Idag är det den sjunde dagen och som vi alla vet skall man vila då. Själv tog jag tillfället i akt och åkte till jobbet, medans damerna vilade lite på en av mina balkonger och läste i sina böcker. Dagen började ändå med frukost och ÄNTLIGEN kunde vi få riktig frukost. Det innebar att mamma och AnnCha länsade mitt skafferi på flingor (jag har 5 olika sorter som jag tycker smakar sådär och därför bara äter i nödfall) och jag själv åt svensk müsli. Till detta var det rikligt med kaffe och lite rostat bröd med indisk rökt skinka. Härligt.
Vid 9 kom Vijya. För nytillkomna är Vijya min maid och hon har jobbat hos mig i drygt ett år. Hon städar, tvättar, stryker och gör även andra praktiska saker som pressar apelsinjuice, bäddar sängen, lägger fram kläder och packar min resväska. Nu fick hon träffa min mamma och det var givetvis väldigt stort för henne. Vad jag har hört, så har dagen förflutit utan större incidenter, även om mamma misslyckades med att förklara för Vijya att hon skall tvätta OCH torka byxorna ut och in. Vijya lyckades inte heller förstå konceptet med att INTE städa i gästernas rum, trots att jag sa till henne. Ja, ja. Det där med engelska är inte så lätt.
Klockan 12.30 hämtade Azmath upp mina gäster i lägenheten och så for de tillsammans till jobbet för att hämta upp mig. Givetvis var det en massa ”ska bara” som behövde fixas, men bara 1 minut försenad joggade jag ut till bilen och så åkte vi till InOrbit, det stora köpcentret som ligger en bit från jobbet. Där var det tänkt att vi skulle shoppa toapapper, potatis, vitpeppar, en extra kudde samt en handduk som man kan kliva på när man kliver ur duschen så att man inte halkar. Efter ungefär 15 sekunder hittade vi dock ett fantastiskt erbjudande: 3 t-shirts för 60 kr. Det kan man ju inte säga nej till och alltså blev det lite annan shopping också.

Shopping

Vi fick i alla fall handlat det vi skulle och lyckades dessutom spendera så mycket tid på InOrbit att Azmath hann med fredagsbönen i lugn och ro. I vanlig ordning hade vi dock inte ätit någon lunch, så det var lite bråttom hem för att steka köttbullarna som AnnCha och mamma förberett på morgonen. På vägen var vi dock tvungna att stanna till på Westin Hotel för att köpa lite kött. För er som inte följt min blogg kan jag avslöja att man kan få det mesta i köttväg här i Indien, trots att butikerna i stort sett bara har kyckling, lamm och lite fisk. De stora 5-stjärniga hotellen har nöt- och fläskkött till sina restauranger och om man går till caféet i lobbyn så kan man beställa riktigt bra kött där. Det känns lite udda första gången, men helt naturligt efter ett tag.
Väl hemma började det stekas köttbullar under tiden som jag packade upp. Då noterade jag en märklig sak: Båda damerna lyckas gå vilse i min lägenhet! De är i köket och skall gå in i matrummet (där vi äter), men lyckas 9 gånger av 10 hamna i mammas sovrum. Det är för mig ett stort mysterium hur man kan gå vilse i ett stort rum utan väggar, men så är det.

Vilse del 1

Vilse del 2

Hur som helst lyckades de till slut navigera rätt och vi fick oss en rejäl portion kokt potatis med brunsås, köttbullar och lingonsylt. Mamma var lite mer nöjd med smaken idag, eftersom hon hittade vitpeppar i snabbköpet, men det smakar ändå inte som hemma. En anledning är givetvis att det inte finns blandfärs. Det finns faktiskt ingen fläskfärs heller, utan köttfärsen är 100% nöt. Och nötkreaturet i fråga är förmodligen inte heller en ko av svenskt snitt, uppvuxen på kraftfoder i en lada någonstans. Nötkreaturet är sannolikt en vattenbuffel som ätit lite av varje under sin livstid. Det är i alla fall min teori. Jag vet inte om det stämmer, men köttet smakar i alla fall inte som hemma, det är jag säker på. Inte dåligt, men inte som hemma. Strunt samma, det var väldigt gott med köttbullar i alla fall.

Middag

Mammas köttbullar

Efter maten blev det ytterligare lite fritid innan jag åkte iväg till Westin för att hämta köttet. Jag hade beställt köttfärs, fläskfilé, fläskkotletter och rökt lax. När de kom dit plockade de fram kycklingfilé och ost, men jag börjar ju bli van vid det här nu, så efter lite övertalning om vem jag egentligen var, så fick vi fram min order. Minus fläskfilé. Det är också en konstant i det här landet: Det blir aldrig som man tänkt sig och folk lovar alltid mer än de kan leverera. Men om man är med på noterna, så spelar det ingen större roll.
Väl hemma hade de kokat en rejäl kanna kaffe, så vi fikade lite på kaffe och kex. Det är tur att de hade med sig ett halvt kg kaffe, för det har strykande åtgång. Ett halvt kg brukar räcka ett par veckor, men jag misstänker att vi tar oss igenom ett helt kg på de fem dagar vi är i Hyderabad!
När så fikat var avklarat bänkade vi oss framför TV:n igen. Idag bjöds det på den fantastiska filmen Best Exotic Marigold Hotel for the Old and the Beautiful. Lång titel på en film, men det är också en rätt lång film. Och bra! Jag såg den första gången på flyget ner till Indien när jag flyttade hit och tyckte då att den gav en ganska bra bild av livet i Indien med allt folk, all trängsel och all trafik. Efter ett år vet jag att det mesta är inspelat i någon form av studio, för det är alldeles för rent och alldeles för lite folk…
I morgon blir det sightseeing igen. Då skall vi våga livet genom att åka ner till och vandra runt i gamla Hyderabad. Får se om vi överlever det, eller om AnnCha köper så mycket bangles att vi inte kan komma hem igen…