Det skulle ju bara vara 14 dagar i Nya Zeeland, men på grund av lite oreda i planeringen blev det en dag till för min del. Familjen Nilsson-Wallerius åkte tidigt i morse till Sydney för några intressanta dagar där och familjen Hill åkte som bekant redan igår kväll mot Auckland, Dubai, Stockholm och så småningom Karlstad. Jag hade däremot planerat briljant och bokat flyg från Christchurch till Auckland redan kl 07.00, trots att mitt flyg till Doha inte avgår förrän 16.15. Det innebär en lång väntan i Auckland vilken mestadels fick tas utanför flygplatsen eftersom jag inte kunde checka in min väska förrän tidigast 2,5 timmar före avgång. Alltså lämpade jag in resväskan i bagagerummet på flygplatsen och tog flygbussen in till city.

Så kom det sig att jag åter stod vid Scenic Hotel på Queenstreet två veckor och tre timmar efter det att jag stod där för första gången när jag anlände till Nya Zeeland i början av semestern. Egentligen hade jag ingen anledning att åka just dit, förutom att jag visste var det låg och att restaurangen var öppen för frukost även kl 9 på söndag morgon. Just det hade jag ju testat för två veckor sedan. Det var lite kul med personalen på hotellet. De kände igen mig, men kunde inte riktigt placera mig. Alla hälsade så trevligt och sedan fick de en liten rynka i pannan när de funderade på om jag verkligen borde vara där. Men frukosten var fin 🙂

Efter min tredje frukost (först en yoghurt på hotellet, sedan en macka på flygplatsen i Christchurch och så french toast på hotellet i Auckland), så promenerade jag de två kilometrarna till affären ”Heroes for sale”. Det är en butik med serietidningar som jag hade tänkt att besöka när vi var här för två veckor sedan, men som jag aldrig kom iväg till för att vi hade för mycket att göra. Nu hanns den med och det blev dyrare än jag hade tänkt mig, men kul var det. Efter den promenaden följde ytterligare en promenad för att hoppa på flygbussen på Mount Eden. Det var precis så mycket backar som det låter. Min Apple watch var väldigt nöjd med mig efter de båda promenaderna. Vilket är bra, för nu väntar 17 dryga timmar i flygfåtölj innan jag mellanlandar i Doha.

Just nu är det 27,5 timmar (ungefär) tills planet är tänkt att landa i Göteborg och jag är hemma igen. Det är kul att vara på andra sidan jorden, men de här flygresorna är inte den roligaste biten med att resa. Bästa biten med alla resor är att komma hem igen. Det är först då som man kan säga att man har rest och just att ha rest är det jag tycker allra bäst om.

Så. Slutbloggat för den här gången. Nu är det alldeles snart dags att boarda planet och ge sig av! Sayonara!