Idag är det Joakims dag på vår resa till andra sidan jorden och då var det beställt valsafari. Det finns två huvudsakliga områden för valsafari här på Nya Zeeland: Wellington på nordön och Kaikoura på sydön. Eftersom vi är på sydön så skulle vi åka till Kaikoura och titta på kaskelotter. Tyvärr är pappa Hill inte riktigt kry, så tre av oss fick vackert sitta kvar i Christchurch när resten åkte de tre timmarna i bil norrut för att komma till Kaikoura.

Vägen runt Christchurch är inte särskilt inspirerande, men längre norrut blir det sådär Nya Zeeländskt vackert som det varit ett antal gånger på den här resan. Väl framme i Kaikoura hanns det med en snabblunch innan det var dags att kliva på båten och stäva ut på havet för att tittar på valar. Det här med valskådning är inte alldeles enkelt. Anledningen till att det finns valar just precis här är att det är väldigt djupt bara en kort bit från land. Det går också strömmar med näringsrikt vatten vilket gör att det är som ett smörgåsbord för valar. Fördelen är att man kan vara ganska säker på att få se en val. Nackdelen är att det blir ganska krabb sjö som är väldigt jobbig att åka på. Det dröjde inte länge efter båten gav sig av förrän luncherna började komma upp ur resenärerna.

När man väl tagit sig ut på djupt vatten blir det lite enklare. Då stannar båten upp och börjar span efter valar. De dyker ner på ett par hundra meters djup och äter, sedan kommer de upp till ytan för att andas och vila lite innan de dyker ner igen. När de har dykt kan de vara ner i 45 minuter utan problem och när de är nere, så är de borta. För att hitta valar använder man hydrofoner för att lyssna och det ligger en hel hög med båtar, flygplan och helikoptrar och spanar. Så fort någon får syn på en val så går larmet och alla båtarna stävar dit. Själva valskådningen är lite som att sitta och titta på en liten kobbe i skärgården tills valen får för sig att dyka. Då kan man, med lite tur, få en spektakulär vy av stjärtfenan när den försvinner ner i djupet. Just den här dagen hade vi lite tur och fick se både albatross och delfiner. Albatross är seriöst stora fåglar och delfiner är kul eftersom de gillar att simma nära båten. Efter ett par timmar till havs kommer man in till land igen och kan se fram emot tre timmar i bil ner till Christchurch. Just idag med paus i Greta Valley för lite fika…

Vad gjorde då vi stackare som inte fick följa med till Kaikoura? Jo, vi strosade runt i Christchurch och tittade på hus och sevärdheter. Vi var också inne i en liten biograf som hette Alice där man bland annat visade den svenska filmen Gräns. På svenska. Textad på engelska. Biljettförsäljaren verkade genuint imponerad när vi berättade att vi kom från Sverige och att filmen vunnit priser på hemmaplan nyligen. Fast vi såg den inte.

På kvällen åt vi middag på hotellet OBG. Det har Christchurchs bästa bar, men ärligt talat var inte maten någon höjdare. Efter att ha dissikerat menyn länge och väl beställde Mia en säker hamburgare, som sedan visade sig inte vara så säker. Det var också lite väl lite mat för flera i sällskapet. Och ganska bullrigt. Men baren var säkert bra.

I morgon åker familjen Hill hem till Sverige igen och på söndag följer vi andra efter. Semestern börjar gå mot sitt slut, men vi har lite kvar att njuta.