Söndag nummer 4 började med en tur till gymmet. Området har som bekant en pool och ett litet gym. Gymmet är inte lika fint som det som fanns på Westin, men ganska bra var det. Det blev en 35-minuters tur på cykeln följt av lite styrketräning. Dock tvivlar jag lite på cykelns dator som hävdade att jag bränt 550 kcal på 35 minuter. Det var jobbigt, men inte SÅ jobbigt.

Sedan fortsatte söndag nummer 4 som lördag nummer 3, ungefär. Strömmen kommer och går och det var lögn i helsike att ha ström såpass länge att jag kunde rosta mina brödbitar till frukost och få ihop en hel kopp kaffe. Samma sak med tvättmaskinen: Jag satte igång den, så fick den gå i 10 minuter och sedan försvann strömmen i 20 minuter, så kom den tillbaks och tvättmaskinen startade (lyckligtvis verkade den komma ihåg var den var), för att stanna igen efter 5 minuter igen. Och så höll det på hela förmiddagen. Dagen som var tänkt att bli första lediga dagen utan en massa saker att göra blev istället ändlöst väntande på lite ström. Kruxet är ju att om det inte finns någon ström, så finns det inte heller något vatten. Ja, ja. Jag kunde i alla fall surfa på min telefon…

När jag satt där i min tomma, tysta och strömlösa lägenhet ringde Srinivas. Gänget som skulle installera myggnäten var tydligen på plats och undrade varför jag inte öppnade dörren. För att det inte finns någon el, så dörrklockan fungerar inte! Men de kom i alla fall in och började sätta upp myggnät för alla fönster. Näten var en rätt smart konstruktion med kardborreband. De tejpade upp kardborreband runt fönstret och sedan satte de upp myggnätet (också försett med kardborreband). Enkelt och smidigt! Vill jag öppna fönstret drar jag bara bort nätet en bit, öppnar fönstret och sätter tillbaka nätet. Smart! Tyvärr jobbade herrarna med sedvanlig indisk effektivitet, så 16 fönster tog nästan 4 timmar att fixa. Delvis beroende på att den ena satte upp karborreband och den andra satte upp myggnät. Men de jobbade inte samtidigt utan stod och titta på när de andre jobbade. Det blev en smula förvirring när de inte hittade ett fönster för att de trodde att jag hade en stor spegel i master bedroom när det egentligen var en liten hall in till mitt påklädningsrum (ett sådant har väl alla?).

Till slut var de i alla fall klara och jag fick lite lugn och ro. Nu var strömmen tillbaks, så jag passade på att laga mat. Det blev chicken masala för det var det som fanns. Det är andra gången jag använder gasspisen och första gången som jag lagar ”riktig” mat. Det blev rätt bra, faktiskt. Hade köpt färsk kyckling på Hypercity och kompletterade med kryddmix och ris från samma ställe. Mums. Måltidsdryck var givetvis vatten, för jag är stark varje gång jag handlar och låter bli att köpa läsk och annat onyttigt.

Under eftermiddagen gick strömmen flera gånger och var bort i ungefär 10 minuter varje gång. Jag får ta mig ett snack med min landlady angående det där med 100 % power backup. 100 % my ass, säger jag bara. Men det gav i alla fall tillfälle att testa UPS:en som jag köpte i lördags. Den fungerade fint, men den låter rätt mycket. Faktum är att det låter rätt mycket rätt hela tiden här i Indien. När strömmen finns så låter fläktar och AC rätt mycket, för att inte tala om UPS:en. Och när strömmen försvinner så hör man byggjobbare och biltutor i ett. Tutorna hörs dygnet runt, men byggjobbarna går lyckligtvis hem på kvällen.

Eftersom det är Ganesha festival denna veckan, så var det någon form av tillställning nere i områdets ”function hall”. På eftermiddagen, precis när myggnäten var installerade, dök det upp en grupp trumpojkar som spelade. Länge. Jag kan bara anta att det var någon form av traditionell musik för att skrämma bort onda andar, för det var ett enda skrammel och de verkade bara kunna i princip en rytm som de bankade fram hur länge som helst. Det är konstigt det där med trumpojkar, men de verkar alla (oavsett nationalitet) tro att det blir bättre musik om man spelar starkare. Personligen ser jag slagverk som snäppet mer primitivt än folkmusik, eftersom de inte ens har kommit upp till nivån att de har instrument som behöver stämmas (definitionen av folkmusik är ju att det är folk som spelar musik illa på ostämda instrument). Visst finns det bra slagverksmusik, men den var inte på besök på Adytia Hill Top denna dag…

När det blev mörkt blev det äntligen tyst på gänget nere på gården och jag kunde koncentrera mig på TV-tittandet. Inför flytten till lägenheten köpte jag en billig DVD-spelare och några DVD-filmer för att ha på mina ensamma kvällar, men hittills har det alltid varit bra filmer på TV, så spelaren är oinvigd. Söndag kväll kan det ha varit Harry Potter and the Deathly Hallows part 1, eller möjligen Thor. Lite svårt att hålla isär dagarna… Klockan 21 var det i alla fall dags för Glee säsong 3. Mycket bra 🙂

När det var läggdags satt jag på sängkanten och filosoferade över mina smutsiga fötter. Jag hade gått barfota hela dagen och funderade på om jag skulle tvätta fötterna innan jag gick och lade mig. Då kom jag att tänka på en tågresa från Prag för länge sedan när hela tågvagnen var upprörda till max för att någon ockuperade den enda toaletten som fungerade. Det visade sig vara Karin, som med oanade akrobatiska färdigheter lyckades tvätta sina fötter i handfatet trots att toaletten var så liten att man knappt kunde sitta ner på toalettstolen. Riktigt så nojjig är inte jag, så det blev ingen fottvätt.

Däremot blev det strömavbrott. Flera gånger under kvällen och natten. Varje gång strömmen kommer tillbaks så säger det ”klick-klonk” i ett antal prylar, men jag tror inte jag vaknade varje gång…