Fredagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Inte alls och inte på något sätt faktiskt. Det började redan på morgonen med att jag lite smått neurotiskt kollade att jag packat allt typ fem gånger innan jag gick och åt frukost. På väg till frukosten ringer Afzal och säger att hans frus pappa (svärfar, alltså) är svårt sjuk och att han inte kan jobba idag. Istället kommer en annan driver, som jag tror heter Azif (vilket var tänkt att vara titeln på dagens blogg). Azif dök upp någon minut försent och vi åkte till lägenheten och lämnade väskorna i foajén (eller vad man nu skall kalla det första rummet). Det var lite meckigt att komma in, men efter lite lirkande gick det bra. Sedan bar det av till jobbet.

På väg till jobbet gjorde sig gårdagens kinamat påmind igen och jag fick springa genom vakten och in på toaletten innan jag ens kommit in på kontoret. Har jag förresten berättat att det bara finns en enda toalett på hela våningen. Eller, ja, det finns ju en dam- och en herrtoalett och herrtoan har två urinoarer och två WC. Men det finns bara en sitt-toa. Den andra är en stå-toa. Jag har ingen information om hur det ser ut på damernas…

I övrigt var det mycket möten och fläng på dagen. Indien och Sverige har lite olika åsikter om hur datorsystemen skall se ut och hänga ihop och som säkerhetsanvsarig är det jag som förväntas ha koll på vad som gäller. Lite luftlandsatt är jag, men jag tror nog vi redde ut det hela till sist. Återstår bara att implementera de åtgärder vi kom fram till, så jag har nog att göra nästa vecka också.

Efter sista mötet (passande nog IT-möte) hoppade jag in i bilen och for mot Croma för att köpa lite välbehövlig kökselektronik. Urban har nämnligen upptäckt att man på Croma kan man köpa en riktig, hederlig kaffebryggare. Dessutom blev det en vattenkokare, en brödrost och en vattenrenare på Croma. Vattenrenaren var en väldigt avancerad sak som skall installeras på måndag. Efter Croma bar det av mot Inorbit. Det blir ganska många turer dit, men å andra sidan finns det mesta där, så det är väl ok. Målet på Inorbit var att köpa allt det där som man behöver i ett hushåll: tvål, tvättmedel, städgrejer, bra-att-ha-förvaring, mat osv. Resultatet blev en enorm hög med saker, men ingen mjölk och yoghurt, eftersom kylarna på Hypercity (typ Ica Maxi) var avstängda för underhåll. Alltså blev det en tur till expatbutiken ”Natures Basket”. Tänk er en sån där suspekt turkbutik hemma i Sverige, fast tvärtom. Här är det fina importerade varor som säljs till höga priser. Sen att korvarna är samma tyska och franska underliga saker med 6 månaders hållbarhet som man kan köpa i turkbutiken hemma, det är ju en helt annan sak. Aziz var nog hur som helst lite frustrerad över färdplanen eftersom Natures basket låg 100m från Croma och vi satt fast i trafiken i 40 minuter innan vi kom dit. Men sedan gick det rätt fort hem.

Hem till lägenheten. Aziz hjälpte mig in i hissen med alla grejer och efter en hel del plockande och pustande satte jag nyckeln i dörren. Som inte gick upp. Det gick helt enkelt inte att vrida om nyckeln. Efter ett antal försök med olika nycklar och ryckande i dörren ringde jag min landlady och klagade. Hon skickade sin son, som också slumpvis provade olika nycklar och ryckte i dörren innan han ringde vakten. Som också slumpvis provade olika nycklar och ryckte i dörren innan han ringde vaktmästaren. Som givetvis också provade lite olika nycklar och ryckte i dörren. Vid det här laget var landladyn på plats och hon skickade vänligt men bestämt ner mig och mina kylvaror till områdets lobby. Där var det mörkt och stängt så till slut hamnade jag hemma hos landladyns familj i deras förmak.

Och där blev jag sittandes och tittade på TV på Hindi. Jag fick lite indiska sötsaker, varav jag kunde äta 3 av 4 efter lite förklaring av mina allergier, och en flaska vatten som jag girigt svepte i mig.

Och tiden gick.

Drygt två timmar efter det att jag kommit hem, ungefär klockan 22, fick jag så besked att de tänkte bryta upp dörren så jag kom in. Kanske inte den bästa planen i min värld, men de sa att det fanns en regel så jag kunde låsa dörren från insidan. Fortfarande inte världens bästa plan eftersom jag skulle iväg till flygplatsen och hämta Anders tidigt lördag morong och inte kunde låsa min dörr. Inga problem, sa man då. Jag skulle bara säga till i vakten så skickade de upp någon att vakta när jag var borta.
Ok, sa jag, och så började de bryta upp dörren. Det tog en stund. Rejäla dörrar och lås har de i Indien, men tillslut gav den med sig och vi kom in. Vaktmästarens lille slav skruvade snabbt isär låset och i konstaterade att den lilla piggen som skötte låsmekanismen var helt böjd. Jag förmodar att det är en följd av att 10 personer försökt ta sig in i drygt två timmar, men vaktmästaren verkade tro att det var piggen som var problemet. Personligen tror jag snarare att det kommit in byggdam i låskolven och gjort att den kärvade och den ynkliga lilla piggen hade inte tillräckligt med moment för att dra tillbaka låset. Landladyn verkade övertygad om att felet var att jag faktiskt hade låst och inte bara stängt dörren!

Till slut fick jag ut alla och reglade min trasiga dörr. Det blev minimal uppackning innan jag bäddade min säng med mina medhavda lakan och kraschlandade. Men somnade inte. Min lägenhet har inga myggnät, med motivet att det inte finns några mygg så högt upp. Det är helt fel, kan jag avslöja. Det är också tydligt att tjocka vägga må skydda mot ljud från gatan men lövtunna englasfönster gör det inte. Således blev det en natt av tutande och myggsurr och mycket dålig sömn. Det blev lite bättre när jag slog på luftkonditioneringen. Av någon anledning var det lättare att sova i det jämna bruset än i det mer intermittenta tutandet och myggsurrande.

Och sängen är djävligt hård.