I morse vaknade jag och kände mig hur seg som helst. Det kan vara de senaste dagarnas intensiva turistande tillsammans med lite jetlag, men jag var i alla fall inte i form. Det fanns dock några saker som jag behövde göra idag, så det var bara att häva sig upp ur sängen och in i duschen. Till frukosten fanns det idag lite större gafflar, även om de fortfarande är rätt små, och dessutom fanns det fattiga riddare, eller ”french toast” som det heter på japanska. Mums. Så jag var lite piggare när jag till sist plockade ihop alla mina prylar (kamera, 3G-router, guidebok) och gav mig ut. I regnet. Det var som om Tokyo kände av mitt morgonhumör och presenterade sig på allra bästa Göteborgsvis med ett envist strilande regn. Sådär så att man inte riktigt tänker på att det regnar förrän man är helt genomblöt efter ungefär 45 minuter. Tur att regnjackan var på!

Planen för dagen var att rekognosera lite och sedan ta mig till kejsarpalatset för lite turistande. Jag började med att promenera genom regnet till det lyxiga hotellet Cerulean Tower Tokyo Shibuya. Varför då? Jo, för i morgon skall jag vara utanför det hotellet klockan 07.40 för att hoppa på bussen som skall ta mig till Mt. Fuji-san. I Indien brukar jag ju alltid bo på de finaste hotellen, men här i Japan bor jag lite billigare och då stannar inte turbussarna vid mitt hotell, utan jag får vacker ta mig för egen maskin till platsen där de rika bor. Promenaden till Cerulean tog ungefär 15 minuter och med lite felmarginal innebär det att jag måste gå upp väldigt tidigt i morgon och dessutom blir det en kort frukost. Eller liten, om man så vill.

Efter det blöta besöket utanför Cerulean Tower tog jag mig in på Shibuya Station och letade upp tåget som skulle ta mig till Shinagawa Station. Tokyo har ett antal olika tåg- och tunnelbanenät och det gäller att hålla tungan i rätt mun när man skall ta sig någonstans. Det går att köpa någon form av turistkort som gör att man kan åka fritt på alla olika varianter, men när man (som jag) köper singelbiljetter, måste man hålla koll så att man köper rätt sorts biljett. Biljettautomaterna har lite olika färg, så det är blå automater för den ena tunnelbanan och rosa automater för den andra. Tåget jag skulle med fick att köpa i den rosa automaten. Man kan också byta system mitt under en resa, men då måste man också byta biljett för att ta sig in. Det är inte svårt, men det där med att tolka japanskan och förstå vad jag skall göra första gången det händer är ju lite lurigt.

Jag lyckades i alla fall köpa en biljett, hoppa på rätt tåg och ta mig till Shinagawa station. Tanken är att jag skall ta Shinkansen-tåget till Osaka här på lördag och eftersom jag är borta hela dagen i morgon så ville jag fixa biljett och förbereda mig redan idag. Efter att ha följt efter lite folk som såg ut som om de skulle åka långt (stora väskor) hittade jag en lucka som det stod ”Shinkansen Ticket” på. Det var lite kö, men till skillnad från Indien händer det aldrig att någon tränger sig här, så köandet är en ren njutning. Väl framme förklarade jag för mannen i luckan att jag skulle vilja åka till Osaka på lördag. Efter lite förklaringar hit och dit visade det sig att just den här luckan bara gällde Shinkansenbiljetter till idag. Det finns en annan biljettlucka utanför spärren som säljer biljetter till andra dagar. Jaha, då går jag väl dit…

I den andra luckan var det inga problem att köpa biljetter till tåget på lördag. Jag ville ju beställa i förväg för att vara säker på att få plats, men till min häpnad verkar det som om det går ett Shinkansen mot Osaka ungefär var femte minut! Vad händer om ett tåg spårar ur? Hinner nästa tåg verkligen bromsa om det bara ligger fem minuter efter i spåret? Det kanske finns flera spår, men ändå. Imponerande. Man kan också vara rätt säker på att tåget kommer att avgå och anlända i tid. Med fem minuter mellan tågen finns det inte mycket marginal att göra fel. Eftersom det är semester, så köpte jag en förstaklassbiljett till det allra snabbaste tåget. Det kostade en slant (typ 1200 kr för en enkel biljett), men jag tror det är värt det. Shinkansen! Tjoho!

Med biljetten i fickan hoppade jag på ett tåg och begav mig mot Tokyo Station, alltså Tokyos centralstation. Idén var att gå därifrån till parken som omger kejsarpalatset för att se hur det ser ut. Efter att mitt system att följa efter den snyggaste tjejen jag ser när jag kliver av tåget fallerade igår, så har jag nu börjat använda en annan plan. På varje perrong (typ) finns en karta som visar var alla uppgångar finns. Uppgångarna är numrerade och det gäller bara att lista ut vilket nummer du vill till, så går det att följa även de japanska skyltarna. Det blev en liten underjordisk promenad innan jag kom ut. Det var på rätt ställe, men det var helt fel väder. Jag försökte vara lite turistig och ta lite bilder, men varken kameran eller jag är vädertåliga, så efter en liten stund gav jag mig ner i tunnelbanan igen. Trots att klockan bara var strax efter 13, så bestämde jag mig för att det var färdigturistat för idag och hoppade på ett tåg till Shibuya.

Shibuya är ju en ganska hipp och cool stadsdel, men jag har inte gått runt så mycket i den. Det blev inte så mycket promenerande idag heller, eftersom regnet blev mer intensivt när jag kom tillbaks till Shibuya station. Däremot kikade jag lite på köpcentret Shibuya Mark Mall, som ligger i anslutning till stationen. Där fanns i princip inget av intresse att handla (bara kläder), men nere i källaren fanns en stor ”matmarknad” där man kunde köpa mat från alla världens hörn. En tur där påminde mig om att det var dags för lunch, men eftersom de flesta ställena bara sålde mat, utan att erbjuda sittplats, så fick jag gå ut på stan istället.

Japan är som sagt byggt i skala 1:1,1. Allt är lite mindre. Inte så att man tänker på det, men det är ändå påtagligt. När en stor, blöt och lite sur Sven skall hitta någonstans att äta lunch så blir det plötsligt ett problem. Det där lilla båset kanske passar för en liten nätt japanska, men för mig med blöt jacka och kameraväska blir det för trångt. Så jag drog från krog till krog och letade efter någonstans att sitta ner tills jag på 3:e våningen i ett hus hittade en lite finare restaurang där jag faktiskt fick plats. Det var en grillrestaurang med engelskt namn och jag beställde in en liten sallad följt av grillad gris. Det blev mycket riktigt en liten sallad och efter det blev det ett par skivor sidfläsk, två potatishalvor och en skål med ris. Men det var i alla fall väldigt gott. På vägen tillbaka till hotellet hann jag också springa in på Starbucks för att få en kopp kaffe innan jag landade på hotellrummet igen.

Det kanske var lika bra att jag fick en liten oplanerad stund på rummet. Dels så behöver åtminstone jag vila lite mellan turistandet och dessutom behöver jag undersöka hur jag skall ta mig från Shinkansen-stationen till hotellet i Osaka på lördag. Shinkansen stannar nämligen inte på Osaka central, utan på en särskild station en bit utanför stan. Lite som i Laholm. Sedan får det bli tunnelbanan till centralen och en promenad på typ 500 meter till hotellet. Nu när jag tittar, så tror jag hotellet i Osaka är betydligt finare än hotellet i Tokyo. Trevligt.

Eftersom dagen blev lite kort, så får det bli middag på riktigt istället för kvällsnudlar på hotellet. Har inte riktigt koll på vilka restauranger som finns i närheten eller vilka tider som gäller för middag, men i övriga världen brukar man kunna få middag från ungefär klockan 19, så jag satsar på det. I morgon blir det som sagt en tidig start och sedan bär det av mot Mt. Fuji! Till topps!!