Bilder till dag 13 hittar du här!

Idag är det dag 13 på Indienresan. Om man nu inte räknar avresan från Sverige, för då är det dag 14. Idag skulle vi upp i bergen i Kerala och titta på Ponmudi Hillstation samt en teodling med tillhörande fabrik. Det blev en lite hackig start när det visade sig att den klart inkompetente turfixaren (travel manager) på hotellet undanlåtit att tala om för oss att vi behövde ta med lunch upp på berget eftersom det inte finns några restauranger där uppe. Så vi började vår tur med att sura och vänta i lobbyn. Till sist kom i alla fall både bil och mat och vi kunde ge oss iväg.
Turen gick först genom staden och sedan ut på landsbyggden, som mest verkade bestå av en lång rad byar med lite palmer mellan. Vår chaufför körde väldigt lugnt och försiktigt, men när vi så kom fram till själva berget så kunde han inte köra tillräckligt försiktigt för att hålla min mamma lugn. Resan upp var en till synes oändlig rad med hårnålskurvor och vanliga kurvor på en eländigt smal och brant väg. Det kändes verkligen som om vi åkte hur högt upp som helst, men enligt Wikipedia ligger stationen på knappt 1200 meters höjd, så det var inte så himla högt ändå.
På hotellet hade man varnat för att det skulle vara mycket kallt uppe på den höga höjden och man sade åt oss att ta med extra varma kläder. Det var lite att ta i, eftersom det förmodligen var strax under 30 grader där uppe. I vinden var det dock svalare. Riktigt skönt, faktiskt. Ponmudi Hillstation såg vi egentligen inte, men vi såg en parkering från vilken man kunde promenera upp på tre olika toppar. Mamma tog sig upp för den första och sedan upp mellan de två andra, innan jag sa åt henne att nu var det färdigklättrat. Det fanns inte så mycket att se där uppe, förutom en fantastisk utsikt. Det var också den renaste luft jag andats sedan jag reste runt i Sverige i somras tror jag. Riktigt friskt och härligt. Och mycket vind!
Vi åt vår medhavda lunch uppe vid parkeringen och sedan äntrade vi bilen (en äkta Indisk SUV: Tata Ariz) för att åka till tefabriken. Det visade sig att tefabriken var stängd och när vi stod vid grinden och pratade med lokalbefolkningen kom polisen på besök. Vi undrade lite om det verkligen var de man tillverkade där inne. Kanske var det något annat som producerades och att vi hamnat mitt i en polisrazzia! Hur som helst fick vi inte komma in, inte ens för att vända, så chauffören fick backa tillbaks ner för den smala, branta uppfarten igen. Det gjorde han med den äran och mamma erkände efteråt att hon var mer lugn på vägen ner än på vägen upp för berget.
Eftersom vi fick lite tid över for vi iväg till Jayalakshmi för att shoppa lite presenter till de där hemma i Sverige. Därefter väntade poolen för damerna och för undertecknad blev det lite slappande på sängen. Tata Ariz må se ut som en stor och rymlig bil, men den var förvånansvärt trång och jag hade rejält ont i ryggen efter allt åkande.
I morgon börjar den långa hemresan. Redan klockan 7.30 går bilen mot flygplatsen och sedan väntar flyg först till Mumbai och sedan till Delhi. Efter lite strul med bokningen (jag hade bokat rum med frukost inkluderat, men det hade man ”missat” från hotellets sida), så skällde jag ut personalen igår. Det innebär att de är väldigt välvilligt inställda idag och kökschefen skall ställa fram och frukost och öppna dörren lite tidigare åt oss i morgon så att vi hinner få i oss lite av vår numera inkluderade frukost innan vi far iväg.