En sak som fascinerar och irriterar här i Indien är att man verkar ha någon form av gravitation. Hemma räcker det med att se lite sur ut, så får man för det mesta vara i fred, men här i Indien fungerar inte det alls. När man går genom den gigantiska lobbyn på hotellet, så vimlar det av folk i olika uniformer som alla vill säga godmorgon/godmiddag/godkväll och gärna fråga hur det står till. Sådär lagom svenskartig som man är försöker jag givetvis svara på alla dessa tilltal, men det blir ett evinnerligt goddagande till höger och vänster. Jag har alltså också noterat att folk i vissa fall skyndar till från ytterkanten av lobbyn så att de skall komma ivägen för min morgonpromenad till dörren och säga godmorgon. But why???
Ok, det är ett snordyrt hotell, så det är väl kanske inte så konstigt att folk är lite extra klibbigt vänliga där, men det är faktiskt ungefär samma sak på jobbet. Folk vill väldigt, väldigt gärna säga hej och godmorgon, samtidigt som de helst vill få det att se ut som om de bara ”råkar” komma förbi och säga hej. Vi har en dörr in till kontoret som är låst och bara kan öppnas med passerkort. Något sådant har varken Urban eller jag, så när vi skall gå på våningsplanets enda toalett, så får vi knacka på dörren och så öppnar vakten som sitter utanför. OM inte någon annan hinner före förstås. För om någon på kontoret ser att jag stegar mot dörren med kissnödigt bestämda steg, så glider de liksom fram och bara råkar vara i närheten så att de kan öppna dörren åt mig. Jag undrar om det håller i sig eller om det bara är nu i början man blir lite särbehandlad…
På tal om vakter så verkar den kvinnliga eftermiddagsvakten flörta lite med mig. De som känner mig vet att det får vara rätt uppenbart för att jag skall uppfatta det 🙂 Tyvärr är hon bara typ 1.50 lång och ser ut som om hon är typ 14, så det känns sådär om jag skall vara riktigt ärlig. Men lite småprat är ju alltid trevligt. Får se om hennes storvuxna bröder dyker upp en dag och kräver giftermål eller så.
Igår fortsatte paraden av presentationer av hur fantastiskt duktiga våra indiska värdar är på det mesta. Det här med att konsollidera och fokusera på kärnverksamheten verkar inte vara ett koncept som drabbat Indien ännu, så Mahindra håller på med allt mellan himmel och jord. En del av det de gör är ju riktigt coola prylar, men jag kan inte låta bli att undra varför, om de nu är så fantastiskt duktiga och framåt som de vill låta påskina, det ändå är vi som är de som styr det här samarbetet. De är större än oss, har mer pengar än oss, verkar ha vassare ingenjörer än oss, så varför är det inte de som outsourcar till oss?? Det kanske det blir så småningom, men jag misstänker lite att det beror på det där med 85%. Det verkar vara svårt att få till den där riktigt perfekta putsen på saker i det här landet. Ta det svindyra och überlyxiga hotellet som exempel: Det är jättefint och rent, men överallt hittar man glipor i kaklet, detaljer som inte riktigt passar ihop och illa påklistrade reparationer. Detaljer som gör att ett vanligt Scandic hemma ser… bättre ut helt enkelt. Svårt att förklara.
Fredag kväll var också tiden då jag skulle få se min lägenhet, så efter jobbet plockade jag upp Mr Srinivas på Inorbit och så åkte vi ut till lägenheten. Afzal var inte helnöjd med placeringen, eftersom han bor på andra sidan jobbet, men han tyckte det var ett bra område att bo i. Själva lägenheten var uppstädad och uppfräschad och när vi stod och pratade kom soffgruppen till TV-rummet. Väldigt bra soffa var det, så jag var nöjd. Dock var det lite detaljer som inte var fixade; en AC på kontoret, ett fönster på toaletten i övre gästrummet, lite detaljer på en del dörrar osv, men värdinnan sa att det fixar de under helgen. Så på måndag kväll blir det en tur till lägenheten igen för att hämta nycklar och om allt är ok så flyttar jag in under tisdagen.
På väg hem från lägenheten hade jag ett litet snack med Afzal. Under dagen skulle nämnligen Urban och Ove ut på lite sighseeing vilket gjorde att Erika behövde skjuts hem till huset från stan. Både Urban och jag tyckte att Afzal kunde köra henne eftersom han ändå inte jobbade just då, men det tyckte inte Afzal. Han hävdade med bestämdhet att det var mig han jobbade åt och inte någon annan. Jag kan respektera det, men jag tror vi kommer ha anledning att återkomma till den diskussionen när det drar ihop sig till lite längre besök…
Idag (lördag) var det dags för en rejäl sovmorgon för både mig och Afzal. Sen frukost och lite slappande på hotellets terass nu på morgonen och sedan bär det av på lite sightseeing. Afzal skall plocka upp mig kl 14. Får se om gårdagens prat, som inkluderade det där med att hålla tider, hade någon effekt…