Hej världen! Har helgen varit bra?

Min helg var både upp och ner, kan man säga. I fredags skulle mitt nya myggnät till sovrummet vara klart, men som väntat var det inte riktigt färdigt ändå. Planeringen av myggnätet har dock fått mig att titta lite på mitt sovrum och jag har insett att det är väldigt naket, med i princip bara en stor säng, ett litet sängbord och en plansch med Norah Jones på väggen. Och då är rummet ändå ungefär 15 kvm stort! Ända belysning är också ett lysrör som hänger på ena väggen. Så i lördags var det dags att ge sig ut på lite shopping för att göra mitt sovrum lite mer bebott.

I fredags satt jag och tittade på inredningsbilder på nätet för lite inspiration och hade en hyfsad bild av vad jag behövde. Efter att ha burit in biofåtöljen (den röda) och ställt i hörnet behövde jag i princip bara någon form av bänk med förvaring. I princip alla inredningssajter på nätet hade en sådan stående vid fotänden av sängen, så det måste ju vara lätt att hitta, tänkte jag. Sedan var det belysningen. Med mitt nya myggnät installerat kommer ljuset skärmas av lite, så det var hög tid för lite läslampor till sängen. Det kändes också som läge att ha någon annan allmänbelysning än lysröret på väggen. Lite mysigare, liksom. Dessutom ville jag ha ett ”arbetsskrivbord” till arbetsrummet och en ram till Norah Jones. Hur svårt kan det vara.

Vi gav oss iväg mot stadsdelen Aghapura här i Hyderabad, för där finns det gott om trähantverkare. Det är ju så underligt i det här landet att det är betydligt billigare att åka till en snickare och be honom (har hittills aldrig pratat med en kvinna i dessa hantverkarkvarter) göra en möbel, än att åka till en butik (”showroom”) och köpa möbeln färdig. På vägen stannade vi till på ”lampgatan” i Abids. Här blev det återigen uppenbart att bara för att man förstår orden som någon säger, så behöver man inte förstå vad personen faktiskt menar. Jag sa att jag behövde köpa lampor till sovrummet och på lampgatan kan man köpa alla möjliga olika glödlampor, lysrör, LED, lågenergi, halogen, ja allt du kan önska dig. Men det var givetvis inte det jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt mig belysningsavdelningen på IKEA, så jag kunde strosa runt och bli lite inspirerad, men något sådant har Azmad aldrig hört talas om. Således blev det ingen lampa till sovrummet, men det blev en UV-myggdödar-lampa till familjen Bruzén istället.

Efter misslyckandet med lampor, åkte vi till en ramaffär. Eftersom jag hade misslyckats med att förklara vad jag ville ha en gång tidigare tog jag med mig min stora planschram från IKEA (tror det är en ”Ribba”) för att visa upp i butiken. Det här med minimalistiskt svart tavelramar utan dekorationer är inte stort i Indien. I butiken hade de massor av gigantiska guldramar med massor av krussiduller, men rammakaren lovade att mina ramar skulle bli enkla och fina. Priset för en stor ram (inklusive glas på framsidan och någon form av baksida) skulle bli 600 INR, alltså ungefär 75 kr. Jag tar 3 sa jag då.

Eftersom jag inte lyckades förklara för Azmad vad för sorts möbel jag ville ha, trots att jag visat bilder, så åkte vi till ett ”showroom” i Abids för att se om vi kunde hitta något först. Vi besökte flera stora butiker som hade massor av sängar och soffor och andra väldigt fina möbler, men trenden att ha en sorts bänk med förvaring vid fotändan av sängen verkar inte ha slagit i Indien ännu. Istället fick jag ta en del av en soffgrupp och förklara att den skulle ha lite tunnare sits och dessutom kunna öppna sitsen som ett lock för att ha saker i. Den förklaringen var tillräcklig och så åkte vi tillbaks till Aghapura och letade upp en snickare. Efter lite förklaringar och diskussion fick vi ett prisförslag och Azmad såg väldigt missnöjd ut. Han ursäktade sig och drog iväg mig från snickaren och förklarade att priset blev alldels för högt när jag var med. Priset på en specialbyggd sitt-/förvaringsmöbel landade på 10000 INR (ca 1100 kr) vilket låter rimligt med svenska mått, men som är väldigt dyrt i Indien. Alltså blev det ingen möbel, utan vi bestämde att Azmad själv skulle diskutera priser med en annan snickare när jag inte var med. Fine by me.

Nu hade vi hållit på att snirkla oss fram i Hyderabads ”Old Town” i över tre timmar och jag var ganska trött. Jag begriper inte hur Azmad orkar med trafiken i den delen av stan! Det är bilar, autos, cyklar och människor precis överallt och det ligger som en ljudmatta av biltutor över alltihop. Jag blir trött bara av att sitta bak i bilen! Så vi gav oss av hemåt igen. På vägen stannade vi till på Natures Basket för att köpa lite mörk choklad. Jag har påbörjat en viktminskningsplan med målet att nå 100 kg till jul. Det är inte omöjligt på något vis, men det kräver lite ändring i mathållningen. Till exempel funkar det inte att plocka fram smörgås eller müsli varje gång jag blir sugen framåt kvällen och planen var istället att ha lite riktigt mörk choklad hemma. Om chokladen är tillräckligt mörk, så äter man bara en ruta åt gången, samtidigt som det botar suget. Tyvärr är mörk choklad inte populärt i Indien, där man mest verkar vilja ha mycket socker, så det blev att åka till expat-affären istället. Där hittade jag lite tysk mörk choklad med 70%. Ynkligt, men det bästa jag kan åstadkomma just nu.

Efter Natures Basket sa Azmad att han visste en lampaffär som vi kunde åka till. Med en ruta mörk choklad i magen kändes det bättre, så vi åkte till lampaffären i Gachibowli (som ligger på andra sidan hemma när vi är i Abids). Mycket riktigt hittade vi en lampaffär, men det fanns inte så mycket lampor i den. Det verkar helt enkelt inte som om belysning är en stor grej i Indien, trots att det blir mörkt rätt tidigt på kvällen. Nåja, nu har jag i alla fall varit inne på ikea.se och tittat på lite olika lampor, så får vi se om någon i Azmads stora bekantskapskrets kan hjälpa oss.

För det är en sak som irriterar med Indien: Det är så förbannat svårt att hitta saker! Dels så finns ingen information på Internet, så det går inte att googla. Dels så finns det väldigt få stora varuhus, utan mest en stor mängd småbutiker, som ibland är koncentrerade till en eller ett par gator, men lika gärna kan vara utspridda i hela stan. Sedan finns det ju inga gatunamn och gatunummer, vilket gör det helt hopplöst att berätta var saker finns. Man får helt enkelt fråga sig fram och hoppas på att någon har ett tips. Väldigt frustrerande.

På lördag kväll kom så myggnätet. Efter lite monterande visade det sig dock att det var lite för litet och behövde sys om. Ja, ja. Det kommer väl så småningom och så länge det regnar och blåser så är myggorna inte något större problem.

I söndags gav jag så både Azmad och Vijyia ledigt och spenderade dagen med att korrekturläsa översättningen av min bok Pojken och Molnen (som finns att köpa på Bokus.com och CDON.com). Det tog precis hela dagen, men det är väldigt roligt att läsa min egen bok översatt till ett annat språk. Det är liksom som att läsa den för första gången igen. Kanske, kanske kommer något engelskt förlag vilja ge ut ”Boy in the Clouds” när vi väl har manglat ut alla konstigheter i översättningen!