Inser att det var otroligt länge sedan jag senast skrev något i min blogg. Det beror mest på att jag varit väldigt less på livet i Indien sedan jag kom tillbaks hit efter resan till Sverige i slutet av april. Det är inte så mycket det att saker blivit sämre här, utan snarare att det inte blivit bättre. Jag tror att de flesta som flyttar till ett land som Indien förr eller senare ställs inför detta faktum: Det är så här det är. Antingen accepterar man att man inte kan göra så mycket åt saken och njuter av att vara rik och priviligierad för en gång skull i livet, eller också deppar man över att man inte kan göra så mycket åt det. Jag har väldigt svårt att tycka om Indien. Jag tycker inte om klimatet, jag tycker inte om kulturen, jag tycker inte om politiken. Maten är rätt ok, men det blir en smula enformigt.
Så, vad händer på andra sidan av denna deppiga period? Ingen aning. Jag lovar att berätta när (och om) jag kommer dit. Under tiden får jag försöka ta dagen som den kommer och ta vara på de bra stunderna som dyker upp titt som tätt…

Nu är jag i alla fall tillbaks i Indien. Hyderabad är sig inte riktigt likt. De senaste dagarna har det legat tunga regnmoln över staden och regnet faller, om inte konstant, så tillräckligt ofta för att man inte skall kunna gå ut utan att bli blöt. Lite som Göteborg i November, fast det är 25 grader varmt. Jag har väldigt motvilligt insett att jag behöver köpa ett paraply så att jag kan gå ut i de lite häftigare skurarna. Igår installerade jag min väderstation (som jag köpt på Clas Ohlson) både inne och ute och noterade att luftfuktigheten ligger på runt 75%. Lite som gjort för att det skall bli mögel, tänker jag, men förmodligen så hinner det inte riktigt komma igång innan värmen och torkan kommer tillbaks. Igår installerade jag också en av de tre stora klockorna jag köpte i Ullared. Nu kan jag se vad klockan är både när jag äter frukost och när jag är i köket. Finemang!
En annan framgång i inköpen där hemma är att min sluga plan med att skaffa bredband och digital-tv till mamma och köpa en slingbox faktiskt fungerar! I tisdags kunde jag se på svensk TV hemma i soffan i Hyderabad. Om jag nu bara kunde få SVT att sända lite vettiga program på eftermiddagen också så är lyckan total. Eller ja… Igår fungerade inte MITT Internet alls, så det blev ingen svensk TV, men det finns i alla fall hopp om Vinterstudion 🙂

På väg till jobbet idag kryssade vi som vanligt mellan autorickshaws (tuk-tuk), traktorer, cyklar och bilar och jag slogs ännu en gång av hur otroligt korkade vissa verkar vara i trafiken. Framför allt de som kör autos (alltså tuk-tuk). De ligger glatt ett par tre stycken mitt i vägen och blockerar därmed all annan trafik, eftersom de normalt bara kör i typ 40. Alla andra blir vansinniga, tutar och tränger sig förbi och blänger, men det verkar inte bekomma dem alls.
Det visar sig att man inte behöver något körkort för att köra auto. Vem som helst kan hyra en auto för ett par hundra rupees per dag och sedan köra omkring hur mycket de vill. Det innebär givetvis att de allra flesta saknar körkort och därmed faktiskt aldrig har lärt sig hur man skall bete sig i trafiken. Nu verkar ingen annan heller ha lärt sig det, men om man antar att 80% av auto-förarna saknar körkort (och kanske typ 20% av bilisterna), så innebär det förmodligen att de som har körkort anpassar sin körstil till de som INTE har körkort, istället för tvärtom. I grunden finns också problemet med korruption. Om du blir stoppad och saknar körkort kan du ge polisen ett par hundralappar och sedan är du på väg igen. Det är bara om du råkar ut för en olycka som det blir riktigt besvärligt, men å andra sidan är det relativt troligt att den andra parten i olyckan också saknar körkort, så då mår alla bättre av att polisen inte får veta något.

Och så kommer jag osökt tillbaks till varför jag inte gillar Indien. Det är inte så mycket på grund av hur saker är, utan snarare på grund av att det inte verkar bli bättre. Indien har allt som behövs för att bli en riktig supermakt, men det verkar inte som om det indiska samhället utvecklats nämnvärt sedan man sparkade ut engelsmännen i slutet av 40-talet. Som vanligt skyller jag på förtryckarreligionen Hinduism och stärks i min uppfattning om att inget land kan ha en fungerande demokrati så länge religionen (oavsett vilken) spelar en viktig roll i majoritetens liv.
Å andra sidan kanske jag skall vara glad över indiernas oförmåga att svälja mygg och sila elefanter. Om de haft samma driv som Japan, Sydkorea och Kina så hade kanske krisen i väst varit ännu djupare än den är idag. Vi får väl se om Indien får ordning på sina affärer innan en åldrande befolkning och korruption på alla nivåer knäcker ekonomin och splittrar landet. Jag ger det 30 år…

Sådär. Lite gnäll och högst oinsatt kulturell och politisk analys. Nu när det är avklarat kanske jag kan skriva lite mer intressanta bloggar igen 🙂