Här finns bilder till dag 3

Vi inledde dag tre med samma frukost som dag 2 och konstaterade att även om det är gott med omelett med bacon och grillad tomat till frukost, så blir det en smula långtråkigt efter ett par dagar. Drömmar om müsli uppstod och både mamma och AnnCha konstaterade att de ju faktiskt har var sitt paket müsli i resväskan. Jag kanske skulle ta hand om min müsli innan den försvinner…

Bharat hämtade upp oss redan klockan 9.30 idag och nu hade de dessutom fyllt igen hålen utanför hotellet så att det gick att köra in och ut. Trevligt. På vägen till stan var det rätt mycket mer trafik idag än i går, men uppenbarligen hade damerna redan vant sig för de satt glatt och pratade om annat under tiden som Bharat snirklade sig fram genom trafikstockningen.

Vi hämtade upp vår guide på samma ställe som igår och sedan åkte vi upp mot det väldigt pampiga parlamentet. Det är, enligt guiden, världens största palats, även om det mesta idag är kontor åt regeringen. Byggnaden uppfördes av engelsmän i början av 1900-talet och det är rätt otroligt att man kunde bygga sådant i så pass modern tid. Utanför presidentens kontor pratade AnnCha lite med en indier, men vi vet inte vad de pratade om. Däremot fick samtalet avbrytas då en polis kom fram och berättade att det skulle komma en VIP snart, så vi var tvungna att ge oss av. Alltså klättrade vi in i bilen igen och åkte till Gate of India, som är en sorts triumfbåge. Även denna är byggd av engelsmän, men på 1930-talet. Bakom Gate of India finns ytterligare en båge, som förr i tiden huserade en staty över den engelske kungen Charles den femte. När Indien blev självständigt 1947 revs statyn ned och kvar finns bara ett tomrum som engelsmännen lämnade och som indierna inte lyckats fylla ännu. Så symboliskt.

Efter att polis jagat bort oss även från Gate of India (den här gången var det trafikpolisen som kom och började skriva ut böter till alla turistbilar som stod och väntade på fotograferande turister) så åkte vi till Humayuns grav. Indien, eller kanske snarare Delhi, var ockuperat under 900 år. Först var det afghanerna som kom och körde bort den siste hinduiske kungen. Efter två hundra år eller så kom mongolerna och körde bort afghanerna och ytterligare 400 år senare kom engelsmännen och köpte ut mongolerna. I början av 1900-talet kom sedan Mahatma Gandhi och 1947 lyckades man alltså köra ut engelsmännen så att Indien, och Delhi, åter blev självständigt.

Humayun var den andre mogulen (mongolisk kung) över Delhi och när han dog, så lät hans första hustru uppföra en grav till honom. Graven byggdes under 9 år mellan 1556 och 1565 (typ) och är faktiskt förlaga till Taj Mahal i Agra. När vi besökte graven dök det upp en hel skock med elever från en flickskola och vi pratar alltså minst 100 st. Och ALLA ville de testa akustiken inne i själva gravkammaren genom att skrika allt vad de kunde. Ljudet var helt enormt, men så surnade säkerhetsvakten till och jagade bort dem med en käpp. Och så blåste han i en visselpipa, vilket kanske inte var ett jättebra sätt att få tyst på alla skolbarnen.

Efter Humayuns grav sa guiden att vi skulle åka till en marknad och AnnCha blev alldeles eld och lågor. Dock verkade guiden inte riktigt har förstått vad vi efterfrågade, för han tog oss till en guldsmedsbutik i ett lite finare kvarter i Delhi. Det fanns gott om fina smycken, men inte i en prisklass som vi hade tänkt oss (även om det säkert var billigare än hemma i Sverige). Lite besviken över att vi inte köpt något hos guldsmeden frågade guiden sedan om vi ville äta lunch innan vi åkte till sista stoppet för dagen. Varken mamma eller AnnCha var särskild nöjda med den indiska maten han fixat åt oss igår, så vi sa att vi hellre åker till sista stationen och sedan åker vi mot hotellet och äter på vägen. Alltså åkte vi till Qutb Minar.

Qutb Minar är ett torn som byggdes av en afghansk härskare i Delhi år 1192. Förmodligen tog det ett par år att bygga den, men den var klar 1192. Tornet är 72 meter högt och ligger på samma plats som ett gammalt hinduiskt tempel från tiden när det var hinduiska kungar i Delhi. Nu kommer vi till ungefär samma tidsålder som Angkhor Wat i Kambodja och det var intressant att jämför byggnadsstilen. Det kändes som om det var ganska lika, men framför allt själva tornet var väldigt välbevarat. Inne på området fanns också en järnpelare som enligt utsago är ett 13 meter lång järnbit där hälften är under mark och hälften över. Det sägs att den stått där sedan 400-talet och att den aldrig rostar. Det sägs också att om man står med ryggen mot pelaren och lyckas lägga sina armar runt pelaren bakom ryggen så skall alla ens önskningar slå in. Guiden förklarade att regeringen stäng av så att man inte kan komma åt pelaren, helt enkelt för att de inte vill att befolkningens alla önskningar skall slå in.

När vi strosade omkring i området kring Qutb Minar så såg vi lite djurliv. AnnCha försökte fånga någon av de pilsnabba ekorrarna på bild och själv upptäckte jag en papegoja som satt i en liten glugg i en mur. Det var också några indier som upptäckte oss och gärna ville ha en bild på sig själva och ”the beautiful ladies”. Jag fick inte vara med på bild.
Till sist tröttnade vi på Qutb Minar och begav oss av mot bilen igen. Nu hade guiden gjort sitt och det var dags för betalning, så framför metrostationen mitt i trafiken langade jag fram en bunt sedlar och gav honom och tackade för ett bra jobb. Först en stund senare slog det mig att jag gett honom ungefär dubbelt så mycket som han skulle ha! Ja, ja. Lätt fånget, lätt förgånget. Inte konstigt att han såg så nöjd ut.

Efter att ha kört ett tag lyckades vi hitta ett köpcenter och där hittade vi en restaurang som serverade mat som vi alla kunde äta. Mamma och AnnCha tog sig var sin Penne Carbonara och jag åt en pizza. Klockan var då nästan 15 och vi hade inte ätit sedan frukosten vid 8.30, så det var väldigt gott med mat. Däremot var servicen på restaurangen inte den bästa och jag fick vänta på min pizza både länge och väl.

Strax efter 16 rullade vi in på hotellet igen. Vi var alla rätt sega, men vi samlades ändå runt datorn för att titta på bilder tillsammans. Efter att mamma nästan somnat flera gånger bestämde vi att vi istället skulle ta en liten lutare innan middagen.

Till middag ville vi ju egentligen inte ha så mycket, eftersom vi åt lunch runt klockan 15. Menyn på hotellet är tyvärr något begränsad, så vi fick prata lite med kocken och de slutade med att vi beställde grekisk sallad till mamma och mig samt en Ceasarsallad med kyckling till AnnCha. Dessutom fick vi in rostat bröd och en kanna med kaffe. Lite knepig middag, kanske, men precis vad trötta turister behövde denna kväll. Sedan blev vi sittande en lång stund och pratade om allt mellan himmel och jord. Mycket trevligt.

I morgon bär det av mot Agra och Taj Mahal. Vi får se om det blir så mycket bilder, men det blir i alla fall en blogg även i morgon kväll.