Här hittar du bilder från dagens äventyr!

Idag hade jag och mina tanter hyrt en guide för att visa oss runt i Delhi. Egentligen hade jag inte tänkt hyra en guide, men folket på vårt kontor här i Delhi rekommenderade verkligen att ha någon som kunde visa och berätta, så det blev en guide. Avfärd mot stan klockan 10, så det blev frukost klockan 8. Det här är alltså dag två och därmed frukost nummer två, vilket innebar att kyparen i frukostrummet redan visste vad vi ville ha (eftersom det är så få gäster så blir det inte frukostuffet utan alá carte). Bara för att, så bytte jag ut korvarna mot skinka…

Klockan 9.50 kom Bharat med bilen och vi gav oss ut i den indiska söndagstrafiken. Efter gårdagens lilla utflykt hade jag sagt till Bharat att han måste köra försiktigt och således puttrade vi fram i 60km/h hela vägen in till stan. Både mamma och AnnCha förfärades över hur indierna körde och jag kunde bara le och tänka på morgondagen när det är lite trafik på vägarna också. Vi plockade upp guiden inne i stan vid 11 och gav oss iväg mot Jami Masjid, Indiens största moské. Jami Masjid ligget i Old Delhi, så nu fick vi också se en gatumarknad indiastyle. Det var människor, bilar, bussar, cyklar och diverse djur både högt och lågt och vi ålade oss sakta fram i folksamlingen med bilen. Alla passagerare var genomsvetta när vi äntligen kom fram till moskén.

I en moské får man inte vara klädd hur som helst, så efter att vi tagit av oss skorna fick vi låna lite kläder. Damerna fick var sitt lakan att klä på sig och jag fick ett lite mindre blommigt lakan att vira runt midjan. Sedan fick vi gå in. Jami Masjid är verkligen stor. Den byggdes av mogulen Shah Jahan i mitten av 1600-talet i röd sandsten och innehåller, förutom ett stort ”torg” också tre reliker av profeten Mohammed: ett skäggstrå (ett av endast tre i världen), en fotavtryck i marmor som profeten lämnade i Mecka och slutligen ett par sidor ur den första koranen som Mohammed själv skrev på hjorthud på 300-talet. Lite oklart hur han kunde skriva texten redan på 300-talet när han grundade islam 610, men vad vet jag.

Efter moskén åkte vi för att titta på platsen där Mahatma Gandhi kremerades. Vi var där samtidigt som en hel hög med indiska skolpojkar, så vi valde att titta på det stora marmorblocket som markerade landsfaderns sista viloplats lite från avstånd.

Nu började vi bli hungriga, men vår guide ville prompt att vi skulle besöka ”hans” tempel. Guiden var nämligen sikh och han ville gärna visa oss hur fantastiskt det är i deras tempel. Sikherna är en religion som också kommer från Indien, där man tycker att alla människor är lika värda och att hjälpa andra är centralt i religionen. Man får inte heller klippa håret eller raka sig och männen har därför turban. Det är alltså sikherna som har turban. Inte indier i allmänhet. Templet var väldigt fint och eftersom vi hade en sikh som guide fick vi gå runt och ta bilder inne i själva helgedomen. Vi fick dessutom följa med ut i köket där de lagade mat till omkring 50000 besökare varje dag. Sikhismen handlar alltså om att hjälpa och här serverar man helt enkelt mat till alla som vill ha, tre gånger om dagen. När vi var där var det lunch och hur mycket folk som helst. Alla som jobbar med detta är volontärer och vår guide berättade att han och hans familj också går dit och hjälper till i templet. Det är väldigt bra för själen.

Sedan var det lunch. Guiden hade bokat bord på en fin restaurang, men till damerna fasa fanns det bara indisk mat. Men vi bad om ”less spicy” och så beställde vi in lite saker. Jag beställde någon form av kebabspett och mamma och AnnCha beställde tandoorikyckling. Till detta beställde vi naanbröd. Maten var ok, men inte särskilt prisvärd. Det här var definitivt ett sånt där ställe dit guider slussar sina gäster mot en liten provision.

Efter lunch bar det iväg mot lotustemplet, eller Baha’i House of Worship som det egentligen heter. Templet byggdes så sent som 1986 och är byggt för sekten Baha’i som anser att alla människor är av samma släkte (om jag nu förstått saken rätt). Vem som helst får komma till den gigantiska byggnaden och be, oavsett religion, och när vi var där så ringlade sig kön väldigt lång. Alltså fick vi avnjuta även denna sevärdhet lite på avstånd. Men det var ett väldigt fint hus.

Sist på programmet för dagen stod ett besök i en mattfabrik. Guiden hade redan på morgonen börjat berätta om hur svårt familjerna i Kashmir har det nu när det är ständig konflikt mellan Indien och Pakistan där uppe. Förr kunde man leva på sitt hantverk och turism, men nu var det stor nöd. Så om vi bara kunde köpa en endaste matta så vore det till stor hjälp för de svältande barnen. Killen som visade oss mattor körde samma visa han också och jag kunde inte låta bli att dra mig till minnes en liknande situation i Istanbul 2005. Den gången var det familjer i Kurdistan som svalt och hade det svårt, men annars var presentationen i det närmaste identisk. Den gången lyckades Lizz och jag pruta ner en matta från 10000kr till 1500kr och sedan göra försäljaren vansinnig genom att inte köpa något. Den här gången gick mattan ner från 5700kr till 1300kr. Den stora skillnaden är att numera har jag faktiskt råd att köpa en matta för 1300kr, så det gjorde jag. Kul.

Nu var vi faktiskt ganska trötta alla tre, så vi vände kosan mot hotellet. På vägen fick vi uppleva lite mer intensiv trafik och jag log återigen och tänkte på morgondagen. Väl tillbaka på hotellet kom vi inte in. Av någon anledning hade man bestämt sig för att gräva en stor grop över vägen in till hotellet och i den smala sträng av väg som fanns kvar stod det en grävmaskin och bättrade på hålet. Så det blev att kliva av ute vid vägen och ta sig fram sista biten till det 5-stjärniga hotellet till fots. Välkommen till Indien.

Middagen blev Club Sandwich till alla tre. Det är det mest västerländska de har på menyn på hotellet och alla var mycket nöjda över att få pommes frites. Vi utvärderade också dagen lite och det bestående minnet hos damerna var trafiken. Mamma pratade också om vilken skillnad det var mellan de krokiga och skitiga gatorna i Old Delhi och de fina rena (och breda) vägarna i diplomatstaden. Moskén och sikhtemplet var också minnen som vi bär med oss. Och så var vi alla rörande eniga om att det inte kommer bli några problem att somna ikväll. Det har varit en intensiv dag.

I morgon är en annan dag och då skall vi ut med vår guide på nya äventyr. Rent teoretiskt har vi inte så långt program i morgon, men å andra sidan är det måndagstrafik, så vi kan väl förvänta oss att allting tar dubbelt så lång tid. Vad som än händer (nästan) kommer det rapport framåt kvällen! Eller ja… Kvällens bloggskrivande har drabbats av Indien och det har varit konstant strul med Internet och strömmen. Men det här är ju Indien, så lite lidande får man räkna med.