middle of the trip ~~
Where did that little fishy go? Here little fishy fishy… Where ever he was seen to be the little fish would go as well. Where is that fish?
~~ And now, back to our main feature ~~

Väl tillbaks i Luang Prabang skyndade vi oss till hotellet för att få en smula vila innan det var dags att ge sig in på stan och gå på lite klassisk Laoisk dans. Vi hade sett reklamen på nationalmuseum på morgonen och var grymt taggade när vi åkte in vid 17.30. 17.50 anlände vi till grinden för muséet och det var givetvis stängs. En liten gubbe tittade undrande på oss och vi frågade om det var här det var föreställning. Ticket? frågade han då. Den hade vi tänkt köpa nu, svarade vi, men se det gick inte. Lite snopna fick vi vackert lomma därifrån utan någon kultur under bältet. Tråkigt sånt.

Ännu tråkigare (nåja, så farligt var det inte) var att vi då hade lite tid över för att klättra upp på That Chomis – ett 100 meter högt berg mitt i stan, med någon form av tempel på toppen. David tyckte det var en lysande idé att göra i 32 graders värme och 80% luftfuktighet. Jag var inte lika övertygad, men vi klättrade i alla fall upp för de branta trapporna till toppen.

Utsikt från That Chomsi

Där uppe var det en fantastisk utsikt över staden med omnejd. Ryktet säger att det är fint att titta på solnedgången där uppifrån, men den hade vi missat. Vi såg den ju två gånger igår, så det kändes rätt ok. Eftersom vi inte vill vara tråkiga, så gick vi ner en annan väg än vi gick upp och hittade en hel hög med buddahstatyer på berget. Vi gick också förbi något som senare studier i guideboken visade sig vara ett fotavtryck av Buddah himself.

Jag på toppen av ett berg

När vi äntligen hittat ned från berget och ut på huvudgatan igen (vi hamnade först mitt i ett munkkloster), så började vi med kvällens andra utmaning: Att hitta Scandinavian Bakery. Scandinavian Bakery är ett bageri/pizzeria som från början startades av en svensk i Vietienare (huvudstaden i Laos). Det drivs numera av hans son och 2009 startade man en filial i Luang Prabang. Efter en lååång promenad i kvällshettan hittade vi äntligen rätt. Däremot hade de bara pizza att äta och eftersom David inte kände för pizza, så fick det bli en milkshake istället. Den var väldigt god. Vi passade också på att köpa en mugg med bageriets logga på samt en kanelbulle till kvällens möte.

Scandinavian Bakery

Nu var det inte mycket kvar att göra idag. Vi åt middag på ett ställe som hette Coconut Garden. Jag kände inte alls för asiatisk mat idag, utan var riktigt tråkig och käkade en Hawaipizza. David har däremot utvecklat ett beroende till vårrullar och åt två-rätters som vanligt. Efter middagen strosade vi genom hantverksmarknaden som mirakulöst trollas fram varje kväll och båda köpte vi betydligt mer än vad vi hade tänkt oss. Äkta lokalt hantverk till bra priser. Det får helt enkelt bli lite julklappar.

I morgon bryter vi upp från Luang Prabang och Laos för att bege oss till Kambodja och Siem Reap. Resans höjdpunkt, Angkor Wat hägrar med två heldagar fredag och lördag. Men det är fortfarande onsdag och dagen är inte riktigt slut ännu. Klockan 23.30 lokal tid är det kårstämma med Utbykåren hemma i Sverige. David och jag tänker vara med via Skype, i alla fall en liten stund. Bara för att vi kan.