Så har vi då landat på sydön, i Queenstown närmare bestämt. Sydön är den större av Nya Zeelands två öar, men har samtidigt rätt mycket mindre befolkning än nordön som vi just lämnade. Mer natur och färre människor borgar för att sydön är lite vildare än den mer civiliserade nordön. Just den glesa befolkningen märkte vi dock inte av när vi landade i Queenstown, för det är kinesiskt nyår just nu och väldigt många kineser har valt att fira nyår just i Queenstown. Det innebär att alla hotell och alla hyrbilar i princip är uppbokade så vi har fått ta vad vi kunnat få. I hyrbilsfallet innebar det att vi tydligen hade hyrt en Ford Ranger – vilket är en så kalla ”utility vehichle” eller en ”yute” som man säger här. Vi skulle kalla den en pick-up. Inte riktigt vad vi tänkt oss, så vi tjatade till oss en Toyota Range Cruiser istället. Det är också en tokigt stor bil, men det är i alla fall mer av en personbil än en lastbil. Familjen Hill valde att gå åt andra hållet och fick tag i en mindre bil än på nordön. I båda fallen är bilarna dock dyrare.

Vi anlände till Queenstown ungefär vid 12 och började med att åka ner på stan och äta lunch på ”the mall” – huvudgatan i stan. Lunchen var mycket god och jag lyckades faktiskt äta en hel måltid utan att det hände något i magen. Kors i taket. Därefter gick vi till ett informationscenter och förkovrade oss i utbudet av aktiviteter i och runt Queenstown. Det finns MYCKET att välja på. Oerhört mycket. I slutänden blev det så att vi delade upp oss. Hills kommer åka på en heldagstur till Milford Sound, en av de mest rekommenderade platserna att besöka på hela sydön. Jag har varit där och Wallerius-Nilssons ville inte åka buss i nästan 10 timmar för att se en fjord. Istället tänkte vi gräva lite guld och åka lite båt i Queenstown. Vi får se hur det går.

Aktiviteten i Queenstown blev (förutom lunch, turer och glass) en tur med linbanan upp till toppen av Queenstown-berget. Den här gången var det faktiskt en linbana och inte en funicular. Fast det var nästan en hiss… Jösses vad brant och högt det var. Linbanan tar oss från Queenstown, 450 meter rätt upp till Bob’s Peak och en fantastisk utsikt över både staden och landskapet runt omkring.

Eftersom det var så svårt att få tag i hotell i Queenstown hamnade vi en rätt bra bit bort i en liten håla som heter Cromwell. Det är en timmes bilfärd från Queenstown till Heritage Lake Resort där vi bor, men hotellet är verkligen i en klass för sig. Vi har fått stora fina rum med utsikt över sjön Dunstan. Utsikt och utsikt, förresten. En del rum har till och med båtplats! När vi anlände försökte vi byta rum från king-size-sängar till två sängar, men det gick inte. Istället uppgraderade vi ett rum till att bli en familjelägenhet med tre separata sovrum och vips kunde vi få egna rum allihop. Utom mamma och pappa Hill då. Middagen åt vi på hotellet. Det var inte billigt, men det var riktigt, riktigt gott. Särskilt när man inte ätit något på tre dagar. Vi får se om maten vill ligga kvar i magen till i morgon eller om den rinner ut i natt.

Nu är klockan snart 22 och det är hög tid att sova. Det låter tidigt, men det kostar på att ha semester. Rast och vila… God natt!