Eftersom jag spelade in och lade upp min fantastiska film igår kväll, så tänkte jag inte skriva någon särskild blogg för onsdagen. Men det hände ju ändå lite, så lite får jag allt skriva…

Vijiya var lite sen på morgonen, men började snabbt och lätt med frukosten. Den här gången blev det ännu mindre och dessutom har hon inte riktigt koll på att om man har lite mer vatten än man skall ha i kaffet, så får man ta lite mer kaffepulver också, annars blir kaffet väldigt ”amerikano”…

Och just det här gav dagens huvudvärk. Jag har lite svårt att kommunicera med Vijiya och eftersom jag är på jobbet så har jag inte riktigt möjlighet att följa upp hennes arbete när hon gör det och göra korrektioner om jag vill det. Så hur hanterar jag att det inte blir som jag vill ha det? Vilka krav kan jag ställa på en stackars människa, egentligen? Att säga att jag själv har järnkoll på hur man bäst städar min lägenhet, stryker skjortor osv är ju att ta i, så jag hade hoppats att Vijiya, med två års tidigare erfarenhet hos expats, skulle ha lite koll. Det verkar inte så.

Afzal är också ett problem. Fast på ett annat sätt. Han kör mig dit jag vill för det mesta när jag vill, men han är väldigt ovillig att ”ställa upp”, t.ex. om vi har gäster som behöver skjuts någonstans. Jag är rätt säker på att han åker hem till familjen och även kör runt familjen i stan när han inte kör mig, vilket innebär att om jag ringer och behöver hämtas upp, så är han inte på plats utan det tar 30-40 minuter innan han dyker upp. Just nu har jag också ett ärlighetstest på gång. Häromdagen fick Afzal 1000 rps (125kr) för att kunna köpa saker åt Vijyia om hon behöver något. Jag sa att jag ville ha pengarna som blev över samt kvitton på det som köpts och i helgen är det dags för redovisning. Om pengar och/eller kvitto inte finns, ja då får jag nog byta driver ändå. Även om Afzal kör rätt bra.

Att ha personal är svårt. Att ha personal som har som enda arbetsuppgift att göra sådant som jag skulle kunna göra själv är ännu svårare. Jag känner mig som en översittartölp och det gör ont i mitt klasskampshjärta att vara ond mot Afzal och Vijyia. Samtidigt har de betalt för att göra ett jobb. Om de inte gör jobbet, så skall jag inte betala dem. Så fungerar det här. Men det är svårt.

I övrigt fungerar det bättre och bättre. Torsdagen bjöd bara på kortare elavbrott och Internet fungerar hyfsat bra. Det tog dock närmare en halvtimme att ladda upp min lilla film, så det får bli begränsat med sådant. Men jag har i alla fall Internet. Familjen Bruzén väntar fortfarande på sitt Beam Broadband. Teknikern som var där för att installera förra fredagen gick på lunch och har inte kommit tillbaka ännu. Snacka om lång lunch.

Den 11 dagar långa Ganesha-festivalen börjar nu lida mot sitt slut. I helgen skall man dumpa elefanten i närmaste vattendrag (kommer osökt att tänka på en blå stettsonhatt, poäng till de som förstår varför), så inget bilande på lördag säger Afzal. I natt var det däremot dags för trumpojkarna från i söndags att ha party igen. Konstigt hur vissa ljud tar sig igenom öronpropparna…