Förra veckan var jobbig. Gott om besökare från Sverige gav massor av möten och nya processer för centret efter nyår gav diskussioner och frågor som inte fick några vettiga upplösningar under hela veckan. Sånt är jobbigt. Å andra sidan var det en massa svenskar på besök vilket ger fika, middag och trevlig samtal. Det är inte så jobbigt.

Annars var det helgen som var intressant den här veckan. Visst hängde jag på InOrbit med svenskar, men där hänger jag ju rätt ofta så hur kul är det? Nej, istället var det en annan svensk som triggade igång helgen på allvar. Det var på lunchen i torsdags som vi satt och pratade om att Urban och jag nästan alltid äter lunch på ”kinesen”, det vill säga restaurangen Lemon Grass på foodcourten i huset intill vårt. Faktum är att vi ganska sällan äter indisk mat om det inte är svenskar på besök. Jag tycker väldigt bra om indisk mat, men efter ett par veckor blir det lätt samma samma. Kryddningen skiljer inte jättemycket mellan de rätter som finns tillgängliga på jobbet och därmed blir det rätt trist, eller snarare bara starkt, efter ett tag. Kinesen bjuder på andra smaker och alltså hamnar vi där istället. Fast, det är ju fortfarande bara kyckling och inget annat. Terje berättade då att han ätit en riktig hamburgare med pommes frites och allt på Westin hotell. Plötsligt drabbades jag av akut hamburgarabstinens och planen var klar: På fredag skulle det bli hamburgare på Westin efter jobbet.

Så blev det inte. Torbjörn fick nys om att jag skulle äta på Westin på fredag, så han och Emma hängde på. Då kunde jag inte riktigt med att ta en hamburgare i baren, utan det fick bli en sittning på den lite finare (eller mycket finare faktiskt) italienska restaurangen på Westin. Trogna läsare kanske kommer ihåg att jag prisat deras risotto förut. När jag satt och väntade på Emma och Torbjörn, som var sådär klädsamt indiskt sena, drällde övriga svenskar in. De hade varit på sight-seeing i Hyderabad. Alltså blev vi ett helt gäng som åt middag och hade det trevligt på den italienska restaurangen på Westin på fredag kväll. Trevligt, men inte blev det någon hamburgare…

På lördag var det dags att göra något åt min möbelsituation. Eller snarare, min TV-situation. Det är nämligen så att jag kan titta på svensk TV via nätet, men på grund av rättigheter hit och dit kan jag inte koppla upp mig direkt till SVT-play. Istället måste jag gå via en så kallad VPN-tunnel. Det innebär i praktiken att jag kopplar upp min dator till en dator i Sverige, som i sin tur kopplar upp sig till SVT-play. Det funkar fint, men bilden blir rätt usel. Eftersom bilden blir usel, så är det ingen större vits att koppla upp datorn till den stora fina TV:n utan det är bättre att sitta och titta på datorskärmen. Då infinner sig problemet att kontorsstolen, som är ergonomisk och bra att arbeta i, inte är särskilt skön att sitta och titta på TV i. Alltså behöver jag en TV-tittar-möbel till kontoret. Eller till min ”man-cave” som vi nog får kalla det nu, för så mycket arbete blir det ju inte där inne. Man skulle kunna säga hobbyrum också. Hur som haver stack jag och Azmath iväg för att leta möbler och jag hade hittat en ny möbelaffär att kolla i. När vi var där, så undrade Azmath varför vi inte åkte till Abids, som är en stadsdel här i Hyderabad. Där finns det möbler, tyckte han. Jag hade aldrig hört talas om Abids, så givetvis fick vi åka dit.

Abids ligger i centrala Hyderabad och när man åker dit inser man plötsligt att trafiken i HiTec City, där vi bor och jobbar, inte är någon trafik alls. Lustigt hur perspektiven förskjuts. I Old Town med omnejd är det trånga gator, otroligt mycket bilar och ännu mera människor som går mellan bilarna. Luften var så fylld med dieselpartiklar att det låg som en dimma och helst ville man bara hålla andan tills vi kom därifrån. Till sist kom vi ändå igenom och hittade möbelgatorna i Abids. Och då frågar man sig, varför i hela världen åkte jag inte hit första månaden i Hyderabad? Här fanns ju allt! Och rätt mycket mer dessutom!! Så efter att ha tittat i butiker som sålde kontorsstolar, bokhyllor, matsalsbord eller utemöbler (för det mesta bara en sak i varje butik) hittade vi en butik som sålde soffgrupper. Där hittade jag min nya TV-fåtölj och beställde en på momangen. Jag fick till och med välja färg helt fritt och den blir härligt porrigt bioröd i någon form av sammetsliknande tyg. Nice.

Vi passade även på att testa madrasser. Har jag då ingen madrass i sängen? Nej, jag har ett marmorblock med lite rött tyg på i min säng. I alla fall känns det så. Ryktet har gjort gällande att så är alla madrasser i Indien, men jag vet att det finns andra sorters madrasser också och här i Abids fanns det massor med butiker som hade massor av madrasser. Det blev lite rännande i affärer och provliggande av diverse olika varianter, men i slutändan var det ”pocket-spring”-varianten i första affären som ändå kändes bäst. Tyvärr hade jag inte måtten på min förlängda säng klart för mig (även om jag gissade på 180×210 cm så vill de ju hade det i tum dessutom) så vi fick bara en grov prisuppskattning med oss hem. Eller ja, kanske inte bara. Efter att ha provlegat madrasser både i dammiga butiker och ute på gatan(!) så kändes det som om någon hällt klipulver innanför t-shirten. Inte trevligt alls. Så då åkte jag väl hem och duschade då? Näe. Nu var det äntligen dags och på vägen hem blev det en tur till Westin för att äta hamburgare! Gud så gott det var. Jag passade också på att köpa med mig lite lax, både rå och rökt och sedan blev det rostat bröd med rökt lax till kvällsmat. Inte dumt alls.

Söndagen började med melodifestival. Det visade sig att melodifestivalen inte var belamrad med en massa rättigheter, så jag kunde se den utan VPN-tunnel = bra bild och ljud! Nu är kanske just melodifestivalen ett program som gör sig bäst med lite sämre bild och ljud, men ändå. Årets upplaga av Mello kändes rätt torftig. Det var liksom ingenting som stack ut åt något håll, förutom Whitesnake-killen Yohio, som ju var lite kul. Annars gick det från tamt till tråkigt och dessutom en massa buggar i produktionen. Hoppas det blir skärpning till nästa helg när de är i Göteborg.

Efter morgon-mellon var det dags att ge sig ut i trafiken igen. Torbjörn och jag hade bestämt oss för att spela golf, så jag plockade fram min golfhandske, min vietnamesiska hatt och mina solglasögon ock så åkte vi till Hyderabad Golf Club. Här är det billigt att spela golf. Green-fee för icke-medlemmar kostar 170 rupies för 18 hål och det kostar 100 rupies att hyra klubbor. Man kan också få en caddie som faktiskt kan golf för 300 rupies för en runda. Däremot får man inte spela golf om man är slarvigt klädd. Mina byxor slutade strax nedanför knäna och var för långa. Torbjörns byxor slutade strax ovanför knäna och var för korta. Dessutom saknade Torbjörns t-shirt krage och till råga på eländet var den v-ringad. Så kan man bara inte se ut på en golfbana!! Dessutom var banan stängd på grund av en tävling. Personalen verkade helt oförstående när jag tyckte att man kanske borde lägga ut sådan information på klubbens hemsida… Så trots stilig hatt och märkeshandske fick vi inte spela golf på Hyderabad Golf Club denna morgon. Men allt var inte förlorat. Det finns ju en golfbana till: Boulder Hills Golf and Country Club. Så dit åkte vi.

BHGCC kändes betydligt dyrare genast när vi kom till porten. Bara det faktum att det fanns en grind med en vakt höjde liksom statusen. Det var också betydligt dyrare att spela på green-fee. 6000 rupies för icke-medlemmar att spela 18 hål på helgen! Det är ju nästan som hemma! Å andra sidan kostar det bara 20000 rupies att vara medlem i en månad, så om man går fyra 18-hålsrundor på en månad så tjänar man in det. Fast det kostade 1200 rupies att hyra klubbor… Dessutom var personalen betydligt trevligare här än på HGC, så det kanske är värt lite pengar. Vi får se. Nu blev det inget spel här heller, eftersom de hade samma dress-code på den här banan. Här var dock mina byxor helt ok, men Torbjörn var ju fortfarande helt fel klädd.

Ingen golf denna helg alltså, men vi får komma tillbaks och göra ett nytt försök när garderoberna kompletterats lite.  Efter golfen kom det ett paket med kurir till mig. Det var min Raspberry PI som äntligen dök upp, så nu har jag att pilla med i veckan. Inte helt orelaterat blev jag också sugen på hallonpaj, så vi får kanske försöka baka lite i veckan också. Om någon som läser det här hade tänkt komma till Hyderabad den närmaste tiden kan jag avslöja att vetemjöl och florsocker står högt på listan över saker som vore bra att ha. Till middag blev det i alla fall makaroner och hemlagade köttbullar. Väldigt, väldigt enkelt och gott. Söndagen avslutades sedan med årsmöte och styrelsemöte med Glasbergskåren. Det är egentligen helt fantastiskt att jag kan sitta i en lägenhet i Hyderabad och leda ett möte som äger rum i en villa i Lindome. Världen är inte så stor som den var förr i tiden.