Tanken var från början att vi skulle lämnat Napier denna morgon och kört tillbaka samma väg som vi kom igår, men svänga vänster i Taupo och ta oss ner till Tonganiros nationalpark där vi skulle vandra upp och titta på en sjö. Så blev det inte. Dels för att ingen ville köra den krokiga vägen upp till Taupo igen och dels eftersom vi bedömde tidsåtgången som alldeles för lång.

Istället började vi dagen på restaurangen Drift där vi fick i oss en riktigt bra frukost. Lite irriterande eftersom Drift låg 150 meter från vårt motell (Shoreline) och även serverade middag, men istället för att äta där igår så hamnade vi på Burger King vilket var ett nerköp för i princip alla i församlingen. Deras enda vegetariska alternativ var en ”sallad burger” som i princip var en vanlig hamburgare där man plockat bort skivan av kött.

Därefter åkte vi till Silk Oak Chocolate-fabriken, som ligger en liten bit utanför Napier. Här köpte vi choklad och fudge innan vi fortsatte mot staden Palmerston North. Egentligen hade vi ingen som helst anledning att besöka Palmerston North, förutom att den ligger ungefär halvvägs mellan Napier och Wellington och passade bra som lunchställe. Det visade sig dock att området där Palmerston North ligger är en del av Nya Zeeland som befolkades av skandinaver (eller svenskar, norrmän och danskar), vilket speglade sig i lite ortsnamn. Som exempel passerade vi staden (byn) Dannevirke som slog mynt av sitt skandinaviska påbrå och lockade med vikingar och gator typ ”hovding street”. Vi stannade inte i Dannevirke, men vi åt lunch i Palmerston North, som visade sig vara en trevlig liten stad. Vi kan rekommendera The Coffee Club, som tydligen finns i ett antal städer här på Nya Zeeland. Bra kaffe, bra mat, snabb service.

Resan söderut från Palmerston North kännetecknades främst av vägarbeten. Det visar sig att Nya Zeeland är ganska likt Sverige på så sätt att man gillar att gräva upp alla vägar på sommaren. Vi passerade en del sevärdheter på vägen, som t.ex. Kapiti Miniature Railway, men eftersom pappa Hill, vis av gårdagens Burger King-fiasko, hade bokat bord på en finrestaurang i Wellington, så fick det bli långa benet före och köra direkt. Bitvis var dock vägen väldigt vacker och väl värd en resa bara för att se utsikten över havet.

När man reser sju personer i fjorton dagar, så är det nästan regel att någon blir sjuk någon gång under resan. Den här resan blev det tyvärr jag som blev dålig. Det började med lite förkylning, som blev till irriterande hosta och som idag blivit något som liknar magsjuka, men förmodligen beror på något konstigt i fudgen från Silk Oak. Lunchen blev en något återhållsam diet bestående av rostat bröd och milkshake med kaffe i och resan söderut blev en lång övning i att inte spy i hyrbilen. Vilket jag lyckades med alldeles utmärkt. Så under tiden övriga sällskapet varit på lyxigaste (och dyraste) restaurangen hittills har jag växlat mellan sängen och toaletten. Såhär tre-fyra timmar senare verkar systemet dock vara ganska tomt och jag ser fram emot morgondagen med ett visst mått av tillförsikt. Positivt är dock att det inte var några problem att få eget rum här i Wellington. Eftersom vi är sju personer har vi bokat fyra rum på varje ställe och turas om att sova i enkelrum. Jag har redan fått mina ensamnätter, men det visade sig att det inte var någon som ville dela king-size-säng med en magsjuk man i sina bästa år. Guldkant!

Eftersom det mesta av dagen gått åt till att åka bil och må dåligt, så blir det inga bilder idag. Sorry. Vi får hoppas på bättre hälsa i morgon!