Den första dagen på den här semestern började faktiskt med lite jobb. En snabb tur ut till kontoret och lite taktisk planering av nästa vecka med grabbarna där innan jag for tillbaka till flygplatshotellet, packade ihop mina saker och spankulerade in på terminalen och den faktiska semestern.

Det är sjukt smidigt att ha ett hotell på flygplatsen. 30 minuter efter att jag lämnat mitt rum hade jag checkat ut från hotellet, checkat in på flyget, gått igenom säkerhetskontrollen och satt och drack kaffe i Qantas loungen. Det är inte någon fantastisk lounge, men ändå. 30 minuter! Kvart i tolv gled jag ombord på planet och satte mig vid min fönsterplats… Som inte hade något fönster. Hade jag varit skrockfull så hade jag sett det som ett omen. Nu är jag inte skrockfull och tyckte mest det var irriterande att jag inte fått ett fönster.

Resan gick inte direkt till Lounceston i Tasmanien, utan via Melbourne. När vi landade i Melbourne visade det sig att mitt flyg till Lounceston var inställt. Det fanns ingen närmare förklaring, utan jag fick vacker sitta ner och vänta tillsammans med dussintalet andra vars flyg till Tasmanien också blivit inställda. Efter en halvtimme fick vi veta att vi bokats om till ett flygning med Virgin Australia klockan 19.20. Det innebar att jag skulle anlända till Launceston ungefär fyra timmar efter att jag bokat min hyrbil, så under tiden jag väntade på min resväska för att kunna checka in den på Virgin, så ringde jag hyrbilfirman och ändrade min bokning så att bilen skulle hämtas senare. Jag fick också veta att kontoret på flygplatsen höll öppet tills sista flyget hade landat. Kändes skönt. Jag skickade också ett mail till hotellet och sa att jag skulle bli sen. Förmodligen före klockan 22, men sen.

Efter 45 minuter så kom till sist väskan och jag gick från terminal 1 där Qantas huserar till terminal 3 där Virgin håller till. Eftersom ingen av oss som bokats om hade några bokningsuppgifter fick vi gå den manuella vägen. Det tog en stund men till sist var jag incheckad och kunde brotta mig igenom säkerhetskontrollen och in på en trång och varm terminal. Virgin är ett lågprisflyg och de verkar främst ha sparat in pengar på terminalen. Det var sjukt varmt, säkert 30 grader inne i byggnaden (det var 40 på utsidan), massor av folk som stressade till och från flygen och absolut inga affärer eller något att göra. Jag satt en stund och svettades innan jag skulle använda mitt kort med 15 Australiensiska dollar (AUD) som jag fått som kompensation för att mitt flyg var inställt. Jag gick till ett kafé och
beställde en smörgås och en islatte (det var varmt). När jag skulle betala så bad kortet om en pin-kod. Någon sådan hade jag inte fått. Jag försökte igen, med samma resultat. Nu var jag rent ut sagt väldigt sur, så jag tog mitt handbagage och travade tillbaka till terminal 1, letade upp en Qantas disk och sa några väl valda ord till mannen som satt där. Jag höjde till och med rösten, vilket jag skäms för så här i efterhand. Mannen hävdade att det aldrig varit några problem med korten förut, men han gav mig ett nytt och sa att jag skulle testa det i närheten. Det gjorde jag. Där funkade kortet. Det kan vara så att det bara fungerade i terminal 1, men där fungerade det utmärkt. Dessutom var det betydligt svalare i terminal 1, så jag stannade där tills det var dags att borda planet.

Dags och dags, förresten. De började inte släppa ombord folk förrän kvart över sju, så det var uppenbart att vi inte skulle flyga vid 19.20. När vi väl kom ombord, så fick vi givetvis sitta och vänta en lång stund eftersom vi missat vår start-slot. Strax efter 20.00 kom vi iväg.

När vi landade i Launceston var det första som slog mig lukten av brandrök. Det har inte varit lika stora problem med bränder på Tasmanien som i New Southwales och runt Canberra, men de har haft ett par bränder och en av dem verkade ha varit nära lygplatsen. Det visade sig att flera av de som bokats om till just det här flyget egentligen skulle till andra flygplatser i norra Tasmanien, så det kan ha varit så att brandrök hindrade alla våra flygningar tidigare på dagen. Hur som helst landade vi inte förrän efter 21, men flygplatsen var rätt liten, så jag kunde hämta ut min hyrbil under tiden som jag väntade på väskan. Just bagagehanteringen var kanske inte den bästa och vi fick vänta ganska länge innan väskorna började komma. Jag greppade min och smet ut till min väntande
hyrbil – en Subaru Forester. Trevligt.

Klockan började närma sig 22.00 innan jag kom iväg från flygplatsen och körde norrut mot hotellet i Beauty Point. Tanken var ju egentligen att jag skulle landa vid fyra, ta min hyrbil och lite lugnt cruisa upp längs floden Tamar i eftermiddagssolen. Istället blev det en stressad nattkörning med jetlag och vänstertrafik. Som tur var hade jag fixat internet på min telefon, så jag fick bra guidening till hotellet. När jag väl kom till hotellet hade klockan passerat 22.45. Det var tyst och mörkt. Efter lite letande hittade jag receptionen (det visade sig att hotellet egentligen var ett motell, så receptionen låg i en annan byggnad). Där var det tyst, mörkt och väldigt låst. Jag letade, men hittade inget journummer eller
annan information om vad man skulle göra om man kom sent och receptionen var stängd. Jag hade inte fått något svar på mitt mail och det var ingen som svarade när jag ringde. Utelåst och övergiven någonstans på vischan på andra sidan jorden tänkte jag ”Vilken tur att jag är ensam!”. Jag kontemplerade först att spendera natten i bilen, men jag ville verkligen ha en säng och en dusch. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Google sa att det fanns ett annat hotell längre fram som hade öppet till midnatt (det var ju ändå fredag kväll), så jag hoppade in i bilen och körde dit. Det hotellet visade sig också ha stängt för kvällen, men av en ren slump hade de någon form av fest i restaurangen, så jag knackade på och såg så miserabel ut som jag bara kunde när jag frågade om de hade ett rum till mig. Det hade de! Katie (eller Catherine – namn är svårt) trollade fram ett rum med en säng OCH en dusch. Dessutom fick jag lite frukost och allt detta för bara 130 AUD. Jag hade lätt betalat det dubbla just då 🙂

Strax före midnatt kröp jag ner i sängen efter en mycket lång och spännande inledning på semestern…