Satans helvetesdjävla sketäckel förbannade rövbyråkati till snorkrångligt pissland! Sådär. Då var det ut världen. Man skall inte skriva blogg i vredesmod, så det gäller att rensa luften direkt.

Idag är det torsdag och idag skulle jag åka till Foreign Residents Registration Office och registrera mig som ”alien” i Indien. Urban gjorde samma resa i måndags och det gick ju bra, så fulla av tillförsikt åkte Mr Srinivas och jag ut till gamla flygfältet för att hälsa på hos FRRO. Fast först åkte vi av någon underlig anledning till amerikanska konsulatet i Hyderabad. Vet inte riktigt varför, men förmodligen beror det på att Afzals tidigare expat var amerikan och förmodligen åkte hit. Noterade dock att det inte fanns några stora demonstrationer mot senaste Muhammedfilmen i den här stan, trots att det är en av Indiens största muslimska kommuner.

Ett besök hos FRRO visade sig vara en studie i tredjevärldenbyråkrati. Först fick man anmäla sig på nätet. Då fick man en dag att komma på. När man kom till kontoret fick man en lapp med en stämpel och ett nummer på. Sedan fick man sitta och vänta på att ens nummer skulle bli uppropat (vanligen tillsammans med tre-fyra andra så att det blev kaos i kön) så man fick gå fram till en kvinna. Kvinnan tittade på alla papper och frågade om lönen var i rupees och det var den ju. Så fick jag en ny lapp med ett nytt nummer och så fick jag gå och ta en bild. För jag hade ju bara tre bilder med mig… Därefter fick jag vänta igen innan jag fick träffa satan – just denna dag förklädd till en indisk byråkrat. Liten och skinntorr och osäker. Han tittade på mina papper och noterade att brevet jag skrivit var addresserat till FRRO i Chennai (tack för den Srinivas). Sedan undrade han varför mitt business visa från i somras inte var cancellerat nu när jag fått ett employment visa. Det kunde jag ju inte svara på, för det är ju indiska ambassaden i Stockholm som fixade med det där. Men sedan kom nådastöten: Jag är ju officiellt anställd av Saab India Tech Pvt. Ltd. men det företaget har inget kontor i Hyderabad. Alltså kan jag inte bli registrerad i Hyderabad eftersom jag inte har något jobb här. Jag försöker förklara att jag är placerad på Mahindra Satyems kontor här i Hyderabad. Precis som det står i pappret. Satan försvinner en stund och kommer sedan tillbaks och säger att jag inte har alla papper jag behöver och att jag därför inte kan bli registrerad.

Efter ett par ganska uppretade och förvirrade minuter (typ 40) lyckas jag med Srinivas hjälp få fram att jag måste ha ett papper som bevisar att jag skall vara placerad i Hyderabad, ett som bevisar att Saab och Mahindra Satyem har ett avtal och ett som bevisar att Mahindra Satyem har kontor på adressen som jag skrivit på mina papper. Det senare skall dessutom vara det officiella registreringspappret från indiska staten.

Lätt upprörd och något nedslagen hoppade jag in i bilen och åkte mot kontoret. Var i all världen skulle jag få tag i alla de papprena? På vägen ringde jag Natasha i Delhi och berättade om problemen med FRRO. Jag bad henne skriva ett intyg om att jag visserligen jobbar på Saab India Tech i Dehli, men skall vara placerad på Mahindra Satyem i Hyderabad. Jag fick också tag i Bengt hemma i Sverige för att spåra upp avtalet mellan Saab och M-Sat. Väl på kontoret försökte jag förtvivlat få fatt på Antonio som är den som hanterar vårt kontrakt med M-Sat. Kontoret i Delhi levererade snabbt, men resten var lite hårigare. Men så kom jag ihåg min granne Tara (hon sitter i rummet bredvid). Hon är ju M-Sats mostvarighet till Antonio! Hon måste ju kunna hjälpa mig! Lite försiktigt knackade jag på hos Tara som lyssnade på min historia och sedan började ringa, maila och Lynca samtidigt. Vi fick tag på Antonio i Sverige (han svarade minsann när Tara ringde, men inte när jag ringde) och diskuterade huruvida vi egentligen kan lämna kontraktet mellan Saab och M-Sat till FRRO. Det kan vi ju inte, men vi kan ge dem första sidan, som säger att det är ett avtal mellan Saab och M-Sat, och sista sidan med en massa viktiga autografer. Strax därefter dök det upp en massa mail i min mailbox med både registreringsbevis för M-Sat, ett speciellt intyg som man skrivit ihop under våren och ytterligare ett papper som bevisade att man flyttat kontoret till sin nuvarande plats. Tack, å tack, oh härliga Tara för en fantastisk effektivitet.

Efter lite lunch åkte vi tillbaks till FRRO, smög in lite fint och väntade på att satan skulle bli ledig. Det visade sig att jag inte var den enda som fått kalla handen av just den här byråkraten under morgonen, så vi fick vackert sitta och vänta ett tag. Till sist kom mitt nummer upp och jag satt åter öga mot öga med den onde. Han såg inte alls nöjd ut med mina nya papper och han var tydligen återigen tvungen att konsultera med sin chef. Det verkar som chefen var en ängel, för när byråkraten kom tillbaka log han. Sedan tog det ungefär 40 minuter innan satan hade stirrat färdigt på sin skärm, stämplat sina stämplar och sett missnöjd ut med livet i allmänhet. Därefter tog han alla mina papper, lade dem i en hög och sa åt mig att sitta och vänta.

Och så väntade vi. Efter 5 minuter hade jag pratat färdigt med Srinivas och började prata med en kille från Tchad istället. 20 minuter senare fick vi något nytt att prata om när en ung man med fransk brytning fick ett riktigt tokbryt och började skälla ut alla byråkraterna. Det visade sig att han var här för tredje dagen (inte i rad för igår var det ledigt) och att han varje gång han var här fick veta att han behövde ytterligare ett papper. Jag kände hans smärta…

Efter en ytterligare en liten stund fick jag så äntligen komma fram och få mitt papper stämplat. Dåså! Nu är jag officiellt i Indien! Det innebär att jag nu kan få ett riktigt mobilabonnemang, lön och dessutom att jag kan åka på äventyrsresa med David i oktober! Tjoho!!

Eftersom FRRO tagit precis hela dagen blev det hemgång snarare än tur till kontoret. Klockan 17.46 (ungefär) kom leveransen från @ Home. Tänka sig! De var lite tidiga. Tror aldrig det hänt förut… Då har alla sovrum numera förutom en säng också ett sängbord. Det börjar arta sig. Dessutom fick jag ett litet soffbord till förmaket, som nu börjar se riktigt hyfsat ut. Lite färg på väggarna också så.

Senare på kvällen kom det två välklädda herrar och började mäta alla mina fönster. Varför då? Jo, för att jag lite försynt frågade min landlady om jag kanske skulle kunna få installera myggnät på andra våningen så jag kan öppna mina fönster utan att bli uppäten. Nu kommer det tydligen bli nät på alla fönster och från och med nästa vecka kan det kanske bli möjligt att vädra lite!!

Sammanfattningsvis, en dag av både upp och ner, men som ändå slutar i dur till tonerna av Topgear!