Torsdag i Hanoi. Min mage hade inte bråkat på hela natten så det var med viss tillförsikt som jag gick ner och åt frukost. Inte som igelkottar parar sig (vilket innebär att honan fäller sina taggar bakåt och hannen biter tag i hennes nacke för att inte halka av), utan väldigt, väldigt försiktigt. Det blev två rostade brödskivor och lite stekt ägg. Eller ja, det blev två halvrostade brödskivor och ett stekt ägg eftersom strömmen gick innan brödet var klart. Nu är jag ju rätt van vid strömavbrott, så jag tog mina torkade brödskivor och satte mig att äta frukost. David syntes inte till, så när jag var klar gick jag upp och knackade på. Han låg (till min stora besvikelse) inte och sov utan var precis på väg ner till frukost i mörkret. Själv gick jag upp och laddade kameraväskan inför dagens äventyr.

När David äntligen var klar gav vi oss av ner till de lite finare kvaretern vid sjön och tog en kopp kaffe. Jag tog också en omelett, vilket visade sig vara stekt ägg. Jag kanske får omvärdera Vijyias oförmåga att göra omelett, det verkar inte som någon kan det i den här delen av världen. Efter kaffet hoppade vi in i varsinn cykeltaxi och åkte till Armémuseet för att titta på vapen och grejjer. Där hittade vi också en staty över Lenin (se galleriet för dagen) vilket var lite kul. Efter muséet gick vi till Mausoleet över Ho Chi Minh. Det var tyvärr stängt eftersom mannen i fråga är på besök i Moskva för sin årliga uppiffning. Vi fick i alla fall lite bilder innan vi vandrade vidare.

Lunchen bestod idag av en liten pizza på Pizza Hut. Ja, jag vet att det är skam och skandal att äta på Pizza Hut när man är i Vietnam, men min mage tyckte att det var ett bra val. Efter lunch strövade vi vidare i Hanoitrafiken (som är ganska jobbig, men inte i närheten av Indien) och kom så småningom till Ambassadörs Pagoden. Fint och trevligt.

Nu tyckte dock min kropp att det var dags att vila, så vi spankulerade tillbaks till hotellet där jag lade mig en stund att sova. Efter några timmar kom det ett SMS från David som undrade om jag var på g, så det var bara att kliva upp, dra på sig lite mindre svettiga kläder och ge sig ut. På vägen till vår mötesplats blev jag för första gången erbjuden en kvinna eller tjej. Det tog ett ögonblick innan jag förstod vad mannen sa, men sedan sa jag bestämt nej. David hade samtidigt träffat några studenter som hängde runt den turisttäta sjön för att öva på engelska. Coolt, tyckte vi, men nu var det dags för middag.

På väg till middagen, som skulle inmundigas på den berömda tavernan Green Tangerine, passerade vi sköldpadspagoden. Enligt legenden kom en Vietnamesisk ledare till sjön och fick ett magiskt svärd av en sköldpadda som bodde i sjön. Med hjälp av svärdet drev han sedan ut kineserna ur Vietnam (igen) innan han lämnade tillbaks svärdet till sköldpaddan. Sedan den dagen är sjön helig.

Green Tangerine visade sig vara en relativt dyr, men väldigt trevlig restaurant. David, som inte varit magsjuk, beställde förrätt och huvudrätt, men jag var mer modest och beställde bara huvudrätt. Båda var väldigt nöjda och maten var verkligen god. Den blandade smaker på ett spännande sätt och i ett huj beställde vi in efterrätt också. David fick tipset att inte använda sin sked, utan istället händerna, vilket han gjorde med stor förnöjsamhet.

Efter middag var det dags för något typiskt Hanoiskt: Vattendockteater. Vattendockteatern är en gammal konstform som utvecklades för att spela teater i översvämmade områden (typ). Dockskötarna står bakom ett skynke med vatten till midjan och styr dockorna med pålar under vattenytan. Väldigt coolt!

På vägen hem gick vi vilse, men hittade flera spännande affärer som vi gärna kommer tillbaka till. Frågan är om vi hittar dit igen…

I morgon är det tidig uppgång för avfärd mot Halong Bay och en tur på båt. Högst osannolik att det finns Internet (eller ens ström) på båten, så förmodligen inga bloggar förrän på lördag kväll, svensk tid. Hare så bra tiss dess!