Japp mina vänner, denna vecka är Hyderabad verkligen staden där det händer!

Idag, nu på morgonen, hände det sig till exempel att jag besökte gymmet för första gången i år. 2,5 km rask promenad följt av lite fria vikter. Inget otroligt avancerat, men bättre än att sitta och päsa framför datorn. Som jag förresten gör nu…

Igår hände det också saker. Då bakade jag äppelkaka. Det kan vara den första någonsin och den blev jättegod! Det kan också hända att dagens gymbesök hade någon form av korrelation till gårdagens kaka, men det kan man ju inte veta säkert.
Ni som känner mig lite grand kanske tänker ”Men vänta lite nu… Varför håller tokstollen på med äpple när han är allergisk?”. Bra fråga.
Det hela började förra veckan när jag skulle baka semlor till fettisdagen. Det blev ju ett stort äventyr där jag bland annat gjorde egen mandelmassa för att mina kära kollegor skulle få lite smak av Sweden här i den indiska värmen. Eftersom jag inte kan äta mandelmassa själv, så gjorde jag vaniljsemla till mig, genom att stoppa vaniljsås i en semla. Vaniljsåsen kom i en konservburk och det blev en hel del vaniljsås över. För att ta hand om vaniljsåsen gjorde jag äppelpaj som blev väldigt väldigt god och som jag åt upp de följande dagarna.

Denna veckan, i onsdags, hade vi så besök av vår HR-människa från Sverige. Vi började lite på kontoret och sedan åkte vi först hem till mig och tittade på min lägenhet (som förresten är drygt hälften så stor som Aston Kutchers och när han nu skall flytta ihop med flickvännen kommer han alltså bli mer trångbodd än mig) och sedan slutade vi med grillkväll hemma hos Bruzéns. Eftersom jag skrutit så om min äppelpaj, så fick jag på mig att fixa äppelpaj till kaffet. Min tanke var då att det kanske blir lite lite med bara en äppelpaj om vi blir ett gäng, så jag köpte äpplen för att göra två. Men tyvärr hade jag bara mjöl till en paj, så där stod jag alltså med en massa äpplen över. Vad göra? Jo, baka äppelkaka, naturligtvis. Pernilla hade ju med sig mjöl från Sverige, så igår bakade jag äppelkaka. Den blev också god.

Nä jag stod där och skalade äpplen funderade jag lite över det optimala sättet att skala äpplen. De är ju inte riktigt som potatisar, som jag tycker är lättast att skala från pol till pol, så att säga. Äpplen är betydligt rundare och det blir besvärligt att göra det pol till pol. Det är också ganska svårt att göra det latitudiellt, så vad är egentligen bäst? Jag hade bara fyra äpplen att skala och kom inte fram till något entydigt svar. Är det någon läsare som kan hjälpa mig?

En del kanske tycker det är lite underligt att fundera på det optimala sättet att skala ett äpple när man skalar äpplen, eller för den delen försöka räkna ut vilken BPM som gör att jag får rätt steglängd när jag går 6km/h på löpbandet (Eric Saade och Tone Damlis hit ”Imagine” kommer bra nära, faktiskt), men det är sån jag är. När Joakim en gång i tiden skulle lära mig löpträna blev han mycket frustrerade över att jag räknade andetag per steg hela tiden, men det går inte att låta bli.

MEN! Det har ju hänt annat här i staden denna veckan. I onsdags bröt det ut en stor strejk i hela landet för att protestera mot FDI, Foreign Direct Investment. Om jag förstått innebär det att utländska bolag kan äga upp till 49% av verksamhet i Indien och man är nu rädd för att jättar som Walmart och Carrefour skall invadera och slå ut den lokala marknaden. Strejken varade i två dagar och bjöd på diverse upplopp, stenkastningar och trafikproblem.

Som en liten avslutningsknorr på hela FDI-strejken bestämde sig också ett gäng terrorister för att bomba Hyderabad i torsdags. Det gjorde man genom att surra fast bomber på två cyklar och ställa dem strategiskt mitt i en populär och lite nyrik hinduisk stadsdel här i stan. Jag säger hinduisk stadsdel, även om det egentligen inte finns några utpräglat hinduiska eller muslimska stadsdelar. Just här bor det dock fler hinduer och det ligger också ett stort tempel inte långt från där bomberna briserade. Senaste siffran jag såg var 16 döda och ett hundratal skadade. Det hela förvärrades av att sköterskor och assistenter inom sjukvården var uttagna i strejken. Man tror att bombningen är en hämnd för att man förra veckan avrättade en terrorist som genomförde ett bombdåd i Delhi 2001, men ingen har ännu tagit på sig ansvaret.

Jag märkte givetvis ingenting. Den stadsdel som bombades, Dilsukhnagar (som också bombades 2007, tydligen), ligger en bra bit från där vi bor och på helt ”fel” sida av stan. Jag har nog aldrig varit i närheten ens och ser egentligen ingen anledning till att åka dit. Om de inte ringt från Delhi 10 minuter efter dådet och frågat om jag levde, så hade jag nog inte vetat om dådet förrän jag läste tidningen morgonen därpå. Eller jo, det hade jag ju. Det tog inte lång tid förrän min syster ringde från Sverige och var lite orolig. Sedan ringde Jessica. Sedan skrev jag på Facebook att ryktet om min hädanfärd var grovt överdrivet och så lugnade det ner sig. Vi ringde också runt och kollade upp övriga svenskar som vi vet finns i stan och alla mådde bra. Skönt.

Igår ringde så chefen och undrade om allt var bra med oss. Vi hade en diskussion om situationen och om vi trodde att säkerhetsläget var sådant att det påverkade vår tid här i Indien. Det trodde varken Urban eller jag, men Hyderabad är onekligen en stad där det händer saker. Under hela vår tid här så har det varit ständiga varningar för demonstrationer, det har varit strejker och det har varit blandade småupplopp. Varför är det så, kan man undra. Jo, Hyderabad har tre egenskaper som ger bra grogrund för folk som vill ställa till oreda:

1. Det är den staden i Indien som har den största andelen muslimer och också en lång tradition av islam. Faktum är att hela regionen var under en muslimsk ”kung” ända fram till 1951, så det finns massor av muslimsk kulturhistoria här. Nu är man inte längre i majoritet, kulturarvet håller på att förfalla och hinduiska tempel kryper allt närmre de gamla muslimska symbolbyggnaderna. Många är väldigt missnöjda med den utvecklingen och det ger demonstrationer, upplopp och även grogrund för att rekrytera extremister.

2. Hyderabad är centrum för en separatiströrelse. Delstaten Andhra Pradesh är en stor delstat och många tycker att detta hämmar tillväxten. Man vill istället dela upp den i två stater: Andhra Pradesh och Telenganu. Problemet är bara att båda dessa delstater skulle vara helt beroende av att ha Hyderabad som ekonomisk motor för att säkra en framtida tillväxt, så även om de flesta nu verkar vara överens om att en delning vore bra, så kan man inte komma överens om hur man skall dela. Och så får man arga människor som demonstrerar mot att den andra sidan är så otroligt korkade.

3. Hyderabad är en stad i otrolig förändring. Den ekonomiska tillväxten är enorm och folk skjuter upp ur fattigdom i en svindlande fart. Ökat välstånd leder till fler bilar, högre ström- och vattenförbrukning och större behov av boende med lite mer kvalitet. Samtidigt väller det in fattiga från landsbygden runt omkring Hyderabad och faktiskt också från hela Indien, men chanserna för dem att ”lyckas” är begränsade eftersom det mest är välutbildade som får de välbetalda jobben. Visst finns det arbetstillfällen och visst blir det bättre än ute på landet, men samtidigt blir skillnaden mellan de som har och de som inte har desto större och mer påtaglig. Även om Indier verkar ha ett oändligt tålamod med sånt där så måste det någonstans leda till frustration, som i sin tur kan ge upphov till olagligheter och oroligheter. Dessutom är infrastrukturen i stan pressad till det yttersta och strömavbrott och vattenbrist är mer regel än undantag…

Jag vet inte riktigt varför man valde att lägga vårt teknikcenter här i Hyderabad istället för i Bangalore, Mumbai, Chennai eller någon av de andra, lite mer kända städerna, men det är i alla fall här i Hyderabad som det händer.

Jag avslutar med en liten bild. Den här reklamen dök upp i dagens tidning och jag kan inte riktigt bestämma mig om jag tycker att det är osmakligt, vältajmat eller helt orelaterat. Det handlar alltså om en klädkedja som idag slår upp en ny butik Dilsukhnagar – alltså precis där bomberna briserade i torsdags. Man har i alla fall inte lagt till sloganen ”när du ändå är här och tittar efter blodspår kan du passa på att köpa lite kläder”…