Dåså.

Då är jag ute på äventyr igen.

Äntligen!

Den här gången bär färden av mot Spaniens soliga berg och stränder för en dryg vecka att puttra runt i en liten bil.

Idag har jag egentligen bara åkt till Spanien, så det är inte så mycket att rapportera. Jag började ändå dagen med att tokpacka, eftersom jag fram till i fredags mest tänkte jobb och i helgen tänkte jag mest konsert. Det blev alltså inte restankar förrän måndag morgon, typ fem timmar innan flyget skulle avgå. Men det gick bra. Tror jag. Jag har inte packat upp ännu…

Resan gick via Helsingfors, vilket kan tyckas vara en ganska korkad väg att åka från Göteborg till Barcelona, men det var faktiskt det flyg som passade bäst med mina tider och planer. Egentligen hade jag tänkt flyga Norweigan tur och retur, men då hade jag behövt åka hem den 27:e och jag ville vara på jobbet då för att vara med på en kunddemo. Som nu blir på torsdag istället, så det hade inte spelat någon roll. Ja, ja. Efter packning åkte jag i alla fall till kontoret för att hämta mina hörlurar och mina glasögon, som jag glömde i fredags. Jag passade också på att jobba lite, eftersom mitt lilla team satt och fikade när jag sprang förbi.

Att flyga till Helsingfors tar bara marginellt längre tid än att flyga till Stockholm och det var ingen mat ombord. Däremot kunde man få juice, vilket jag ville ha, och fick då välja på… blåbär? Japp. Blåbärsjuice var allt de hade att bjuda på. Den var lite söt, men annars god.

Helsingfors flygplats var lite av en besvikelse. Och loungen var stimmig och trång (och ett jävla hallå om en hundring som nån hade snott – pluspoäng till de som kopplar referensen), men det fanns i alla fall lite biffstroganoff att äta till lunch. Det var bra, för flygningen till Spanien hade inte heller någon mat. Trots att det tog fyra timmar! Hm. Finnair kanske inte är så bra i alla fall.

Barcelonas internationella flygplats var lite mer att bita i och det var minst ett par kilometer att gå innan man kom in till själva huvudbyggnaden och fick hämta väskan. Hur vet jag det? Jag har gått 6500 steg idag och då har jag ändå mest suttit på flygplatser, i flygplan och i min lilla bil!

Min lilla bil, ja. Jag hade bokat en Fiat Panda och flickan på hyrfirman tittade bekymrat på mig och undrade om jag inte hade klickat fel. Jag bedyrade dock att jag med flit valt en liten bil för att den skulle vara lätt att parkera och att jag tänkte ta det mycket lugnt och därför inte behövde någon motor. Det blev ändå en liten uppgradering, för när jag kom ut till parkeringen hade jag fått en Fiat 500. Kanske världens gulligaste bil. Man blir liksom bara kär med en gång.

Kärleken var mest på utsidan dock. Det visade sig att jag satt så högt upp att jag hade svårt att läsa vägskyltarna över motorvägen eftersom taket var i vägen. I morgon får jag försöka hitta en bättre inställning på bilen. Jag behöver också tala lite allvar med fröken Google Maps i telefonen. På väg till hotellet försökte hon ideligen lura in mig i ett väl avstängt område för att lasta om lastbilar. Det var en massa bommar och kontrollanter, så där kunde jag inte köra. Till sist hittade jag ändå fram till hotellet.

Här i Spanien är jag, som i de flesta länder världen över, numera mest känd som renen i filmen Frost. Jag har personligen lite svårt att förstå varför så många tycker att just den filmen är så fantastisk, men det verkar vara en tjejgrej. Hur som helst sken den unga damen i receptionen upp när jag presenterade mig och sedan gick incheckningen utan några som helst problem. Jag tror det här är resans dyraste hotellrum, men det är också rätt så fint. Jag hoppas dock att det blir lite enklare att hitta ut i morgon när det är ljust, för i mörkret var det spännande…

God natt!