Nymånen hängde en bit över horisonten på den mörkblå himlen när vi packade ihop oss för att ta bilen till Landvetter denna morgon. Det var väldigt tidigt och båda hade sovit si sådär, men vi höll humöret uppe när vi for iväg. Incheckning gick bra, även om det blev något fel så vi inte fick komma in i loungen även om vi borde fått det. Nu var det väldigt lite tid innan vi skulle kliva ombord planet, så det gjorde inte något. Planet var fint, men utsikten bestod mest av moln. Väldigt mycket moln. Och så fick vi äntligen lite frukost.

Efter nästan tre timmars flygning dök Island plötsligt upp bakom molnen och vi landade på Keflavik flygplats. Som väntat var flygplatsen inte särskilt stor, men islänningarna hade en slug plan på att få stället att se större ut genom att bygga om. Efter att ha letat lyckades vi ändå hitta biluthyrningen…

Ett bekymmer med att flyga direkt från Göteborg till Keflavik är att vi landade redan kl 7.20 på morgonen. Det i sin tur innebar att vi ungefär klockan 8 hade packat in oss i bilen och var redo att börja vårt isländska äventyr. Men vi fick inte våra rum förrän kl 14. Så vad skulle vi göra nu? Som en god reseledare hade jag givetvis en plan och vi gav oss alltså iväg söderut för att köra an bit längs sydkusten.

Den delen av Island där Keflaviks flygplats ligger är platt. Eller, kanske inte direkt platt, men det finns i alla fall inga större höjdskillnader. Om ni tänker er en gigantisk parkeringsplats, lite som om man asfalterat Skåne, och att någon sedan kört med en harv och brutit upp all asfalt. Ungefär så såg landskapet ut när vi körde. Det var grå-svarta högar av sten och inte mycket annat. Jag antar att det är någon gammal lavaflod som flöt ut här för länge sedan. När vi körde den förvånansvärt krokiga vägen fram såg vi plötsligt liv! Ett antal bilar stod på en liten parkering vid vägen, så vi stannade för att se vad det var. Det visade sig vara en bro som var byggd över en liten ravin. På skylten vid bron stod det att det var här de två kontinentalsocklarna möttes. Och så hade man byggt en bro. Det var inte så mycket mer än så. Lite cool, men också lite av en besvikelse. Ja, ja.

Vi fortsatte genom det brutna landskapet mot en lite stad som heter Grindavik. På vägen såg vi att det var något grått som låg på marken runt vägen. Vi funderade länge på vad det kunde vara, men till sist vågade jag livet och hoppade ur bilen mitt på vägen. Det var lav. Eller lavar… Vad säger man? Alltså inte lava, som i aj det bränns, utan lav som i mossa… Vi säger mossa. Det var mossa. Massor av grå mossa som växte överallt. Coolt. Igen. Väl framme i Grindavik hade matklockan ringt, eftersom klockan var strax efter 11 svensk tid. Tyvärr var hon bara strax efter 9 söndag morgon Isländsk tid, men vi hittade i alla fall en bensinmack som var öppen och sålde lite mat. Det blev en rejäl baguette med ost, skina och peperoni samt en kopp kaffe och en flaska vatten. 1490kr. Det var en dyr baguette. När man räknar om det till svenska pengar blir det 95kr. Inte fullt så dyrt, men ändå mer än vad jag hade förväntat mig. Det är alltså inte särskilt billigt på Island.

Efter vår första isländska måltid for vi vidare österut längs kusten för att så småningom svänga vänster upp för väg 42. Här hade reseledaren hittat varma källor som vi kunde titta på vida Krisuvik. Redan på håll såg vi hur det rök om berget och det var uppenbarligen ett turstmål, för där fanns både turistinformation och en hel hög med turister. Glada i hågen hoppade vi ur vår lilla bil med kameror i högsta hugg och så stegade vi fram till den första lilla gyttjepölen som låg och gurglade längs stigen. Då sveptes vi in i ett moln av ånga från källan och här någonstans slutade upplevelsen att vara allt igenom spännande och naturromantisk. Det man aldrig ser, vare sig på TV, film eller bilder är hur förbannat djävla illa det luktar om de där coola bubblande källorna. Tänk er den där lektionen på högstadiet när kemiläraren blandade ihop vätesulfit (eller vad det nu var) och det luktade så sjukt illa att alla tjejerna började skrika och grabbarna försökte se ut som om de inte tyckte det var så farligt fast de var gröna i ansiktet. Och så ta det gånger en massa och gör ett helt landskap fullt med den lukten. Jag visste givetvis om att det skulle lukta svavel om källorna, men det är en sak att veta och en väldigt annan sak att uppleva. Det var helt horribelt! När det där första molnet kom var jag inte alls med och råkade dra i mig en rejäl dos av äckelrök. Det resulterade i att allting luktade (och smakade) lite lätt ruttna ägg resten av dagen. Gör inte så. Hur som helst så gick vi ändå runt och tittade fascinerat på de bubblande pölarna där kokande vatten läckte upp från jordens inre. Hur fräckt som helst. Men äckligt.

Det var en befrielse att åka ifrån Krisuvik, hur häftigt det än var, och vi drog djupa andetag av ren luft när vi lämnat området. Nu åkte vi mot Reykjavik för att besöka turistinformationen och kanske äta lite lunch. Reykjaviks centrum verkar ligga på andra sidan stan, oavsett vilket håll man kommer ifrån. Det beror givetvis på att centrum ligger vid vattnet och så har staden brett ut sig inåt land, men det var lite skum känsla att behöva runda stan för att komma till mitten. Vi hittade en parkering inte långt från det nya konserthuset (eller om det är operahuset, jag vet inte säkert) och så gick vi uppför backen till den stora Hallgrimskirkja, en jättelik kyrka byggd i betong som står högst upp på en kulle. Eftersom vi kom till kyrkan strax före 12 på en söndag vågade vi inte gå in, men den såg väldigt pampig ut från utsidan. Mitt emot kyrkans entré finns ett litet kafé som heter Loki. Det är tydligen känt för sina isländska specialiteter, så dit gick vi för lite lunch. Det visade sig att kafé Loki inte hade så mycket mat, utan mer olika typer av smörrebröd. Vi beställde isländsk tallrik nr 3 och fick då var sin liten smörgås med något som liknade gubbröra, en liten smörgås med ägg och sill och så en skål med rågbrödsglass. Inte så mycket mat, kanske, men allting var väldigt gott. Glass är tydligen något av en isländsk specialitet i sig och på Loki gjorde man alltså glass av sitt fantastiska rågbröd. Grymt gott och väl värt ett besök.

Från Loki gick vi sedan ner för backen mot turistinformationen. Här samlade vi raskt på oss en hög med information om olika turer som man kan boka. Vi är lite sugna på valskådning, men det kostar en liten slant och mamma är rätt skeptisk till att spendera 3-4 timmar på en båt och sedan inte få se någon val. Vilket ju kan hända. Vi tog en promenad längs kajkanten tillbaks till bilen. Det är lite fräckt att gå längs havet och se berg med fläckar av snö på andra sidan viken. Viken i sig var full med små segelbåtar, som tydligen hade någon form av tävling. Kors vad det vimlar av segel idag – är det kappsegling. Japp.

Vi tog bilen till hotellet, som ligger i förorten Hafnarfjördur. Först trodde vi att vi kommit fel, för det såg ut som om vi hamnat i ett industriområde, men där låg ändå hotellet. Personalen hälsade oss glatt välkomna och vi fick våra rum. Det var inga stora rum, men de är fräscha och det finns dusch och toalett, så egentligen inget att klaga över. Eftersom vi varit igång rätt länge, bestämde vi oss för att vila lite på rummet innan vi drog vidare. Jag tror mamma löste korsord och själv tittade jag på SM i friidrott.

Framåt 16-tiden samlades vi för lite rådslag.

Middag på burgarstället… Vi kom fram till att valskådningen kostade mer än det smakade och ingen av de lite mer äventyrliga turerna passade en äldre dam med kryckor (eller för den delen en lat medelålders ingenjör), så vi skippade dem. Istället ville mamma åka en långtur österut längs sydkusten för att kanske kunna få se lite vulkaner och eventuellt till och med Vatnajökull. Således blir planen att åka gyllene cirkeln på måndag och så får vi se om det blir långtur på tisdag eller onsdag. Den återstående dagen blir det nog lite sightseeing i Reykjavik.

Efter denna beslutsamhet gav vi oss ut på promenad i Hafnarfjördur. Målet var att hitta ett snabbköp där vi kunde köpa matsäck att ha med på dagsturen till gyllene cirkeln. Eftersom rummen inte har någon kyl, så fick det bli lite frukt och allmänna torrvaror. Sedan promenerade vi vidare och beundrade Hafnarfjördurs utbud av restauranger. Det finns thai, kinesiskt, sushi, taco bell, KFC, mexikanskt, någon form av hälsomat, pizzerior och ett flertal lokala hamburgerkedjor. Hamburgare verkar vara populärt, men vi har hittills inte sett en enda McDonalds! Till sist blev det ändå ett burgarhak där vi beställde var sin burgare med ”franska” (som jag tror är pommesfrites) och ”gos” (som till min stora besvikelse verkade vara läsk). Ingen magisk måltid direkt, men det kostade ändå 240 svenska kr. Om vi ändå skall äta dyrt så kan vi lika gärna äta riktig mat, så i fortsättningen skall vi försöka hitta lite riktiga restauranger.

På väg in till hotellet ville jag flytta bilen från baksidan av hotellet till framsidan, så vi tog en liten joyride runt Hafnarfjödur. Det är inte stort, men å andra sidan inte särskilt fint heller. Ja, ja.

Till sist blev det tidigt i säng för oss båda. Det var en del ögon i kors framåt slutet, trots att klockan inte var mer än 19 lokal tid när vi skiljdes. Jag avslutade dagen med att titta på slutet av SM i friidrott och börja skriva på den här bloggen, men jag måste erkänna att jag släckte redan vid 21.