Jag har vid ett flertal tillfällen kommenterat på morgonbönen som genomförs före gryningen varje dag i den delen av Hyderabad där jag bor. Jag bor i den muslimska delen av staden och således är det islam som gäller. Sist så var jag kanske lite väl hård i mitt omdöme om det här med att ha böneutrop klockan 4.30 på morgonen, så jag tänkte att det kunde vara på sin plats att dela med sig av upplevelsen.

Nu under Ramadan (eller Ramzan som man säger här), så skall en rättrogen muslim inte äta eller dricka under dagen. Eftersom detta gäller större delen av befolkningen i mina kvarter har man en gemensam mat-tuta som tutar på morgonen när frukosten måste vara avklarad och på kvällen när det är fritt fram att äta igen. I går morse vaknade jag av tutan och istället för att ligga och sura över det, så klättrade jag upp ur sängen, gick ut på balkongen och spelade in morgonbönen (som börjar ungefär 15 minuter efter tutan). Resultatet blev följande ljudfil, som jag har filtrerat för både låga och höga frekvenser för att försöka få bort så mycket vind- och trafikljud som möjligt (jodå, det är en hel del trafik även 4.45 på morgonen):

Det är lite svårt att höra ordentligt på inspelningen, jag vet. Jag använde telefonen och den är inte riktigt byggd för att spela in på det här sättet. Likväl så är det en ganska fascinerande och inte helt otrevlig ljudmatta som breder ut sig över landskapet i mörkret innan gryningen (lägg märke till att solen inte går upp förrän efter 5, så det är fortfarande mörkt när detta utspelar sig). Några av er kanske tycker att det där inte var så himla farligt som jag har sagt. Vaknar jag verkligen av det lilla? Jag tyckte också det var ovanligt mesigt, men när jag hade krupit tillbaka till sängen så kom min lokala moské igång med sin morgonbön. Den var bara lite sen… Upp ur sängen igen och fram med telefonen för att spela in, nästan på samma ställe som förra inspelningen (dvs ute på balkongen vid sovrummet). Även denna inspelning har filtrerats med samma filter som den förra, fast det behövdes inte lika mycket den här gången. Det verkar tyvärr som jag hållit för ena mikrofonen, så det är nästan bara ljud i höger stereokanal, men tänk er att det är i stereo 😉

Om jag förstått saken rätt så genomför man bönen fem gånger per dag. Jag är fullt medveten om första bönen, som infaller före gryningen varje dag, och sista bönen som brukar komma någon gång mellan 19 och 21. Jag har koll på de bönestunderna därför att jag är hemma, det är relativt tyst i lägenheten och det är böneutrop. Det är möjligt att övriga bönetillfällen också ropas ut, men det har jag inte koll på.

Sedan var det den där tutan. Den är alltså specifik för Ramadan och markerar start och slut för fastan (sawm?) och jag hade aldrig hört den förut när jag kom tillbaks till Indien efter semester i Sverige. För mig, som är uppvuxen i kalla krigets skugga, blir den självklara associationen ”flyglarm” och jag fick nästan hjärtattack första morgonen när jag vaknade av den. Numera vaknar jag kanske varannan natt av tutan, men jag hör den också klockan 19 varje kväll. Såhär låter den (inspelat på kvällen eftersom jag inte hann spela in den på morgonen):

Det verkar som om varje moské har en egen tuta och som ”vanligt” är min egen moské sent ute. Det är ganska kul att höra hur tutandet börjar någonstans långt borta vid horisonten för att sedan snabbt sprida sig genom staden. Det är lite som att ”iftar” (den fastebrytande måltiden) kommer ridande genom landskapet och tutan ljuder för att förkunna dess ankomst.

Nästa vecka tar Ramadan slut vilket innebär att Azmad får sova lite mer på nätterna, att tutan slutar väcka mig vid 4.27 och att morgonbönen förhoppningsvis flyttar närmare soluppgången (i vintras var det så sent som 5.30). Jag kommer inte sakna tutan, men faktum är att det var ganska mysigt att sitta på balkongen och lyssna på morgonbönen följt av soluppgång. Kanske kan bli en vana i kombination med lite morgonträning?