Sådär. Då börjar första dagen, eller andra dagen eftersom jag anlände igår, gå mot sitt slut. Om vi börjar lite med gårdagen och resan till Korea så gick det ganska bra. Inga uppgraderingar på flyget alls (buu), men dock ett par timmar i förstaklassloungen på Hong Kongs flygplats. Den här gången provade jag en ”cabana” och fick mig en dusch och en liten lutar i lugn och ro. Trevligt.

Väl i Korea hade jag forskat lite innan och visste därmed att jag skulle åka buss 6020 från hållplats 5A och det skulle kosta 15000 koreanska won (ungefär 100 kr) att ta sig till hotellet. Det var inga problem att hitta busshållplatsen och inga problem att köpa biljetter. Det var inte ens några problem att komma på bussen och få med väskan. Vad jag däremot inte hade efterforskat tillräckligt var vilken hållplats jag skulle kliva av på. Mitt hotell fanns inte med på listan så det blev lite chansande innan jag kände igen hotellet från bilderna på Internet och kunde hoppa av.

Hotellet ser lite ut som det sett bättre dagar och en del av nedervåningen var stängd för renovering. Rummet däremot var ok. Däremot var det INTE 83 kvadratmeter som det stod på bokningssidan. På väg ut för att köpa frukost (fortfarande igår kväll, alltså, för frukost ingår inte, men jag har ett litet kök så jag kan fixa min egen frukost) påpekade jag storleksproblemet för nattportieren, men han kan inte så mycket engelska utan jag skulle få prata med chefen idag istället. Jag handlade lite cornflakes, mjölk och något som eventuellt kunde vara en yoghurt och sedan var det dags för sängen. Då kom nästa överraskning. På toaletten hängde ett par rejäla och tämligen skitiga kalsonger. Det kan hända att jag överreagerade lite, men jag hade ju faktiskt inte sovit på 36 timmar… Hur som helst skällde jag ut nattpersonalen, fick dem att byta sängkläder och handdukar och lova städning på söndag trots att det egentligen inte ingår.

Dagen idag började med cornflakes, mjölk och någon form av gelé med jordgubbssmak. Inte yoghurt alltså. Ja, ja. Sedan skällde jag ut ”chefen”, som givetvis inte var chef utan bara hade hand om receptionen på dagtid. Men han kanske var nattportierens chef. Jag blev i alla fall lovad en audiens med chefen-chefen på måndag. Ja, ja. En gång till. Efter detta bar det ut på stan. Egentligen hade jag ingen stor plan för dagen, förutom att orientera mig lite. Efter resan till Japan var det inte så svårt att lista ut hur jag skulle köpa biljetter till tunnelbanan. Även här i Söul är tunnelbanan färgkodad, så man kan leta efter blå linje och ett nummer för att veta var man skall gå av. Nice. Så, efter lite åkande hittade jag till Yongsan, som är det stora elektronikprylvaruhuset här i stan. Varuhuset i sig var en besvikelse, lite som 5 våningar Mediamarkt utan charmen, men längst upp fanns det fantastiska e-sport stadium. Här var det massor av folk som trängdes i ett stort rum och såg två gubbar spela Hearthstone på storbildsskärm. Lite udda i mina ögon och alldeles för mycket folk för min smak, så jag gick efter typ 5 minuter. Men jag var i alla fall där.

Nu var köpcentret i Yongsan som sagt inte målet med dagens utflykt, det var ju att orientera mig. Så efter e-sporten så spenderade jag lite tid med att försöka få tag i Internet. Det gick sådär. SIM-korten jag prövade ville inte fungera i svenska eller indiska telefoner, så det gick inte. Däremot kunde jag köpa 1 timmes WiFi på någon av alla hotspots som finns i stan. Det är hyfsat billigt, typ 7 kronor, men lite jobbigt att hålla på. Det går förmodligen att köpa längre perioder, men frågan är hur jag skall få tag i någon som förstår vad jag vill köpa… Man skulle helt enkelt haft en koreansk kompis med sig. Däremot lyckades jag köpa ett kort till tunnelbanan så jag slipper köpa enkelbiljetter hela tiden. I Japan brydde jag mig inte om att köpa ett kort, men här måste man lägga en depositionsavgift VARJE gång man köper en enkelbiljett och sedan får man tillbaks 500 won när man avslutat resan. Hopplöst jobbigt, så här blev det ett kort som man kan fylla på. Funkar väldigt smidigt. Det enda stället i världen där man misslyckats med ett sånt system verkar vara i Göteborg. Också något att vara känd för.

Dagens kosthållning har varit lite udda, som vanligt. I morse blev det kaffe på Starbucks på väg ner i tunnelbanan. Väldigt välbehövligt. Till lunch blev det någon form av koreansk nudelsoppa. Det var på en sån där restaurang där ingen pratar engelska och bara koreanska på menyn, men det fanns bilder, så det är bara att peka och hoppas på det bästa. Det var gott, men som vanligt var det lite pyssel att lista ut hur man skulle äta alla olika saker som dukades fram… Däremot var det inte så mycket mat, så det fick bli lite fika på Starbucks. Till middag blev det sushi på en fin japansk restaurang. Riktigt fin sushi var det, med plats vid disken precis vid kocken. Återigen var det ingen som pratade någon form av engelska, varken i personalen eller de båda stammisarna som satt bredvid mig vid disken, men det blev ändå sushi. Plus en massa annat. Det verkar som om man inte kan äta mat i det här landet utan att det blir pyssel och papp.

Nu är det kväll och jag sitter på mitt rum och tittar på koreansk TV. Det är ett par gamla amerikanska filmer (Hotet från underjorden och den där filmen där Tom Hanks är Robinson Cruse), rätt mycket baseboll och så golf där Sverige spöar Korea i någon form av matchspel. Kul. I morgon skall jag skälla på chefen för hotellet och sedan skall jag försöka åka till varuhuset Lotte, som tydligen skall vara något extra. Sightseeing är bokad tisdag och torsdag och på onsdag hoppas jag få till en tur med snabbtåget. Spännande. Så fort jag lyckats hitta en sladd (som jag glömde hemma) så blir det bilder från Korea också!