Efter lite pyssel och elände är jag i Minsk. Vitryssland, alltså. Jag tror detta är land/territorium nr 75, men jag kan ha fel. Det kan kanske vara 73 eller 74 också. Men, vem räknar egentligen? Det gör ju jag… Fast inte så bra.

”Mysigt” är inte ett ord som jag skulle använda för att beskriva den vitryska huvudstaden. ”Pampig” skulle funka. ”Svulstig” är inte heller så dumt. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt som att säga ”grotesk” i vissa sammanhang. De monumentala byggnaderna, parkerna, torgen och monumenten (kan monument inte vara monumentala?) är så stora att de är svåra att fånga på bild. Jag skulle tagit med mig mitt vidvinkelobjektiv istället för zoom-objektivet… Jag har precis varit på en propaganda… jag menar ”turisttur” runt Minsk där en förinspelad röst på knackig engelska har pratat om hur fantastiska institutioner och lärosäten Vitryssland har. Om jag skall tro inspelningen så sträcker sig vitrysk historia från ungefär 1941 när Tyskland ockuperade staden till nutid, med några få highlights från tiden före kriget. Tiden under det stora patriotiska kriget nämns mest för att kunna prata om heroiska sovjetsoldater och modiga motståndsmän. Samt givetvis om de 80 000 judar som dog i koncentrationsläger i staden.

Några saker som jag känner säger en del om Vitryssland utan att resebyrån kanske tänkte på det är berättarrösten på bandet var en kvinna. Bakgrundsmusiken var vitrysk folkmusik spelad på tidstypiska instrument (bland annat krumhorn, flöjt och trummor), men när vi kom till området med krigsmonument och sportarenor så blev det plötsligt en manlig berättarröst och bakgrundsmusiken blev någon form av folk-metall istället. Kan jag stava till patriarkal? Ja, det kunde jag visst…

Annars har min tid i Minsk börjat lite skakigt. Jag blev blåst på taxiresan från flygplatsen och växelautomaten på hotellet vägrade acceptera nya 50-euro-sedlar. Så det fick bli bankomaten istället. Å andra sidan är det mesta (förutom den initiala taxiresan) rätt billigt, så jag överlever nog. Hotellet i sig, Hotell Europe, är tydligen ett klassiskt Minsk-hotell och ett landmärke i stan. Det var inte alls här jag hade tänkt att bo, men eftersom jag inte fick kontakt med det första hotellet jag hade bokat så hamnade jag här. Fint är det, även om det luktar rätt mycket inpyrd rök och sprit i foajén.

Nu när jag har torkat lite, så är det dags för lunch. Får se om jag lägger upp lite bilder framåt kvällen också! Tripp å hej från Vitryssland!