Det finns många skillnader mellan Indien och Sverige. Vädret skiljer sig t.ex. väldigt mycket. Språket är också helt annorlunda, även om det sägs att Hindi och Svenska tillhör samma språkstam. En sak som inte skiljer sig, som faktiskt verkar vara konstant var man än är i världen, är att människor generellt sett är små, långsamma, i vägen och därmed irriterande. Det gäller i Nordstan i Göteborg och i Inorbit i Hyderabad.

Annars började andra söndagen i Indien ungefär som lördagen. Lite sovmorgon, lite finfrukost, lite läsa tidningen. I söndagstidningen fanns ett antal uppslag med ”classifieds”. Allt från lägenheter och bilar till homoepatiska behandlingar kunde man hitta. Det fanns också en hel radda med annonser där bekymrade föräldrar letade efter makar till sina döttrar (det fanns de som letade brudar till sina söner också, men det tyckte jag inte var lika intressant). Annonserna var indelade efter religion och det fanns en kristen del, men tyvärr verkade det inte finnas någon större marknad för medelålders, överviktiga utländska ingenjörer med småsjukligt prylintresse. Vi får se, det kanske är en trend som kommer.

Dagen spenderade jag annars på just Inorbit. Det började med en spa-behandling för mina stackars muskler som var alldeles stela efter lördagens gympass. Eftersom jag är lite macho som person, så valde jag massagen ”deep tissue”. Det är som en svensk massage, men de plockar fram den starkaste thailändska de har och sedan tar hon i så hon skiter knäck i en timme. Smärta är en bra sammanfattning. Men efter smärtan kom en stund i bastu följt av en dusch, så på det hela taget väl spenderade 250kr.

Lunchen blev på ett ställe som heter Chilli’s. Tydligen någon amerikansk kedja av kvasi-mexikansk mat. Kommer nog inte gå dit igen. Men sen var det filmtajm…

Både biljettförsäljaren och övriga biobesökare blev lite förvånade när jag köpte biljett till filmen ”Ek Tha Tiger” (ungefär ”Där kom Tiger”) som är på Hindi. Biljettförsäljaren frågade tre gånger om jag verkligen ville ha en biljett till den filmen och killen som stod bredvid i kön (det där med att man köar bakom varandra är inte ett koncept som fastnat i Indien) fyllde i med att fråga ett par gånger till. Men den filmen ville jag se och det fick jag för 150 rps. Första förvirringen kom när jag skulle gå in på bion. Vakten sa åt mig att jag inte fick komma in, trots att jag hade biljett. Det visade sig att man inte fick komma in förrän tidigast 15 minuter innan utsatt tid. Det blev lite tight att köpa popcorn, men å andra sidan hade bara ungefär halva salongen anlänt när filmen började…

Filmen handlade om Tiger, som är Indiens svar på James Bond, fast med lite Mr Bean och en gnutta Hugh Grant. Det börjar med en lång actionscen där Tiger röjer upp i Irak och som belöning får han sedan åka till Irland för att hålla koll på en professor som man tror läcker information till Pakistan (japp, en spionhistoria-romantisk kommedi om Indien/Pakistan). Tiger träffar inte professorn, men väl professorns au pair(? lite oklart) som är en snygg indisk brud. Givetvis blir Tiger kär i Zonya (? även detta lite oklart) och det blir till en stor Bollywood-dansscen på Dublins gator. Bara den var värd biljettpriset. Det visar sig sedan att Zonya jobbar åt pakistans underrättelsetjänst och att det är hon som läckt information. Efter ytterligare förvecklingar rymmer de båda till Cuba där de lever lyckliga tills både Pakistan och Indien hittar dem. Sedan följer ett himla skjutande innan de avslutningsvis befinner sig på hemlig ort… Lite som James Bond möter Sleepless in Seattle som möter Bourne Identity alltså. Kul film. Även om man får plocka på sig de lite lätt rosade glasögonen och inte hänga upp sig på taffligt skådespeleri och ologiskt manus.

Uppfylld av Tiger gick jag efter filmen för att titta på en vardagskostym till jobbet. På Inorbit finns en affär som heter Raymonds som syr upp kläder, så dit gick jag. Efter mycket tittande på tyger och futila försök från min sida att förklara att jag inte var intresserad av en finkostym fick jag slutligen ett prisförslag på 19000 rps för kavaj och två byxor. Eftersom jag kan köpa ungefär samma för ungefär samma peng på Dressman, sa jag tack för besväret och gick därifrån. Vardagskostymen vill jag ha billigare…

Middag blev en macka från Subway. Jag tänkte vara lite slug och ta en standard, men det här är Indien, så även standardmackan var rätt stark. Nåja.