Victoria Peak

Publicerat den 1 oktober, 2012 av sventuba

Så äntligen kom David. Det var en väldigt seg buss, men till sist hoppade han av, full av förväntan. Världsvant visade jag honom genom labyrinten av butiker och matställen som vi kallar hotellets loby och in i rätt hiss (ena hissen går till jämna våningsplan, andra till udda). Han var mäkta imponerad över rummet, trots att hans säng faktiskt såg ut att vara kortare än min!

Efter en liten paus (där jag bland annat beställde ny bankdosa från Nordea – levereras till Ligustervägen i veckan) var det ut i vimlet igen. David har läst på och man måste åka Star Ferry och besöka Victoria Peak. Så då gör vi väl det sa vi och gick till Star Bucks. Sedan gick vi till Star Ferry och tog färjan över till Hong Kong Island.

Star Ferry i Hong Kong Harbour

Väl på Hong Kong Island hittade vi en Applebutik, men David fick inte gå in, för Apple är onda. Istället frågade vi en vänlig polis om vägen till Victoria Peak Tram, dvs spårvagnen som går upp till toppen. Efter lite irrande hittade vi tillsist rätt och så bar det iväg upp i det blå.

Toppen på Victoria Peak är 400 m och det var verkligen rätt högt upp. Fast vi var mer hungriga än imponerade och gick och satte oss på panoramarestaurangen istället. Här fick jag äntligen äta en blodig biff efter all jädra kyckling och vegetarisk som det blivit i Indien.

En blodig biff!

Ryktet gjorde gällande att det skulle bli fyrverkeri kl 20.30, så vi gav oss av ut på en liten promenad i väntan på detta. Efter ett tag hittade vi en massa människor som stod och väntade på något med kameror på stativ och vi drog slutsatsen att detta var ett bra ställe att se fyrverkeriet från. Alltså bänkade vi oss på en ledig plats och väntade… och väntade… och väntade…

Hong Kong by night

Så småningom kom i alla fall fyrverkeriet igång och det var maffigt, men väldigt långt, så den filmen får inte plats här. Efter fyrverkeriet fortsatte vi längs the Hong Kong Trail, som visade sig vara nästan 3 km in alles och sedan följde en vådlig taxifärd nerför berget med en chaufför som ideligen slog sig i huvudet för att hålla sig vaken.

Hemma på ”hotellet” hägrar den alltför korta sängen. Det är hög tid att fälla in klövarna för denna första resdag. Sömn i fosterställning anbefalles. Ny dag i morgon!

 

 

Publicerat i Stora resan | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Vårt hotell…

Publicerat den 1 oktober, 2012 av sventuba

Ibland överträffar dikten verkligheten och det känns som det har hänt idag. Carlton Guest House har inte bara den skummaste entré jag någonsin har sett (man går genom en copy-marknad) utan också de skummaste rummen jag sett. Å andra sidan borgar väl klordoftande helkaklade väggar om att det förmodligen inte finns några bakterier att frukta i det här rummet…

Sängen upptar det mesta av platsen, men den är bara 190 cm lång. Jag lovar 🙂 Det här är det i särklass dyraste rummet på hela resan, men det ingår i alla fall fri Internet. Vilket äventyr! Och snart kommer David…

Rummet från ena hållet med sängen i centrum

Rumsvy nr 1

Rummet från andra hållet

Rumsvy nr 2

Kombinerad toalett och ducsh

Toalett med dusch

Fötterna mot väggen!

Det är mycket som är otroligt roligt med det här rummet, men roligast är nog ändå lådan med en dator som en tidigare gäst ställt under sängen. På frågan varför lådan står kvar blir svaret att det inte   finns någon plats i korridoren. Följdfrågan blir givetvis varför de inte bara slänger den. Men man kan ju inte bara slänga någons dator! Skönt att veta att ärlighet och service står högt på listan på Carlton Hostel…

Dator i kartong under säng

Publicerat i Stora resan, Uncategorized | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Stora resan dag 1: Honk Kong Baby!

Publicerat den 1 oktober, 2012 av sventuba

Hej världen!

Nu har jag ju iofs lämnat subkontinenten Indien, men jag hoppas ni ursäktar att jag bloggar lite från resan runt sydostasien också. Har nu varit i Hong Kong i ungefär 3-4 timmar och redan hunnit beställa skjortor och hittat en Star Bucks i källaren på prylvaruhuset. Vilken stad!! Rätt lik Singapore av förklarliga skäl, men också lite känsla av Genua, med sin stora hamn, en stad som klättrar längs sluttningar och har stora vägar i tre våningar. Vårt ”hotell” är mer ett vandrarhem med den skummast ingång jag någonsin sett. Men nu är vi här. Eller i alla fall jag. David landar om ett par timmar 🙂

Här är lite filmer som jag tagit hittills (sorry att det dröjde, men SB´s fria Internet tog slut):

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Prisa Gud, leveransen har kommit!

Publicerat den 30 september, 2012 av sventuba

Lördagen startade med en anda av förväntan i luften… Idag skall leveransen från Sverige komma! Det är också dagen då det är dags att dumpa elefantguden Ganesha i närmsta vattendrag, så det blev en del trummor.

Annars började dagen som helgerna gör här i Hyderabad. Med strömavbrott. Ni kanske tycker att jag är lite gnällig med det här med strömmen, men det är faktiskt sjukt irriterande när strömmen kommer och går 10 gånger på en timme! Man kan liksom inte göra någonting. Eller, jag kan inte göra någonting för det jag brukar göra kräver lite ström…

Strax efter 10 kom i alla fall Vijyia och då blev det frukost. Försökte än en gång få till det här med omelett och även denna gång blev det vändstekt ägg istället. Jag har haft en del samtal med folk därhemma och även andra expats och ”vanliga” indier och den samlade visdomen säger att jag skall byta ut min maid. Eftersom jag bor själv behöver jag ha en maid som jag kan kommunicera med. Klokt och sant. Jag har också bestämt mig för att be om en ny driver. Afzal må vara mästare på genvägar i stan, men han är inte helt pålitlig. Jag kände t.ex. inte för att ge honom nyckeln till lägenheten när jag är borta… Ny driver behövs alltså!

Efter frukost kom trummorna igång. Rejält dessutom. Tror ni mig inte, så lyssna på det här!

Men, trummorna bleknade bort när det äntligen var dags för leverans!! De kom bara typ en timme efter utsatt tid, men då kom de. Det verkar som om alla lådor har öppnats och allt har nogsamt tittats på i tullen, för saker låg inte riktigt där de hade legat. T.ex. hade de packat upp mina kuddar och täcken (som var packade som skydd för tuban) och de var numera ganska skitiga 😦 Tuban verkade dock ha överlevt resan och mådde bra. Det är bra drag att spela i nedre salen. Som att spela i en katedral, ungefär.

Uppackning av alla saker tog större delen av eftermiddagen och Vijyia fick en hel del att diska med alla tallrikar, glas och muggar mm som kommit från Sverige. Framåt 16 var det mesta i alla fall uppe och jag kunde ge Vijyia hennes lön och skicka hem henne. Sedan var det dags att prova elektroniken från Sverige… Boxee-boxen verkade ha överlevt och det blev både ett avsnitt Castle och en 3D-film om Hubble teleskopet. Passiv 3D på stor skärm är grymt bra. Så skall jag ha det hemma också när jag blir stor!

Lunch och middag blev idag till ett och det blev hemmagjord pizza. En och en halv. Varför pizza? För att jag trodde jag köpte bröd, men det visade sig vara pizzabotten…

På kvällen plockade jag fram Pirates of the carribean: On stranger tides. Faktiskt en riktigt usel film som inte blev mycket bättre i 3D. Indien befriade mig dock från mitt lidande genom en serie strömavbrott på kvällen. Inte väldigt kul, men i alla fall.

Natten blev tyvärr lika hård som innan, för madrassen som jag väntat så länge på skall ligga till sig i 72 timmar innan man skall använda den. Ja, ja, ja. Den kommer ju ha legat till sig alldeles lagom tills jag kommer hem från semester!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Sista dagen på jobbet!

Publicerat den 30 september, 2012 av sventuba

Fredagen var sista dagen på jobbet! Eller ja, i alla fall sista dagen på jobbet innan jag går på semester. Så dramatiskt var det alltså inte.

Urban hade fått precis hela min härliga förkylning och var inte riktigt i form idag. Det gjorde att jag lyckades komma före honom till jobbet idag igen! Vi har en liten tävling vem som kommer först. Det började denna veckan när vi kom samtidigt och jag skojade lite med vakten och undrade varför Urban stod överst på gästlistan. Nästa morgon kom vi också nästan samtidigt och då stod jag överst på listan och Urban låtsades bli lite upprörd. Och så har det hållit på denna veckan. Idag var jag först och jag stod överst, så bra jobbat av vakterna 🙂

Efter de första hektiska veckorna har det lugnat ner sig lite nu på jobbet. Det är lite småärenden under dagen, men har inte varit någon jättekris på hela veckan. Istället sitter jag och funderar över hur vi skall göra för att få lite snurr på verksamheten här nere. Jag tror ärligt och uppriktigt att det är rätt bra snurr på Indierna, men just nu är det lite svårt att få snurr på svenskarna… Ingen universallösning har dykt upp ännu, men lite idéer har jag som skall få mogna över semestern.

Idag var det dags för både Urban och mig att få ett bankkonto. Trevligt. Banken heter ICICI och uttalas inte i-sissi utan aj-si-aj-si-aj. Väldigt fånigt… Eftersom Urban var sjuk var han på dåligt humör och han hunsade bankmannen så att han skulle träffa oss på jobbet istället för att vi skulle behöva åka till banken. Som vanligt gällde det att ha med sig alla papper som finns och lite till och så gick vi till grinden. Där stod ingen bankman. Vi ringde och då stod han vid fel grind (förmodligen mer rätt grind egentligen, men han hade sagt att han skulle stå vid huvudgrinden och där var han inte). Efter en stund ringde han igen och undrade var vi var. Då hade han gått till en annan grind, men inte rätt. Så vi gav telefonen till vakten som skällde en stund och sedan fick vi gå in och sätta oss i väntrummet. Efter ett tag kom så bankmannen. Det första han frågade efter var passet. Urban hade inte med sig sitt pass, eftersom det bara krävdes en passkopia enligt tidigare uppgift. Sa jag att Urban var på lite dåligt humör?

Efter många om och men så fick jag fyllt i mina papper och allt verkade klart, men då skulle de ha en påskrift av HR-chefen också. Och det går ju inte för de sitter ju i New Dehli. Men då kanske det går bra med en kopia på passerkortet? Men något sådant har vi inte. Han försökte med ett par papper till, men tillslut fick han ringa sin chef som skällde lite på honom och så fick jag mina kontouppgifter och mitt bankomatkort. Som inte skulle börja fungera förrän efter sju dagar. Ja, ja. Jag skall ju på semester så det är ju inte hela världen.

Den utdragna bankstriden gjorde att vi missade dagens enda möte, så Urban åkte hem och var sjuk och sur i fred. Själv började jag plocka ihop inför semester och insåg plötsligt att jag inte bokat någon resa hem till Sverige. Efter lite roddande hade jag preliminärbokat en resa precis över jul (kom faktiskt hem på julafton) och sedan var det dags att gå.

På vägen hem började jakten på CR2032-batterier. Eftersom det är slutet på månaden var det dags att plocka fram bankdosan och betala mina räkningar. Det gick inte så bra, för dosan var död ju! Som tur var kunde jag låna Urbans dosa och betala mina räkningar, men jag vill fortfarande få fart på min egen. Så vi åkte till Croma för att se om det hade några batterier där. De hade de inte, men jag fick köpt en liten videokamera till David inför resan. Sedan for vi till Inorbit och kollade om det fanns några batterier där. Det fanns det inte heller. Något moloken åkte vi sedan till Bubbles för att jag skulle bli friserad. Efter Urbans beskrivning av huvudmassage och grejer var jag väldigt sugen på att se hur det var, men jag blev lite besviken. Faktiskt. Inte blev det särskilt bra heller och när frisören för kvällen stolt hade format mitt hår till en tuppkam fick jag säga till honom att jag faktiskt inte var 12 år, även om många hävdar det. Frisyren blev normaliserad och besöket kostade 220 rps. Rätt ok med en klippning för under 30kr 🙂

En bild på mitt hår... Inget viktigt alls

Ny frisyr!

På vägen hem hittade vi en elektronikbutik som faktiskt hade CR2032-batterier. Nu skall jag bara få tag i en skruvmejsel också så är lyckan total! Kvällen avslutades, som vanligt, med lika delar Doctor Who och strömavbrott.

Och en hel del trummande.

Publicerat i Indien | Märkt , , , , , , | 1 kommentar

Klasskamp!

Publicerat den 28 september, 2012 av sventuba

Eftersom jag spelade in och lade upp min fantastiska film igår kväll, så tänkte jag inte skriva någon särskild blogg för onsdagen. Men det hände ju ändå lite, så lite får jag allt skriva…

Vijiya var lite sen på morgonen, men började snabbt och lätt med frukosten. Den här gången blev det ännu mindre och dessutom har hon inte riktigt koll på att om man har lite mer vatten än man skall ha i kaffet, så får man ta lite mer kaffepulver också, annars blir kaffet väldigt ”amerikano”…

Och just det här gav dagens huvudvärk. Jag har lite svårt att kommunicera med Vijiya och eftersom jag är på jobbet så har jag inte riktigt möjlighet att följa upp hennes arbete när hon gör det och göra korrektioner om jag vill det. Så hur hanterar jag att det inte blir som jag vill ha det? Vilka krav kan jag ställa på en stackars människa, egentligen? Att säga att jag själv har järnkoll på hur man bäst städar min lägenhet, stryker skjortor osv är ju att ta i, så jag hade hoppats att Vijiya, med två års tidigare erfarenhet hos expats, skulle ha lite koll. Det verkar inte så.

Afzal är också ett problem. Fast på ett annat sätt. Han kör mig dit jag vill för det mesta när jag vill, men han är väldigt ovillig att ”ställa upp”, t.ex. om vi har gäster som behöver skjuts någonstans. Jag är rätt säker på att han åker hem till familjen och även kör runt familjen i stan när han inte kör mig, vilket innebär att om jag ringer och behöver hämtas upp, så är han inte på plats utan det tar 30-40 minuter innan han dyker upp. Just nu har jag också ett ärlighetstest på gång. Häromdagen fick Afzal 1000 rps (125kr) för att kunna köpa saker åt Vijyia om hon behöver något. Jag sa att jag ville ha pengarna som blev över samt kvitton på det som köpts och i helgen är det dags för redovisning. Om pengar och/eller kvitto inte finns, ja då får jag nog byta driver ändå. Även om Afzal kör rätt bra.

Att ha personal är svårt. Att ha personal som har som enda arbetsuppgift att göra sådant som jag skulle kunna göra själv är ännu svårare. Jag känner mig som en översittartölp och det gör ont i mitt klasskampshjärta att vara ond mot Afzal och Vijyia. Samtidigt har de betalt för att göra ett jobb. Om de inte gör jobbet, så skall jag inte betala dem. Så fungerar det här. Men det är svårt.

I övrigt fungerar det bättre och bättre. Torsdagen bjöd bara på kortare elavbrott och Internet fungerar hyfsat bra. Det tog dock närmare en halvtimme att ladda upp min lilla film, så det får bli begränsat med sådant. Men jag har i alla fall Internet. Familjen Bruzén väntar fortfarande på sitt Beam Broadband. Teknikern som var där för att installera förra fredagen gick på lunch och har inte kommit tillbaka ännu. Snacka om lång lunch.

Den 11 dagar långa Ganesha-festivalen börjar nu lida mot sitt slut. I helgen skall man dumpa elefanten i närmaste vattendrag (kommer osökt att tänka på en blå stettsonhatt, poäng till de som förstår varför), så inget bilande på lördag säger Afzal. I natt var det däremot dags för trumpojkarna från i söndags att ha party igen. Konstigt hur vissa ljud tar sig igenom öronpropparna…

Publicerat i Indien | Märkt , , , | 1 kommentar

Hemma hos…

Publicerat den 27 september, 2012 av sventuba

Tänkte det var hög tid att visa lite mer av hur det ser ut här hemma i lägenheten. Frakten från Sverige har inte kommit och jag har bara använt en fjärdedel av möbleringspengarna, så förhoppningsvis kommer det se annorlunda ut hyfsat snart…

Glöm inte att klicka mycket nu 🙂

Publicerat i Indien | Märkt | 8 kommentarer

Han bara förbereder sig, reder sig, reder sig…

Publicerat den 27 september, 2012 av sventuba

Yo! Onsdag nummer 4!

Idag kom Vijyia faktiskt i tid och hon kastade sig över frukostfixandet. Jag lät henne jobba lite själv, men visade att det skulle vara två koppar kaffe och ungefär så mycket av den sortens yoghurt osv. Efter en stunds stökande i köket kom hon in och sa att det var något fel på kaffet. Hon hade hällt kaffepulvret i vattentanken på kaffebryggaren och jag kan tala om att då blir det inte mycket till kaffe. Efter lite disk fick vi börja om med kaffet men så småningom blev det ändå frukost. Fast det blev mindre frukost än igår, för idag blev det inget ägg. Ja, ja.

På jobbet kläckte Urban en idé om att vi skulle försöka fånga upp lite nyheter från Saabs interna hemsida och lägga den på SITC’s hemsida så att de fick lite nyheter där också. Bra idé tyckte jag och tog kontakt med lite infofolk. Jag tror dock inte de riktigt förstod vad jag pratade om för de ville inte att vi byggde upp en ”alternativ startsida” utan att alla skulle gå på Saabnet. Nu kan inte folket på SITC göra det, vilket var vitsen med vårt lilla projekt, men jag får nog Svenskarna att förstå snart också 🙂

Det blev enormt tidig lunch idag, för efter mycket velande och grubblande hade jag kommit fram till att jag nog ville ha med mig saker när jag åkte på resan på söndag, snarare än att hoppas på att jag kan köpa det billigare på vägen. Alltså åkte Afzal och jag iväg på lunchen och hittade en fotobutik i Banjara Hills som faktiskt sålde lite kameraprylar och inte bara tog kort. Här köpte jag mitt 70-300mm objektiv som skall med på resan. På väg tillbaka till kontoret stannade vi till på Croma där jag hittade en fantastisk liten videokamera som sägs vara vattentät ner till 3 meter. Köpte en till mig själv och funderar allvarligt på att köpa en till David också. Dessutom köpte jag en snorbillig netbook. Detta efter att ha ransakat mig själv och kommit fram till att jag inte ville ha med mig varesig min fina surfplatta eller min laptop på resan. Netbooken är liten, lätt och framförallt kostar den bara en tredjedel av surfplattan! På vägen till kontoret gjorde vi ännu ett stopp för att få ett kvitto på möblerna jag köpte förra veckan. Jag handlade för 84000 rps, men fick bara själva kreditkortskvittot, inte pappret som säger vad jag köpt. Inte bra för redovisningen…

Tillbaka på kontoret möttes jag av Urban som undrade om jag ville hänga med ut på lunch. Det var Praveen som skall åka till Linköping i ett år som vi skulle ha lite hejdå-lunch med. Så ungefär 30 minuter efter att jag kom till kontoret var det dags att ge sig ut i trafiken igen. Till nästan samma ställe som jag var förut! En bit från Croma ligger Barbeque Nation, som visade sig vara en mycket trevlig restaurang. Det började med att man fick ”starters” i form av grillspett som grillades vid bordet. Sedan var det indisk buffé följt av efterrättsbuffé. Nice. Priset för denna fest? Ungefär 75 kr per person inklusive dryck och skatter. Dubbelnice.

Eftermiddagen blev nu inte så mycket mer. Jag pillade lite med diverse saker innan det var dags att åka hem. Lite extra tidigt idag eftersom Kent-killen (han som skall installera vattenrenaren) skulle komma runt 17.30. Jag var hemma 17.30 och började packa upp videokamera och dator. Allt funkade utmärkt. Till och med Internet fungerar nu relativt bra. Hastigheten varierar kraftigt från ena stunden till den andra (mätte mellan 0.5 och 16 Mbit med bredbandskollen under kvällen), men det funkar. Så länge det finns el, alltså.

Jag gick också igenom lite packning inför resan på söndag. Kollade biljetter och hotellvouchers och funderade lite på om jag behöver komplettera med kläder. Det är lite skralt med strumport och t-shirts, men det får bli ett par tvättar på vägen. Och kanske lite inköp också. Ett litet bekymmer är att mina saker inte kommit från Sverige ännu. Där ligger det mesta av mina mediciner även om jag tror jag har så jag klarar mig i det jag har på plats. Enligt flyttfirman kommer man kunna leverera sakerna klockan 11 på lördag, men efter att ha varit i Indien i snart en månad tror jag på det när leveransen står här 🙂

Kvällen avslutades tidigt, först med andra delen av The impossible planet och sedan med en dokumentär om hur människan befolkade världen för 60000 år sedan. Denna gången var det nord- och sydamerika som behandlades och det visar sig att där har det bara funnits människor i ungefär 14000 år. De ligger med andra ord ca 45000 år efter oss i Europa. Förklarar en hel del.

Publicerat i Indien | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Internet! Typ…

Publicerat den 26 september, 2012 av sventuba

Tisdagen grydde med förväntan i luften. Skulle Vijyia komma i tid? Skulle det bli någon frukost som vi kommit överens om? Som vanligt fick jag duscha i gästrum 1, eftersom min egen dusch har hål i golvet, och sedan skyndade jag mig att klä på mig så att jag var redo kl 07.00. Bara någon minut senare ringde det på dörren och där stod min maid! Seger!

Eller, ja, seger och seger. Jag fick fortfarande göra det mesta av min frukost själv och det blev ett vändstekt ägg istället för den omtalade omeletten, men det är ett steg i rätt riktning. Istället fick jag lite mer tid till själva frukostandet och funderade på om jag inte borde prenumerera på en morgon tidning. Skall det bli den lokala Deccan Chronicle eller den nationella Hindu Times? Tror det får vänta till efter semestern.

På jobbet var det också små, små försiktiga steg framåt. Det är frustrerande att allt tar så lång tid och när man frågar någon något så får man 9 gånger av 10 svar från någon annan. Jag känner mig lite som en vallhund som försöker valla progressen i någon form av riktning. Kanske borde läst den där boken ”Herding Chickens” som chefen fick för ett par år sedan… Största spänningen under dagen var ett hastigt uppkommet möte som varken Urban eller jag blivit kallade till som gjorde att lunchen inföll först kl 14.30. Inte väldigt skönt. Vrålhungern gjorde att det blev friterad kyckling på Wings’n’Fries istället för det vanliga indiska köket. Kanske inte helt bra.

Efter jobbet var det dags för Inorbit igen. Till helgen reser jag till Hong Kong för den stora resan med David och det behövde kompletteras lite. Kalsonger hittade jag. Tror att de skall funka. Ett nytt bälte blev det också eftersom det jag köpte med min personliga shopper senast har gått sönder. Däremot blev det inga strumpor. Mina fötter är liiiite större än 24 cm, vilket verkade vara största storleken. Men de sträcks ju ut, tyckte säljaren och drog i en strumpa. Men mina fötter är inte 2 cm breda, kontrade jag och gick därifrån. Sedan var det matinköp som gällde. Inget konstigt, lite yoghurt, lite müsli (den svenska är nästan slut!), lite mjölk och så ett strykjärn. Det senare för att min maid skall slippa ta med sig skjortorna ut någonstans. Givetvis fick hon det finaste jag hittade och det kostade nästa 500kr så det borde vara väldigt väldigt bra.

Arbetsdagen blev lite kort, för jag var tvungen att vara hemma innan 18 trots besök på Inorbit. Anledningen? Beam-pojkarna var på väg. Så där satt jag och väntade i min lägenhet på att någon från Beam skulle höra av sig, men det enda jag fick var ett SMS om att mitt ärende var stängt. Lite som på jobbet med andra ord. Strax därefter ringde det dock någon från Beam och undrade om jag var nöjd med installationen. Nej, sa jag. För det har inte skett någon installation. Det visade sig att teknikern blivit stoppad av vakten vid grinden och istället för att ringa upp mig, så hade han helt sonika stängt ärendet! Jädra svin!! Nu fick vi i alla fall rett ut saken och 19.30 kom det äntligen två Beam-killar och började installationen. Det blev ett fasligt skruvande i ett uttag i hemmakontoret och i en liten lucka utanför och sedan försvann de, med sladdar hängande överallt. I mitt stilla sinne fundera jag över det mest plågsamma sättet att ha ihjäl den ansvarige på Beam, men eftersom de lämnat sin verktygsväska så väntade jag en stund med att bli arg. Efter 45 minuter var de tillbaks igen och fortsatte skruva. Och se, nu kom det igång. Fast något Internet fick jag inte. Jag fick bara en inloggning på Beams hemsida. Med användarnamn och lösenord som jag inte har. Inga problem, sa Beam-killen, jag skickar ett sms med det inom 30 minuter. Kom det något sms?

Medan jag väntade på sms, så tittade jag på Doctor Who. Bra avsnitt ikväll: The impossible planet. Ett riktigt höjdardubbelavsnitt från säsong 2. Efter det var det film igen. Alla filmer börjar 21 och slutar mellan 23 och 01, typ, så det blir bara lite början på filmer. Jag gjorde också ett försök att spela in Top Gear. Det har hittills inte lyckats, vilket jag misstänker beror på att strömmen kommer och går mest hela natten, men skam den som ger sig.

22 släckte jag lampan. Fortfarande inget sms från Beam. Men nu har jag i alla fall något nytt att vara arg på 🙂

Publicerat i Indien | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Frukost

Publicerat den 25 september, 2012 av sventuba

image

Dagens frukost. Jag fick göra det mesta själv och istället för omelett blev det vändstekt ägg. Ändå ett stort steg i rätt riktning. Får se om det blir som jag tänkt mig innan veckan är slut…

Publicerat i Indien | Märkt , | 2 kommentarer