I helgen var det världscuppremiär för längdskidåkning och vinterstudio med lopp på fredag, lördag och söndag. Den alpina skidåkningen var i Nordamerika, så den orkade jag inte titta på, men Finland har bra tidszon. Både lördag och söndag började det dock lite spännande med att jag inte hade något Internet på morgonen och på söndagen fick jag ringa och skälla på någon stackars indier (som naturligtvis hade ett manus att gå igenom) innan nätet hoppade igång 15 minuter innan starten på damernas 10km fristil jaktstart. Och det var ju för väl att nätet kom igång just då, för det var ett otroligt spännande och roligt lopp att titta på. Efter en helg där de svenska herrarna varit lite bleka och damerna inte riktigt räcker till i klassisk stil, inte ens Kalla, smällde det till rejält i fristilsloppen på söndagen. Kul att se! Och ännu roligare om den omöjliga trion av Björgen, Johaug och Kowalzyck kunde bli en kvartett med en Kalla också. Då lär det inte bli mycket gjort på helgerna framöver…

Söndagseftermiddagen blev dock inte riktigt som jag förväntat mig. Ni som följer bloggen vet att Indien har en tendens att tränga sig på och det hände alltså även denna dag. Jag hade gett Vijya ledigt och inte bokat någon tid med Azmath, så det var jag och vinterstudion för hela slanten. Tills myggorna bestämde sig för att sabba festen. Jag överdriver inte när jag säger att jag dödat fler myggor mellan klockan 15.00 söndag eftermiddag och kl 07.30 måndag morgon än jag gjort totalt sedan i somras. Det var helt otroligt var mycket myggor det fanns. Inte så att det var en hel svärm av myggor som man kunde ha ihjäl, oh nej. Det var mygga mot man, en mot en, öga mot… någon form av känselorgan som myggor använder för att ”se”. Om och om och om igen. Hela eftermiddagen, hela kvällen och en alldeles för stor del av natten.

Nu tänker ni kanske att det var ett fasligt gnäll om myggor. Igen. Hur farligt kan det egentligen vara? Det är några saker man skall veta om myggorna i Hyderabad. De är inte alls som de svenska stickmyggorna utanför sommarstugan i Säffle. Det här är en mer utvecklad mygga. De rör sig som smygande stealth plan genom rummet. De landar, de sticker, suger en droppe blod och sedan är de iväg igen. De är inte som svenska myggor – stora, tröga saker som man hör från andra sidan rummet och som kan sitta och suga i en minut så att du hinner slå ihjäl den. De här myggorna är små och i princip ljudlösa. Jag skojar inte när jag säger att jag blivit biten av en mygga på örat när jag satt i ett tyst rum och läste. Så tysta är de! Jag har till och med blivit biten på baksidan av handen när jag varit ute på myggjakt! De är nästan omöjliga att slå ihjäl, eftersom de verkar vara en korsning mellan mygga och fluga. Försöker du slå ihjäl en mygga som sitter på väggen, så slutar det för det mesta med att du får ont i handen. Och ett myggbett på armen.

Så mitt vapen i myggjakten är ett myggdödarracket. Det ser ut som ett litet tennisracket, men istället för strängar, så har det två metallnät. När man trycker på en liten knapp blir näten strömförande och när den olyckliga myggan hamnar mellan näten så sluts kretsen och myggan möter sitt öde i form av en blixt. Mycket effektivt och tillfredsställande. Men jag har som sagt blivit biten av en mygga på baksidan av handen som höll i racketen när jag var ute och jagade myggor en kväll.

Men söndagen den 1/12 2013 går tillhistorien som den stora myggmassakern i Hyderabad. Jag vet inte varför det var så många myggor i lägenheten just då, eller hur de kom in. Det finns myggnät för alla fönster och jag öppnade inte dörren mer än precis på morgonen för att ta in tidningen och mjölken. Och myggorna kom först fram på eftermiddagen. Varje gång jag satte mig för att titta på vinterstudion, eller senare en film, så såg jag en mygga flyga förbi. De är nästan omöjliga att se i flykten om det inte är ljus bakgrund, så upp och hoppa och leta efter den. Varje sådant tillfälle hade jag ihjäl åtminstone en mygga, ofta flera, och varje gång gick jag runt och såg till att det inte fanns några myggor kvar. Och lik förbannat så kom det en mygga till inom 10 minuter från det att jag satt mig. Så förflöt min dag och sedan även min natt. Jag har ju mitt fina myggnät runt sängen, men bara tanken på att det kanske inte skulle hålla gjorde att jag inte kunde somna. Och när hundarna utanför hade väckt mig vid 3.30, så kunde jag inte somna om igen. Som extra salt i såren vaknade jag fyra minuter innan klockan ringde av att en mygga stuckit mig två gånger i ansiktet. Klen tröst då att myggrester och blod på huvudkudden indikerade att just den myggan fick ångra sitt tilltag.

Nu var det inte bara myggor och vintersport i helgen. Det var också lite experiment i köket. Lördagens kulinariska utflykt gick till Kina i form av manchuriska ägg och räkor. Egg Manchurian är en av mina favoriträtter hos kinesen på jobbet och jag tyckte det var dags att prova att göra det själv. Receptet var inte så komplicerat: fräs lite lök i lite olja tillsammans med en skvätt chilipasta, en skvätt vitlökspasta och en skvätt ingefärapasta. När löken blivit lite mjuk lägger man i räkorna som får fräsa tills de blivit vita (istället för lätt genomskinliga som de är från början), så tillsätter man majsmjöl (typ en matsked eller två) och spär med lite vatten till en ganska fast sås. Smaksätt med soja för att få lite färg. Därefter lägger man i hårdkokt ägg som man delat i 8 delar (per ägg) och så får det stå och gotta till sig. Det skall inte vara för såsigt så om man haft i för mycket vatten så kan det koka av lite. Till detta hade jag vegetariska Hakka noodles, också det en favorit från kinesen på jobbet. Koka upp lite hackade grönsaker (tomat, blomkål och gröna bönor hade jag), häll av vattnet och koka upp med fräscht vatten. Låt stå utan värme ett tag tills blomkålen mjuknat. Nudlarna gör man beroende på vad det är för nudlar. Det blev riktigt gott även om det inte smakade som hos kinesen.

Söndagens äventyr var rågbröd. Mamman hade med sig en påse med brödmix från Sverige när hon var här och igår var det dags att baka lite tyckte jag. Det var inte så komplicerat: Häll i mixen i en skål, tillsätt torrjästen (som man fick med) och 7 dl 45-gradigt vatten. Bearbeta med maskin i 5 minuter och låt sedan jäsa i 60 minuter. Låter enkelt, eller hur? Tydligen gjorde jag något fel, för det jäste inte särskilt bra. Det blev ändå bröd till sist och det var dessutom riktigt gott. Men det var också rätt kompakt. ”Matigt” skulle man kunna säga.

Nästa vecka vid den här tiden sitter jag på flyget mot Sverige. Julen börjar närma sig och det är dags att tänka på julklappar. Om någon vill ha en indisk julklapp så är det dags att säga till nu!