Under förra hösten gnällde både jag och familjen Bruzén på att det inte gick att få tag på vettigt kaffe här i Indien. Indierna själva dricker en variant som innehåller mer socker och mjölk än kaffe och det man hittar i butiker är mest otroligt äckliga amerikanska varianter. Eftersom vi har så många vänliga och hjälpsamma kollegor hemma i Sverige, så började de strömma in paket med kaffe i princip varenda vecka. Och för det mesta så var det på devisen ”hellre för mycket än för lite”. Resultatet av detta var att jag strax före jul hade ett antal kg kaffe stående i skåpet hemma i Hyderabad och därmed var kaffe inte något som folk behövde ta med längre. Det var heller inget som jag behövde köpa med mig när jag var i Sverige, eftersom jag hade skåpet fullt hemma.

Nu spolar vi fram bandet (för alla er födda på 90-talet så är detta en liknelse från tiden då man hade videoband, kunde hyra moviebox med film OCH videospelare och det närmaste man kom Pirate Bay var Robban, som kände någon som kunde fixa filmer textade på 15 språk) till idag och PLÖTSLIGT och helt OVÄNTAT är skåpet inte fullt av kaffe längre. Trots ransonering måste jag inse att kaffet kommer ta slut till helgen! Ve och fasa… Men kanske en möjlighet att köpa den där espressomaskinen som kändes överflödig när jag hade ett helt skåp fullt av bryggkaffe? Den som lever får se.

Annars vill jag med dagens blogg ge er en inblick i indisk mentalitet. På väg till jobbet passerar jag en rondell, eller en korsning med något runt i mitten. Den byggdes strax innan jag kom hit och var väldigt fin. Vägarna in och ut ur rondellen ser ut ungefär såhär:

Ja, det är 3 filer i varje riktning på vägen ”uppåt” och 4 filer i varje riktning på de två vägarna ”nedåt”. Och grönområdena i mitten av vägarna är gigantiska refuger för att folk inte skall köra mot trafiken. Och nej, bilden är inte skalenlig. Hur som helst en ganska fin trafikplats, men problemet var givetvis att ingen lämnade företräde någonstans och eftersom väldigt många vill neråt höger på morgonen blev det alltid kaos i korset mellan uppvägen och vägen neråt vänster (kom ihåg att det är vänstertrafik här!). För att lösa detta så spärrade man av mellan uppåt och rondellen så att folk som kom nerifrån vänster inte skulle blockera för de som kom uppifrån. Ungefär såhär:

Nu fick ju de som kommer nerifrån vänster problem då de måste vända i hålet i refugen på uppvägen för att komma neråt höger. Men det här är hårt trafikerade gator, så det blev problem. Lösningen blev att spärra av lite vid refugen så att bilarna som vänder får plats:

Nu kan bilarna vända utan att bli påkörda av de som kommer uppifrån! Fast nu är svängen så tight, så att de flesta bilar måste ta ut svängen så att de blockerar vägen för de som skall uppåt. Inte minst bussarna! Nåja, man kan ju inte lösa allt. Nu är det i alla fall inte stockning i rondellen hela tiden. Eller jo… För att komma in på vägen snett neråt vänster så måste bilarna uppifrån och från den lilla vägen tränga sig igenom trafiken som kommer snett nerifrån höger. Dessutom är det många som kommer snett nerifrån höger som vill smita runt och köra tillbaks snett nerifrån höger, eftersom det finns ett stort område med kontor där som inte kan svänga höger på grund av den elaka refugen som är avspärrad. Fy på dem. Vi spärrar av lite till:

Sådär, nu kan de inte smyga runt hörnet längre! Fast å andra sidan så är det fortfarande sjukt trångt för de som kommer uppifrån och från lilla vägen plus att de som kommer snett nerifrån höger nu har mycket mindre plats att tränga sig fram. Och det är fortfarande folk som smiter runt hörnet! Vi spärrar av lite till:

Sådär. Nu är det inte trafikkaos i rondellen längre. Det är istället trafikkaos på samtliga de andra vägarna (utom snett neråt vänster) eftersom de blivit smalare och dessutom fått en högre andel bilar, bussar och lastbilar som försöker göra hårnålssvängar runt refuger. Och dessutom är det ju inte mycket till rondell heller…

Så vad lär vi oss om Indien av det här? Jo, vi lär oss för det första att utseende går före funktion. Långt, långt före. Det är i och för sig rätt trevligt, för man får en hel del fantastisk arkitektur och spännande mode, men ibland skulle man vilja ha lite mer… Ikea. Typ.
En annan sak vi lär oss är att det inte är lätt att erkänna när något inte blev rätt. Det finns en fantastisk ovilja att ta bort det som är kass och börja om från början. Istället så är det plåster och bandage in absurdum som gäller. En tredje sak är att man förmodligen inte funderar så mycket över hur en väg kommer användas, utan mer tänker att om vägen är tillräckligt bred så löser det sig nog av sig självt. Jag måste säga att jag föredrar den svenska modellen.

Nu skall man ju i ärlighetens namn säga att vi svenskar inte är så himla mycket bättre när det gäller någon utav dessa aspekter och att det fattas en hel del korkade beslut som folk inte gärna vill erkänna i efterhand. Jag tror egentligen den stora skillnaden är att vi (fortfarande) har regler som faktiskt funkar villket gör att folk faktiskt följer dem och hade det varit så i det här fallet, så hade förmodligen den ursprungliga rondellen fungerat alldeles utmärkt.

Jag tycker också det verkar som om politiker i Indien är mer ”desperata” att bli valda och omvalda, vilket gör att man staplar populistiska snabbfixar på varandra snarare än tar de jobbiga beslut som behövs för samhället på längre sikt. Vilket givetvis minskar förtroendet för politikerna och gör att folk blir mer benägna att strunta i lagar och regler.

Tror jag i alla fall.