Hela klanen på plats i Hobbiton!

Idag fyllde Eva-Karin år och då hade hon bestämt att vi skulle gå på spa. Därför är vi i Rotorua, en stad som fullständigt perforeras av varma källor. Det ligger ett moln av vattenånga över delar av bygden och det är alldeles fullt av mer eller mindre fina etablissemang där man kan hyra in sig i en liten pöl en stund. Regeringen rekommenderar att man inte ligger i mer än 30 minuter. Det verkar ju väldigt nyttigt…

Så, 6 av 7 resenärer bokades in i två pölar på stadens finaste spa, Polynesian Spa. Det var lite klurigt eftersom mina systrar inte är helt kompatibla med engelskan som pratades. Till sist fick vi dock en tid och kunde gå och äta frukost. Frukosten blev lite oplanerad, eftersom stället vi hade tänkt äta frukost på var stängt. Det tror vi kan bero på att det är Nya Zeelands nationaldag idag. Kanske. Istället blev det big breakfast på en vietnamesisk restaurang. Vi satt alla med hakan i bordet när de kom inte med jättelass av frukost till oss. Förutom till Joakim. Han hade beställt en grillad ost och skink-macka och just den var pytteliten i jämförelse med t.ex. Eva-Karins tre rostade brödskivor med tre stekta ägg och en grillad tomat till.

De som badade spa var väldigt nöjda med upplevelsen. Det var 30 minuter i heta pooler av obehandlat mineralvatten, direkt från vulkanen under stan. När de kom ut var de alldeles loja och slappa. Oklart om det berodde på värmen eller på ångorna – det luktar skit i den här stan… Vad gjorde då han som inte fick plats i någon pöl? Han promenerade i stan, köpte solkräm och halstabletter och avslutade med färskpressad apelsinjuice. Det var också rätt trevligt.

Eftersom frukosten strulade var vi lite sent ute för lunch, så det fick bli en enkel lunch som vi åt på rummen. Vi bor ju på motell, så då är det tänkt att man skall äta egen mat på rummet. Därefter for vi till Hobbiton. DET är egentligen alldeles för stort för att få plats i den här bloggen, så jag får nog göra ett särskilt inlägg av det när jag tagit hand om alla bilder. Sammanfattningsvis kan vi säga att det var fantastiskt. Tycker jag i alla fall.

Kvällen avslutades återigen på Eat Streat (ja det är felstavat och det är väldigt irriterande). Den här gången på en italiensk restaurang med väldigt god mat och något bisarr service. Vår unge kypare hade uppenbarligen inte jobbat så länge och han verkade glömma bort oss titt som tätt. Vi hade också väldigt svårt att höra vad han sa, eftersom han mumlade som bara en tonåring kan. Mest underligt var kanske ändå att det inte gick att beställa en dubbel espresso, men däremot gick det bra att beställa en cappuccino med en extra espresso i. Eller ja, kommentaren jag fick när jag skulle betala notan var också intressant. Bartendern tittade på notan, sedan tittade han på mig och sa ”skall du betala allt det där.” Lite skumt…