Eftersom jag bara skall vara i Minsk i fyra dagar, varav första och sista dagen blir seriöst kapade, så hade det varit mycket spring de här två dagarna som jag faktiskt ÄR i Minsk. Många steg och många bilder har det blivit…

Nu är det ändå dags att summera upplevelsen lite. Till att börja med gick det oväntat smidigt att ta sig in i landet. Det enda man måste tänka på är att ha med sig en flygbiljett härifrån (du får stanna max 5 dagar inklusive ankomst och avresedag) och ett intyg från ditt försäkringsbolag att du har en giltig sjukförsäkring om minst 10000 Euro. Jag trodde i min enfald att intyget räckte med ett vanligt papper från mitt försäkringsbolag (IF), men nej, nej. Om man vill åka till Ryssland, Vitryssland eller Kuba måste man ha ett särskilt intyg. Detta upptäckte jag kvällen innan jag skulle åka, men inte nog med att IF svarade i telefonen kl 19.15 på onsdag kväll, de fixade dessutom ett papper och lämnade ut vid sitt kontor i Mölndal så att jag var hemma igen med pappret ifyllt och klart före kl 20.00. Det är service det!

Väl i Minsk skall man passa sig för taxi på flygplatsen. Det skall man alltid, men här var de lite extra luriga eftersom de hade på sig skyltar som det stod ”taxi” på och pratade i kom-radio. Kändes väldigt på riktigt. Men det var det inte och resan som skulle kostat 45 rubel kostade 100. Ja, ja. I övrigt känns det tryggt att vandra omkring i Minsk. Inga problem alls.

Generellt så är det väldigt snyggt och städat här. Folk är trevliga och personalen på restauranger och kaféer görs sitt yttersta för att prata engelska. En del klarar till och med av det. När jag vandrar omkring i Minsk och tittar på alla pampiga byggnader och breda boulevarder så är det inte så svårt att förstå att folk kan lockas av politiker som pratar om ”ordning och reda”. Själv är jag ju vit, man och heterosexuell och håller inte på med några droger eller andra illegala verksamheter. Jag misstänker att jag skulle klara mig alldeles utmärkt i ett samhälle som det vitryska. Men när jag ser mig omkring här kan jag inte låta bli att fundera över baksidan. För en sådan finns det. Även om det inte syns, så misstänker jag att alla inte är lika mycket värda här, att du inte kan skriva vad som helst eller säga vad du tänker. Hur hade livet varit om jag varit öppet homosexuell? Eller kvinna? Eller haft mörk hud? Det vet jag inte och kommer förmodligen aldrig att få veta det heller…

Stort, pampigt, ordning och reda. Jag tror ändå att jag är färdig med Minsk nu. En sak slog mig idag: Jag misstänker att Kiev och Minsk var ganska lika för sådär 25 år sedan. Då, när Sovjetunionen precis hade fallit, höll båda städerna på att famla efter en ny väg att gå. Det är slående hur olika dessa städer har utvecklats sedan dess. Det är lite spännande att se hur de kommer att utvecklas vidare…