Det här blir alltså rent praktiskt mitt andra inlägg för dagen, även om det inte ser ut så hemma i Sverige. Tidszonen här i Nya Zeeland ligger precis 12 timmar från svensk vintertid (just nu), så inlägget jag skrev i morse publicerades igår kväll. Det är inte så svårt, egentligen, men det blir lite krokigt i huvudet…

I morse ”lagade” vi egen frukost på vandrarhemmet där vi bodde. Vi var allihop lite sega, antingen efter att ha varit upp till mitt i natten, eller av att blivit väckta mitt i natten när folk kom hem sent. Efter frukost tankade vi upp våra bilar och gav oss från Twizel för att leta oss ner för berget till Christchurch.

På vägen passerade vi Lake Pukaki (igen) och idag var solen ute och inte ett moln på himlen. Det innebar att vi kunde fotografera Mount Cook, Nya Zeelands högsta berg, helt fritt, så det gjorde vi. Sedan följde en bitvis krokig väg nerför berget innan vi stanna för fika/lunch/paus i Fairlie. Egentligen hade vi tänkt åka lite längre innan paus, men pappa Hill har blivit förkyld och behövde fylla på pappersnäsdukar. Nu var Fairlie en väldigt trevlig liten håla med ett trevligt litet café och en hel hög inte fullt så trevliga turister från ett större asiatiskt land som precis firat nyår. Ja, ja. Gott fika var det i alla fall.

Sedan fortsatte vi ner för berget och kom till staden Ashburton. Enligt Evakarins guidebok är detta ett center för fårull i trakten, så vi tänkte att vi skulle köpa lite merinho-ull-tröjor. Nu hittade vi inga såna. Däremot hittade vi ett ställe som sålde massor av olika garner och hantverk. Men inga turistiga affärer som sålde tröjor. Så det blev vacker att hoppa in i bilarna och köra vidare mot Christchurch.

Vårt hotell i Christchurch ligger mitt i smeten och det var lite lurigt att navigera in. Inte blev det lättare av att Evakarins telefon ringde mitt i alltihop och en arg människa undrade varför vi lämnat bensinstationen i Twizel utan att betala… Det visade sig att vi, utan att veta om det, hade smitit från notan när vi tankade på morgonen. Anders hade tankat bilen och jag hade gått in och köpt kaffe. Båda förutsatte att den andre hade betalat och så åkte vi iväg utan att kolla. Det var dumt. Nu löste det sig genom att vi helt enkelt betalade i efterhand, men pinsamt var det.

Nu är vi i alla fall incheckade här i Christchurch och middagen är inmundigad. I morgon väntar en helt tom dag, vilket känns välkommet efter nästan två veckor av intensivt resande. Vi får se vad vi hittar på, men det kommer en rapport – var så säkra!